Av en slump upptäckte jag att min man har varit otrogen under alla dessa år. Det har i stort sett hänt varje gång han har varit ute. Han har även haft kortare förhållanden med olika kvinnor. Först kände jag mig kränkt men också mindre värd och att jag också var skyldig eftersom jag missat ge honom mer uppmärksamhet.
Nu har det gått över ett år sedan jag ställde honom mot väggen. Han bad att få stanna hos mig och så blev det. Men jag ser inte mycket av ånger hos honom. Han har inte hållit sina löften. Själv känner jag bara förakt när jag tänker på hur han utnyttjat att jag har varit naiv och blåögd.
Jag tycker synd om mig själv, att jag har varit så blind och trott på hans kärlek och att jag har kastat bort 24 år på en sådan man. Vad är det för fel på honom? Vad är det för bekräftelse han söker genom att såra andra — inte bara mig utan också de kvinnor han träffat? Ska jag fortsätta vara gift med honom? Vad behöver jag själv ändra för att slippa känna mig mindre värd?
Visst kan man ha bidragit till att förhållandet inte varit gott men det fritar inte den som är otrogen från ansvar och det förringar inte otroheten. Lever man i ett förhållande med slitningar och bekymmer, så bör man prioritera att ta tag i de problem som finns. Och man tar tag i detta tillsammans med sin partner. Otrohet löser inga problem.
Jag får intryck av att din make har en respektlös inställning till kvinnor och att han använder sig av dem för att fylla ett behov och då menar jag inte ett sexuellt behov. Det kan vara så att han får kickar av den uppmärksamhet han får av kvinnor och att det ger honom en självbekräftelse som höjer hans egenvärde. Grunden till ett sådant beteende kan vara dålig självkänsla. Vad du berättar om är ju inte en enstaka otrohet utan upprepningar och även kortare förhållanden med andra kvinnor.
Att rasera en tillit går snabbt men att bygga upp den igen tar lång tid. Då krävs närvaro och engagemang och du tycker inte att din make visar dig detta. Snarare upplever du det som att han ignorerar dina känslor.
Du säger att du känner dig mindre värd och jag undrar vad det är som får dig att känna så? Är det otroheterna eller är det makens reaktioner gentemot dig sedan han avslöjats? Jag kan tänka mig att det är en kombination. Vad som är viktigt är att du inte anklagar dig själv för det som skett och att du inte tar på dig någon skuld. Du har ingen anledning att känna dig mindre värd och även om det är svårt att inte tycka synd om sig själv så ska du försöka att låta bli. Låt istället andra och handlingskraftigare känslor ta plats.
Du befinner dig i kris och det som alltid är nyttigt i kris är att man får utrymme att prata. Har du någon nära och god vän vars omdöme du litar på, så lätta ditt hjärta. Alla känslor som trängs inom dig behöver du få utlopp för.
Hur du och din make ska kunna gå vidare beror på hur ert gemensamma liv ser ut i övrigt och vilken kommunikation ni har. Anser du att ni på olika plan levt ett gott och bra liv tillsammans kan det vara nyttigt för er att gå på familjesamtal. Familjeterapi innebär inte automatiskt att man ska lappa ihop förhållandet, utan kan mycket väl leda till att en eller båda parter kommer till slutsatsen att skilsmässa är bäst.
När känslorna är upprörda är det svårt att föra samtal på egen hand och det brukar leda till att båda parter går i försvar och trycker på varandras knappar som leder till gräl. Sedan makens otrohet uppdagades har ni inte kunnat nå varandra och du mår dåligt av situationen. Så att prata med en utomstående samtalsledare är bästa alternativet för er.
