Jag är en 57-årig man och sambo sedan många år med en mycket självupptagen och krävande kvinna. Det mesta i vårt förhållande handlar om henne och hennes behov. Det är ett ständigt tjatande om hennes jobb, hennes arbetskamrater, hennes chef och så vidare. Är det inte jobbet så är det hennes intressen, vad hon ska göra och vad hon har gjort.
Mina försök att berätta något, eller prata om det som är viktigt för mig och som berör oss båda, avbryts direkt med ett helt annat samtalsämne. Eller så får jag höra att “det där är väl inget att diskutera”.
Naturligtvis är det fel på mig också. Jag får höra att hon inte har någon att prata med för jag säger ju inget. Det är väl inte så konstigt. Varför prata med någon som aldrig lyssnar.
Föreslår jag något trevligt att göra tillsammans blir det ofta nej. Hon gör hellre något hon själv är intresserad av och tycker att jag kan göra mitt. Jag har försökt att prata med henne många gånger om hennes beteende men det är lönlöst. Hon anser sig inte själv ha någon skuld i att jag har blivit tyst och att vår relation inte fungerar. I stället säger hon till mig att jag behöver söka hjälp för att jag inte mår bra.
Jag har läst en del om begreppet “energitjuvar” och jag känner igen mycket om det som skrivs om detta. Är det en sådan person jag lever ihop med och som får mig att må dåligt och hur ska jag hantera detta?
En energitjuv är en person som är uppfylld av sig själv och som får sina kickar av den energi och kraft hon tar från andra. För att en energitjuv ska kunna vara just energitjuv måste det ju finnas någon som underordnar sig henne och låter sig dräneras. Energitjuven känner sig stor och stark när motparten blir liten och obetydlig.
– På din beskrivning låter det onekligen som att du har en sambo som har behov av att vara i centrum och som tar plats. Samtidigt har du ett eget ansvar i er relation för att föra den framåt. Jag får intryck av att ni från början hade era roller klara och din hustrus självupptagenhet är ingenting som kommit de sista åren. Hon kommer inte att förändra sig automatiskt och du kommer aldrig att kunna förändra henne.
– Du säger att du blivit tyst och jag uppfattar det som att du “låter henne hållas” men att du inte ger respons och har slutit dig i tystnad, vilket ger upphov till ny irritation från din sambo. Ditt förhållningssätt kommer inte att fungera och tystnad innebär inga lösningar. Ska någonting gott komma ur er relation, så måste ni tala med och aktivt lyssna på varandra.
– Ta själv initiativ till andra typer av samtal. För att få henne intresserad av diskussioner är det viktigt att du är nyfiken på hennes tankar och ställer frågor till henne. Ta också initiativ till aktiviteter och bjud sambon att vara med. Vill hon inte, så gör aktiviteterna utan henne och ta ansvar för ditt eget välmående.
– Att bli tyst i en relation är ett sätt att ge upp och ett sätt att straffa motparten. Tystnad kan leda till att man tycker synd om sig själv och plötsligt sitter man där som ett offer. Att känna sig som ett offer i en relation är mest destruktivt för offret som blir både handlings- och tankeförlamat och utvecklar allt större bitterhet gentemot motparten.
– Försök ringa in det som trots allt är positivt kring sambon. Tänk tillbaka på er första tid tillsammans. Vad gjorde att du blev förälskad i henne? Samtala kring den tiden och prata om positiva minnen och få en trevligare ton er emellan som ni kan spinna vidare på.
– Jag tror inte att ni reder ut de här problemen på egen hand. Familjeterapi kan vara lösningen för er. I familjeterapin kommer ni båda till tals och får tips och råd hur ni på bästa sätt ska kunna arbeta med era problem. Känns det som om förhållandet totalhavererat och att rådgivning inte kan ge resultat, så kan separation vara den enda återstående lösningen.
