Allt samliv tog slut vid graviditeten!

Jag är en tjej på 34 år som är sambo med en kille på 35. Vi har två barn tillsammans. Alla problem började egentligen när jag var gravid. Vi har varit tillsammans i nio år men har i stort sett inte haft sex sedan vi gjorde barnen. Kanske en gång, men inte mer. Under de senaste åtta åren har vi inte heller kysst varandra eller haft fysisk närhet!

Jag är djupt kränkt av detta och har vid upprepade tillfällen försökt prata med honom men han undviker mig och svarar inte. Han har komplex för att han tror att hans könsorgan är för litet men det är det verkligen inte. Det spelar ingen roll vad jag säger. Jag skriker efter beröring och samliv! Är det så mycket begärt? Hur ska jag gå tillväga för att få igång vårt samliv? Han vägrar gå till familjerådgivning. Jag är väldigt nära att vara otrogen nu.

Att du känner dig kränkt och obekräftad förstår jag. Ni har i princip aldrig haft ett normalt sexliv under den tid ni varit tillsammans och under åtta år har ni inte alls haft någon närhet. I en kärleksrelation är den fysiska närheten viktig för att förhållandet ska gro och utvecklas och ge välbefinnande. Fysisk närhet är inte enbart sex – utan också kramar, kyssar och kel.

Du har försökt prata med din sambo om problemen men han ger inget utrymme till samtal.  Din teori är att din sambos komplex för storleken på penis kan vara orsaken till era problem. Om det är så eller om det finns en annan anledning vet bara din sambo och jag anser att det är hög tid att han agerar. Känner han att problemet beror på storleken bör han konsultera en läkare.

Oavsett vad som är roten till problemet måste ni kunna kommunicera för att ringa in och besluta er för om ni vill åtgärda detta gemensamt. Lever man i en relation med problem en längre tid så genererar detta som regel irritation, sorg och vanmakt och man tappar förmågan att se konkret på sin situation och att kommunicera på ett bra sätt. Den ömsesidiga irritationen växer och möjligheterna att ta itu med problemet minskar.

Anledningen till sexuellt ointresse är varierande. En del bär på tidiga sexuella trauman. Andra kan ha en sexuellt avvikande läggning som de bär inom sig och kanske skäms för att plocka fram i ljuset. Hos andra kan det bero på att partnern inte uppfattas som sexuellt attraktiv eller att man upplevde graviditet och förlossning så pass negativt att man associerar detta med sex och därmed tappar lusten.

En tappad sexlust kan också bero på mediciner eller sjukdomstillstånd. En person som är ointresserad av sex har ofta svårt att ge motparten bekräftelse även genom kyssar och smek eftersom detta kan associeras till ett sexuellt förspel.

Föräldrar med småbarn upplever ofta att energi och ork ebbar ut och att intresset för sex minskar just under den mest intensiva småbarnperioden.

Det primära är att din partner förstår och inser att ni har problem och att han är villig att arbeta med lösningar.  Jag är övertygad om att din partner också mår dåligt av situationen även om han bär dessa känslor inom sig.

Har du ork och vill fortsätta ert förhållande bör du sätta ner foten och peka med hela handen och kräva att din sambo accepterar terapistöd. Jag tror att ni är i stort behov av gemensam rådgivning. Ert problem har pågått i åtta år, så jag tror inte att ni är hjälpta av enkla tips och råd. Jag tror inte att de löses utan professionell hjälp. Du har föreslagit familjeterapi och en annan möjlighet är att ni bokar tid till sexualrådgivning eller sexualterapeut.

Nekar din sambo alla möjligheter till rådgivning då bör du fundera över var dina egna gränser går och hur mycket du orkar.  Det är möjligt att du kommer fram till att relationen kostar mer än den ger dig och då bör du fundera över om du ska bryta upp.