Varför är han så rädd att ge förhållandet en ny chans?

Jag har en fråga angående en relation som jag har till en man. Det är så, att han nyligen har gjort slut. Allt kom så hastigt. Ena dagen sa han att han älskade mig och inte ville leva utan mig och nästa dag ringde han och gjorde slut.
 Visst har jag känt att vi har haft det jobbigt ett tag. Men det är först nu jag förstår att detta beror på min dåliga självkänsla, vilken ofta resulterar i att jag blir svartsjuk, kontrollerande och rätt så krävande. Att inse detta har varit smärtsamt. Nu har jag sökt hjälp för detta och väntar på att få tid hos en terapeut.
 Jag vill så gärna att det ska fungera mellan oss och vill få honom att se att jag verkligen försöker. Att han ska våga ge mig en andra chans. Till saken hör den att jag har två barn och han har ett. Vi är särbor och allt har fungerat väldigt bra i vår lilla familj. Vi har till exempel inga konflikter kring barnens uppfostran. Det enda problemet är att jag stundtals inte mått bra.
 Han tror inte på att jag kan förändra mig eller att det någonsin kommer att bli bra. Ändå säger han i nästa andetag att man kan ju inte veta längre fram.
 Jag önskar så att han hade pratat med mig mer innan han tog sitt beslut, att jag hade fått höra hur han känner och på något sätt fått en chans att ta tag i saker. Nu har jag ju gjort det men det räcker inte. Han säger att han har lovat sig själv, att aldrig leva i ett förhållande igen där partnern är så beroende av honom och där han mår dåligt.
 Hellre fly, tycker han, än att ta tag i problemen. Samtidigt säger han att han älskar mig! Om man älskar någon så vill man väl hjälpa och göra något konstruktivt? Varför vågar han ändå inte stanna vid min sida?

Det är jättebra att du inser dina problem och har bokat terapitid. Första steget för att åstadkomma en förändring är att man har insikt och kan se sina bekymmer, vilket du har.
 Oavsett om ditt förhållande till särbon fortsätter eller ej så känns det viktigt att du slutför terapin. Detta ska du göra för ditt eget mående och för din egen skull. Att må bättre och förstå dig själv är en viktig investering för framtiden.
 Precis som du säger har svartsjuka och ett kontrollerande beteende sin grund i dålig självkänsla. Att leva med dålig självkänsla innebär att man lätt blir självcentrerad. För att öka självkänslan är det viktigt att man lär sig ta ansvar för sina handlingar, tankar och reaktioner. Den som har ett svartsjukt och kontrollerande beteende skyller ofta på motparten och anser att det är denne som bär skulden genom sitt agerande. På så sätt blir det anklagelser som leder till försvar och kanske också motangrepp från partnern. En relation kan snabbt skadas allvarligt.
 I ett förhållande lider både den som blir utsatt för en kontrollerande partner och den som kontrollerar. Du är inte ensam i din situation och det är många som lider av brist på självaktning. Anledningen kan finnas i barndomen och uppväxten där vi är formbara och bygger upp den självuppfattning som vi sedan bär med oss i vuxenlivet. Vi formas även av andra händelser som drabbar oss genom livet.
 Känner vi att läraren i skolan är orättvis mot oss eller tycker vi att vi är det enda av syskonen som blir utsatta för föräldrarnas irritation, så kan självkänslan vackla. Börjar vi jämföra oss själva med andra på ett negativt sätt ger vi näring åt den dåliga självkänslan. Till sist kanske man känner sig ensam och illa omtyckt och börjar tappa tron på din egen kapacitet och på framtiden.
 Människor med dålig självkänsla skapar lätt ett misstroende gentemot andra – de känner sig utsatta, misskrediterade och oförstådda. Upplever man sig som ett offer blir man passiv och mår väldigt dåligt inombords. Din pojkvän har gjort slut och du inser att en bidragande orsak är att du blir kontrollerande, svartsjuk och krävande.
 Du har insett att problemet ligger hos dig och du är på väg att genom terapi lösa dina problem. Var beredd på en lång process inom terapin och ge inte upp. Det tar tid men leder framåt.
 Det verkar som om pojkvännen varit vankelmodig kring sitt beslut att bryta upp från förhållandet. I ena stunden säger han att man inte vet hur det blir längre fram och i nästa stund säger han att han inte tror att vissa saker kan förändras. Jag tror att ni haft en ganska lång period med konflikter och gräl när du inte mått bra och kanske har du också givit löften som du inte varit mogen att hålla.
 Möjligheten finns att pojkvännen helt enkelt känner att han nått den gräns där han inte orkar hoppas mer. En annan möjlighet är att han blir mer hoppfull när du påbörjar terapin och visar att du har insikt i dina problem och aktivt arbetar för att må bättre.
 Har ni kontakt med varandra föreslår jag att du ligger lite lågt och respekterar att pojkvännen tagit ett steg tillbaka. Arbeta med dig själv i terapin och ha ditt eget välbefinnande för ögonen och kanske finns möjligheten att pojkvännen sakta men säkert återfår förtroendet för dig. Ha för ögonen att du genomgår terapin främst för din egen skull och se det som en viktig investering i din framtid.