Jag är 94 år gammal. För cirka tre år sedan började jag bli lite vinglig i benen och tog hjälp av käpp. Men det blev bara värre och nu är jag bunden till rollator för att över huvud taget kunna förflytta mig. Jag har besökt läkare men jag har inte fått några råd för att bli bättre.
Det var när jag begärde ett intyg för att få färdtjänst som jag fick reda på sjukdomens namn – polyneuropati. Jag fick aldrig veta om den gick att bota och jag fick ingen medicin.
Nu vacklar jag fram i livet så gott det går, men det är ett elände. Ibland känns det som om jag gick i kallt vatten, ibland varmt. Ibland går det en elektrisk stöt genom benen. På natten är det svårt att sova. Balansen är helt borta! Tack och lov har jag inte trillat ännu utan jag hinner ta tag i en vägg eller möbel.
Är det så att sjukdomen är så farlig att läkarna vill gömma undan den för patienten? Är den utan bot och bättring? Kan den sprida sig från benen till övriga kroppen?
Doktor Lennart Skoog svarar:
Om man har polyneuropati har man en sjukdom i flera av kroppens nerver. På latin betyder poly flera, neuro står för nerv och pati för sjukdom.
I början brukar man, som i ditt fall, mest ha besvär i fötterna, eftersom de längsta nervtrådarna går ner till benen och fötterna och är de som skadas först. När nervtrådarna till fötterna skadas blir känseln gradvis försämrad, men även musklerna försvagas, vilket förklarar varför du upplever gångsvårigheter och dålig balans. Ibland kan också fotvalvet sjunka ner, dessutom kan huden bli torr och förorsaka sprickor och svårläkta sår på fötterna. Det är därför viktigt att regelbundet smörja in huden med mjukgörande kräm eller salva.
Det finns flera former av polyneuropati. Vissa av dem känner man orsaken till, till exempel överkonsumtion av alkohol, njursvikt, brist på vitamin B12 eller folsyra. Vissa läkemedel, till exempel mot epilepsi, och vissa antibiotika kan också orsaka besvären. Därför krävs det en noggrann undersökning hos läkare, dels för att klarlägga orsaken och dels för att se om det går att göra något åt.
Det vanligaste är att sjukdomen utvecklas långsamt, särskilt om man får den vid hög ålder. Besvären kryper ibland uppåt längs benen och man kan få symtom på andra ställen i kroppen.
Be att få tala med din läkare igen! Det är särskilt viktigt att bota eventuella bristtillstånd (vitamin B12 eller folsyra) och kontrollera att eventuell diabetes är så välreglerad som möjligt. Vissa läkemedel kan ibland ge lindring som påverkar signalhastigheten i de skadade nerverna. Även elektrisk nervstimulering, så kallad TNS, brukar kunna lindra.
