Ibland känner jag mig som en gäst i vår gemensamma lägenhet. Huset som vi bor i ägs av henne. Jag vågar ibland knappast andas eller sysselsätta mig för alltid har hon någonting att tjata om. På hösten när alla träden tappar löv som då och då faller på vår tomt, så tjatar hon på grannarna eftersom det är från deras träd löven faller.
Är det normalt eller kan den här manin botas? Jag har åtskilliga gånger tänkt lämna henne eftersom jag tål det här inte längre. Finns det någon lösning för oss?
Vad jag spontant kan se är att både du och din sambo troligtvis gått i pension nyligen. Att bli pensionär inte alltid så rofyllt som många tror. Om man har ett långt yrkesverksamt liv bakom sig med arbetskamrater, tider att passa och uppgifter som ska skötas, så är det inte alldeles enkelt att byta ut alla inarbetade rutiner till massor av ledig tid. Många upplever dessutom en stark identitet i sin yrkesroll som försvinner i och med pensioneringen.
Även parförhållandet kanske bygger på att man arbetar om dagarna och tillbringar kvällar och helger tillsammans. Plötsligt är man hemma båda två och irritationer uppstår lättare. En del brinner för en hobby eller ett intresse som de utvecklar i och med pensioneringen. Andra har planer som de förverkligar. Ytterligare en del har svårt för att finna sig tillrätta i sin nya roll och det finns de som drabbas av depression. Hur man hanterar pensioneringen är olika från person till person.
Du skriver att din sambo är arbetsnarkoman. Därmed drar jag slutsatsen att hon arbetat väldigt mycket och är van att vara i farten. Den energin din sambo har får hon inte utlopp för på det sätt hon är van vid och istället fokuserar hon den på hemmet genom att städa och irritera sig på både det ena och det andra. Jag tror att situationen är svår för er båda och en förändring måste ske.
Jag vill råda dig att du försöker prata med din sambo om er situation, utan att anklaga henne för hennes beteende. Fråga om hon själv är nöjd och tillfreds och mår bra. Kanske kommer hon att tala om för dig hur hon känner sig och hur hon mår och därmed har ni något konkret att ta tag i.
Din sambo har mycket energi och som pensionär kan man göra stora insatser volontärt eller på andra sätt. Fördelen är att man kan rikta sig till det som ligger närmast hjärtat och som man känner sig mest intresserad av. Känner sig sambon deprimerad tycker jag absolut att hon ska söka professionell hjälp. I er situation hjälper föga att anklaga varandra. Då finns bara risken att hela situationen förvärras.
Får ni inte rätsida på problemen genom att prata och stötta varandra, så föreslår jag att ni gemensamt uppsöker familjerådgivningen för stödjande samtal.
