Jag är en tjej på 13 år och jag mår verkligen inte bra. Det har absolut ingenting med min familj eller mina vänner att göra. Jag har världens bästa familj och jättebra kompisar. Det är bara det, att varje dag känner jag att ångesten kommer över mig, särskilt när jag är för mig själv. Varje kväll gråter jag utan att veta varför. Varje kväll!
När jag är i skolan eller är med mina kompisar, så är allt bra. Då känner jag aldrig denna ångest. Men när jag går hem från skolan, så känns allting jobbigt. Allt jag tänker på är den stora läxhögen som väntar på mig och en kille som jag gillar, som aldrig kommer att bry sig om mig.
För omkring ett år sedan mådde jag så dåligt, att jag inte vågade sova ensam. Jag var rädd för att aldrig mer kunna vakna igen, rädd för att det skulle hända något under natten. Då tog min mamma kontakt med en psykolog, som sa att jag var tvungen att börja sova ensam igen och om jag fortsatte att må dåligt så skulle jag få gå i terapi.
Jag tycker det är väldigt jobbigt att prata med mamma om detta. Även om jag vet att hon vill hjälpa mig och vill förstå, så är det inte samma sak som att hon verkligen skulle göra det. Jag har några ärr på armarna, som jag verkligen ångrar. Men jag kan inte hjälpa att det blev så. Det enda jag gör när jag är ensam är att gråta. Men så fort jag inte är ensam, så sätter jag på mig mitt leende på läpparna och biter ihop.
Jag behöver hjälp men vågar inte att ta kontakt med någon att prata med. Jag vet inte vad jag ska säga till mina föräldrar heller. Jag hoppas att du kan ge mig ett bra svar.
När man mår så dåligt som du skriver tycker jag absolut att man ska söka hjälp hos en psykolog. Att ha ångest och gråta dagligen och ibland må så dåligt så att man skär sig, är allvarliga symtom. Det är symtom som man ska ta på allvar och försöka få hjälp att hantera.
Det finns olika ställen som du kan vända dig till, som exempelvis:
Närmaste ungdomsmottagning kan du hitta på internetsidan www.umo.se/ungdomsmottagningar och BUP, landstingets barn- och ungdomspsykiatri, på adressen www.bup.nu/2008/index.php/bup-mottagningar-i-landet.
Det viktiga är att du hittar en kontakt som du får förtroende för och där du kan få bra hjälp.
I en psykologisk behandling kan du både få hjälp att förstå varför du mår så dåligt som du gör och hur du kan göra för att börja må bättre igen. Du får hjälp att hantera både ledsenhet, ångest, rädsla, stress och olycklig kärlek. Där behöver du heller inte sätta på dig ditt leende och bita ihop utan du kan få vara precis så ledsen och ångestfylld som du är.
Du frågar vad du ska säga till dina föräldrar. Vad tror du om att säga precis som det är? Att du mår dåligt och att du skulle vilja ha någon att tala med. Många föräldrar vars barn mår dåligt tycker att det är skönt både att få veta hur deras barn mår och att veta att de får hjälp och behandling så att de ska börja må bättre. Du skriver att din mamma redan vid ett tidigare tillfälle hjälpte dig att få kontakt med en psykolog. Kanske kan hon hjälpa dig igen?
Eftersom du är ung är det troligt att den du träffar kommer att vilja ha kontakt med dina föräldrar också. Hur den kontakten ska se ut kan dock variera och ni kan säkert tillsammans vara med och bestämma om hur ni vill ha det. Ibland bestämmer man till exempel att någon förälder är med vid vissa möten, andra gånger kanske man avslutar varje träff med att prata tillsammans i några minuter och ibland gör man så att psykologen har kontakt med föräldrarna per telefon.
Som sagt, det viktiga är att du får en hjälp som du känner dig trygg och nöjd med, så att du kan börja må bättre och jag tycker inte du ska tveka att söka upp den.
