Jag är en 39-årig lyckligt gift trebarnsmor med tre underbara flickor, 2, 5 och 10 år gamla. Mitt problem är mina vredesutbrott. Jag blir så rasande att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Jag jobbar som mellanchef inom vården och har ett krävande yrke och många starka viljor att ta hänsyn till. Dessutom har jag höga krav på mig själv att prestera – både på jobbet, hemma och när det gäller att se snygg och välvårdad ut.
Ilskan kommer ofta i situationer där barnen trotsar och då brukar jag gå in i ett annat rum och bara andas. Denna ilska känns rätt naturlig, men de senaste åren har jag även fått riktiga helt oprovocerade utbrott både på min man och på min syster.
Det är som att jag ständigt går omkring som en sprängfylld bägare i väntan på droppen som ska få mig att rinna över. Jag kokar liksom inombords och jag vet inte varför. Jag är alltid trött och känner mig alltid stressad. Om jag till exempel tappar något i golvet, kan jag mycket väl börja gråta.
Min man är väldigt jämställd och vi delar på allt hushållsarbete, men det är ofta jag som tar initiativ till saker och jag sköter hela vårt sociala umgänge. Ibland känns systemet så sårbart – som att hela familjen skulle rasa ihop totalt om jag till exempel bröt benet. Samma känsla på jobbet.
Jag drömmer ofta om barndomen och minns hur kravlöst livet var då. Jag kan ofta också reta mig på och bli mycket arg på min syster – helt utan anledning. Det känns som att jag egentligen inte är arg på henne, men att hon liksom får ta det för att jag vågar vara mig själv inför henne. På jobbet har jag alltid en glad och samlad fasad.
Hoppas du kan ge mig ett råd. Jag var tidigare en harmonisk och glad person och jag avskyr att gå omkring och känna mig arg hela tiden. Det är som att leva med kronisk PMS…
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Jag förstår hur det här sliter på dig. Inte bara de vredesutbrott du får utan i synnerhet den energi det kostar dig att undvika dem. Situationen sliter ju inte bara på dig själv utan också på familj och vänskapsrelationer.
Lever man på randen av ilska och utbrott är det en stor varningslampa som blinkar. Något är allvarligt fel. Först och främst råder jag dig att uppsöka läkare för en grundlig genomgång. Det finns tillstånd, till exempel hormonella rubbningar, som kan ligga bakom.
Är du fysiskt frisk, så ska du se dig om i ditt liv. Du har en tuff situation på jobbet och att vara mellanchef innebär att du ska fungera både uppåt och nedåt i leden, vilket kan vara slitsamt. Finns det situationer i jobbet som gör att du känner dig irriterad, ledsen, arg eller överkörd? Undertrycker du känslor ideligen på arbetet, så finns det risk att de växer och till sist kommer explosionen – som regel där du känner dig trygg, i hemmet och med familjen.
Du har höga krav på dig själv. Kanske ingår det i dessa krav att vara en vänlig och förstående person? Ingen människa kan vara konstant positiv. Alla råkar vi ut för situationer där vi måste säga ifrån. Bär vi på en inre konflikträdsla tenderar vi att bara sätta ner foten halvvägs eller inte alls. Vilket alltså innebär att vi inte markerar och visar ilska och irritation i den situation vi borde. Istället håller vi god min och bäddar in ilskan. Och så poppar den fram någon annanstans, i ett annat sammanhang och mot fel person.
Man kan använda ilskan på två sätt. Antingen ser man den som nyckeln till förändring av sin situation eller så låter man sig helt förtäras av den.
Gör upp med ditt förslutna och se om det finns någonting obe-arbetat – något som triggar dina känslor och din ilska. Skaffa dig ett förhållningssätt till situationer på jobbet och hemma som får dig att må dåligt. Prata med din partner. Tillåt dig att känna och visa den normala ilskan i situationer som gör dig arg.
På internet kan du besöka http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?td=20100101&art=909&tem=5 för att lära mer om hur du kan hantera ilskan.
