Jag är 49 år och har fått fyra barn. Mitt stora problem är att jag ej kan “hålla mej”. Det kommer urin varje gång jag ska nysa, hosta eller hoppa. Om jag är riktigt kissnödig är det stora problem för mig att hålla tätt. Jag har gjort och gör knipövningar men det är inget som hjälper. Vill få ordning på detta med en operation. Hur går jag tillväga? Är mycket jobbigt?
Doktor Lennart Skoog svarar:
Du har helt rätt i att man kan göra ett operativt ingrepp för att bota den typ av urinläckage som du har och som kommer i samband med ansträngning, vid hosta, hopp, nysning, jogging eller liknande.
Detta kallas stressinkontinens eller ansträngningsläckage och beror på en rent anatomisk förändring där urinröret glidit neråt. Det är vanligast förekommande hos kvinnor som fött flera och stora barn, vid kronisk hosta eller övervikt.
För att åtgärda stressinkontinens gjorde man förr i tiden ett större ingrepp via ett snitt på buken ovanför blygdbenet. Man tog sig den vägen ner i lilla bäckenet, lyfte upp urinröret och förankrade detta till blygdbenets baksida. Det var en effektiv operation men innebar flera dagars sjukhusvistelse och åtta veckors sjukskrivning efteråt då man inte fick lyfta tungt.
Nuförtiden finns det en mycket enklare och smidigare metod där man lyfter upp urinröret med ett teflonband som läggs in via slidan. Operationen går snabbt och man behöver inte ens vara helt sövd. Det brukar räcka med lokalbedövning i operationsområdet kompletterat med lite smärtstillande och avslappnande läkemedel som sprutas direkt i droppnålen.
Man behöver inte stanna över natten utan kan oftast gå hem på kvällen samma dag. En stor fördel är att man i stort sett kan leva som vanligt direkt efteråt. Man brukar uppmanas ta det lite lugnt och sjukskriva sig själv första veckan, sedan kan man återgå till normal aktivitet. Har man riktigt tungt arbete kan man eventuellt behöva ytterligare en veckas vila.
Lite mer än 80 procent blir helt besvärsfria efter en sådan operation. Ytterligare drygt 10 procent blir klart bättre medan 5-8 procent har oförändrade besvär. Riskerna är små men några enstaka patienter kan få ökade besvär med urinträngningar efter operationen. Det finns också några väldigt ovanliga komplikationer som långvariga smärtor i operationsområdet eller blåstömningssvårigheter. Även om det är mycket sällsynt måste man ta det i beaktande när man bestämmer sig för att gå igenom ett ingrepp.
Innan man kan bli uppsatt på väntelista för operation måste man gå igenom en utredning som bland annat syftar till att fastställa vilken typ av urinläckage man har och utesluta andra sjukdomar i underlivet. Delar av utredningen görs ibland av husläkare som sedan remitterar till gynekolog för bedömning och operation medan man på andra håll gör hela utredningen på kvinnokliniken. Vänd dig till närmsta kvinnoklinik och fråga hur du ska gå till väga.
Detta kallas stressinkontinens eller ansträngningsläckage och beror på en rent anatomisk förändring där urinröret glidit neråt. Det är vanligast förekommande hos kvinnor som fött flera och stora barn, vid kronisk hosta eller övervikt.
För att åtgärda stressinkontinens gjorde man förr i tiden ett större ingrepp via ett snitt på buken ovanför blygdbenet. Man tog sig den vägen ner i lilla bäckenet, lyfte upp urinröret och förankrade detta till blygdbenets baksida. Det var en effektiv operation men innebar flera dagars sjukhusvistelse och åtta veckors sjukskrivning efteråt då man inte fick lyfta tungt.
Nuförtiden finns det en mycket enklare och smidigare metod där man lyfter upp urinröret med ett teflonband som läggs in via slidan. Operationen går snabbt och man behöver inte ens vara helt sövd. Det brukar räcka med lokalbedövning i operationsområdet kompletterat med lite smärtstillande och avslappnande läkemedel som sprutas direkt i droppnålen.
Man behöver inte stanna över natten utan kan oftast gå hem på kvällen samma dag. En stor fördel är att man i stort sett kan leva som vanligt direkt efteråt. Man brukar uppmanas ta det lite lugnt och sjukskriva sig själv första veckan, sedan kan man återgå till normal aktivitet. Har man riktigt tungt arbete kan man eventuellt behöva ytterligare en veckas vila.
Lite mer än 80 procent blir helt besvärsfria efter en sådan operation. Ytterligare drygt 10 procent blir klart bättre medan 5-8 procent har oförändrade besvär. Riskerna är små men några enstaka patienter kan få ökade besvär med urinträngningar efter operationen. Det finns också några väldigt ovanliga komplikationer som långvariga smärtor i operationsområdet eller blåstömningssvårigheter. Även om det är mycket sällsynt måste man ta det i beaktande när man bestämmer sig för att gå igenom ett ingrepp.
Innan man kan bli uppsatt på väntelista för operation måste man gå igenom en utredning som bland annat syftar till att fastställa vilken typ av urinläckage man har och utesluta andra sjukdomar i underlivet. Delar av utredningen görs ibland av husläkare som sedan remitterar till gynekolog för bedömning och operation medan man på andra håll gör hela utredningen på kvinnokliniken. Vänd dig till närmsta kvinnoklinik och fråga hur du ska gå till väga.
