Hur ska jag våga ta steget?

Jag är en kvinna på 45 år som. Jag är gift sedan 20 år och vi har tre barn tillsammans. Vårt äktenskap har inte varit...

Jag är en kvinna på 45 år som. Jag är gift sedan 20 år och vi har tre barn tillsammans. Vårt äktenskap har inte varit bra de senaste sju åren. Han spelar poker på datorn och vi har bråkat mycket över det. Jag har fått sömnrubbningar och blivit nedstämd på grund av detta.

Han har köpt sig en stor motorcykel på avbetalning utan att diskutera med mig och den ska han själv åka på semester med, utan att diskutera med mig. Han ska åka på skidsemester med sina bowlingkompisar. Han tänker bara på sig själv och vi planerar inget ihop längre.

Jag sköter hela huset samtidigt som jag jobbar 80 procent i vården, vilket innebär helgjobb. Han lyfter inte ett finger när jag jobbar. Han lagar inte mat utan köper hamburgare och pizza. Han plockar inte in sina kläder. Allt ligger huller om buller på en stol. Han tränar och kommer hem sent varje dag. Det känns som om jag är en barnflicka.

Han tycker att det är okej att dricka sig jättefull var tredje månad. Och kräkas och kissa på golvet. Istället för att dricka lite men oftare, om man nu måste dricka alls. Jag anser att man har problem om man gör så. Han säger att det är jag som behöver hjälp.

Vi har inget sexliv, inga kramar, ingen närhet. Han har inget behov av det. Han klappar hellre katten än mig för det är kravlöst säger han! Att leva så tär på mig. Jag känner mig mest irriterad när han är hemma. Jag vet att äktenskapet är över men har svårt att ta steget. Är jätterädd för vad det ska betyda för ekonomin. Vi har ett hus med stora skulder.

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Vad du beskriver är en ohållbar situation. Både för dig och din man. Här sker den ena destruktiva handlingen efter den andra och eftersom ingenting positivt händer däremellan som knyter er samman så ökar distansen hela tiden mellan er.

Det är möjligt att det finns en kärlekskänsla djupt inom er som skulle kunna väckas till liv igen men denna känsla tror jag inte ni kan aktivera på egen hand. Jag vill råda er att gå i par- eller familjeterapi och få professionellt samtalsstöd i att reda ut er situation. Och detta snarast möjligt. Du mår dåligt och vet inte riktigt hur du ska lösa problemet och eftersom det är så komplext så finns det ingen möjlighet för mig att här ge dig den hjälp du behöver.

Medan ni väntar på terapitid så föreslår jag att du försöker fokusera på dig själv mer och mindre på din man. När han till exempel spelar nätpoker så försök hitta du på någonting som ger dig glädje istället för att bränna din energi på att bli upprörd över hans beteende, som du i alla fall inte kan förändra. Du känner dig irriterad när mannen är hemma och till viss del kan det bero på att du fokuserar för mycket på honom. Sätt alltså fokus på dig själv istället.

Det kvinnliga klimakteriet är allmänt känt men faktum är att männen också har ett slags klimakterium. Hans testosteronhalter minskar ju äldre han blir och detta brukar börja i 50-årsåldern. Kanske kan det vara så att din man själv känner att han genomgår en förändring och tycker att han måste “ta sina chanser”. Han ser sin egen dödlighet och därför kompenserar han med att köpa motorcykel och åka med kompisar på skidsemester.

Men oavsett är det ju en självklarhet att det måste finnas ömsesidig respekt, omtanke och kärlek och i en relation. Det positiva ska alltid väga mer än det negativa. I familjeterapi får man stöd i att prata ut och fatta beslut inför framtiden. Det innebär inte alltid att man löser sina problem och går vidare tillsammans. En terapi kan vara lyckad även om den slutar med skilsmässa.

Scroll to Top