Vad innebär det att ha borderline?

 Ett av mina barnbarn som är 20 år har haft psykiska problem med depressioner och ångest. Nu misstänker man att hon har något som kallas “borderline” och vi undrar hur det yttrar sig.

 Kommer hon någonsin att kunna fungera till exempel i arbetslivet? Som det är nu är hela familjen olycklig. Jag har faktiskt aldrig hört namnet borderline förr. Tacksam för en förklaring till vad det innebär och vilken behandling som finns.

Det är en mycket känslomässigt jobbig tid som ni går igenom. Viktigt är att hela familjen, även du som mormor, får kunskap och stöd när en anhörig har psykiska problem. Det väcker frågor och känslor som man som anhörig måste få hjälp och stöd med att hantera.

 Jag skulle i första hand rekommendera att du kontaktar patientföreningen Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) som finns i varje län för stöd och information. Du hittar förbundet på internetadressen www.rsmh.se eller telefonnumret på Gula sidorna.

 Borderline är en slags psykologisk personlighetsstörning som innebär långvarig känslomässig obalans, vilken gör att vardagliga sociala kontakter blir svåra att hantera.

 Ordet “borderline” kommer från engelskan och betyder gränslinje. En borderlineperson befinner sig i gränslandet mellan friskt och sjukt. Hon tolkar ofta allt som “svart eller vitt.” Hon har svårt att uppleva nyanserade känslor, som till exempel “kanske kunde inte mormor hjälpa mig idag men jag tycker mycket om henne i alla fall”. Personen har svårt att tygla sina känslor, vilket ofta leder till snabba humörväxlingar, impulsivt beteende och aggressivitet.

 De drabbade beskriver att andra har svårt att sätta sig in i det känslomässiga kaoset inombords. Små obetydliga händelser kan leda till stort kaos. Som anhörig kan detta upplevas som en svårare ungdomskris, som inte går över.

 Ofta agerar en person med borderline helt utan eftertanke och förstår inte följderna förrän efteråt. Ätstörningar är också vanliga, särskilt hos kvinnor. I allvarliga fall kan personen få annat självdestruktivt beteende med drogmissbruk eller kroniska självmordstankar.

 Man räknar med att 1-2 procent av befolkningen och var fjärde patient som behandlas på psykiatrisk klinik har diagnosen borderline-personlighetsstörning. Behandlingen är långvarig psykoterapi bland annat för att personen  ifråga ska hitta ett annat sätt att förhålla sig till andra människor och att hantera starka känslor som ångest, nedstämdhet och besvikelse och för att inte fastna i självskadebeteende.

 De allra flesta människor med borderline blir dock bättre med tiden och kan leva ett normalt liv. Hur snabbt detta går är svårt att sia om i det enskilda fallet, men forskare har visat att 15 år efter att en person har fått diagnosen borderline, så är  det tre av fyra som inte längre har diagnosen.