Jag är 36 år och har haft upprepade relationer, vilka alla gått åt skogen. Det har varit många gräl och ledsamheter. Förr skyllde jag alltid på mannen, men det är kanske inte hela sanningen. Alla kan det ju inte vara fel på. Jag pratade med en väninna om detta och då svarar hon att “du har ju dina sidor men de män du väljer, alkoholister, psykopater och män med depressiva problem, skulle inte ens den mest perfekta kvinna klara av”.
Nu är jag tillsammans med en man sedan snart två år. I början trodde jag verkligen, att för första gången var det en man som passade mig perfekt. Jag sa i början av relationen att jag sökte något seriöst, inte någon som var intresserad av att hänga på krogen och komma hem mitt i natten. Vi var överens, trodde jag, när han sa att han ville likadant.
Första gången han försvann och ej svarade i telefon förstod jag ingenting. Vi hade inte grälat och det fanns ingen annan anledning för honom att göra så. Han lovade att det aldrig mer skulle hända men det har hänt nästan varje månad sedan dess. Han blir ibland full och elak.
Det är ofta han lovar att komma en viss tid men minst hälften av gångerna bryter han löftet. Jag har upptäckt att han ljuger mycket, t ex var han får sin inkomst ifrån och vad han gör på dagarna när han påstår sej jobba. I början sa han att vi skulle flytta ihop och skaffa barn men det har inte blivit något av det. När jag tar upp det och påstår att han ej vill så blir han arg.
Han har ett barn som han träffar väldigt lite och han blir irriterad om jag säger något positivt om att hans ex flyttat ihop med en ny man. Finns det något skäl att vara orolig för det?
Jag har försökt prata med honom men han säger bara att det inte finns några problem att prata om. Jag ska bara vara glad och inte diskutera detta. Kan det spela in att han hade diagnosen damp som barn?
Nu är jag tillsammans med en man sedan snart två år. I början trodde jag verkligen, att för första gången var det en man som passade mig perfekt. Jag sa i början av relationen att jag sökte något seriöst, inte någon som var intresserad av att hänga på krogen och komma hem mitt i natten. Vi var överens, trodde jag, när han sa att han ville likadant.
Första gången han försvann och ej svarade i telefon förstod jag ingenting. Vi hade inte grälat och det fanns ingen annan anledning för honom att göra så. Han lovade att det aldrig mer skulle hända men det har hänt nästan varje månad sedan dess. Han blir ibland full och elak.
Det är ofta han lovar att komma en viss tid men minst hälften av gångerna bryter han löftet. Jag har upptäckt att han ljuger mycket, t ex var han får sin inkomst ifrån och vad han gör på dagarna när han påstår sej jobba. I början sa han att vi skulle flytta ihop och skaffa barn men det har inte blivit något av det. När jag tar upp det och påstår att han ej vill så blir han arg.
Han har ett barn som han träffar väldigt lite och han blir irriterad om jag säger något positivt om att hans ex flyttat ihop med en ny man. Finns det något skäl att vara orolig för det?
Jag har försökt prata med honom men han säger bara att det inte finns några problem att prata om. Jag ska bara vara glad och inte diskutera detta. Kan det spela in att han hade diagnosen damp som barn?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Jag förstår att du är både ledsen och trött. Du lever i en relation som tar all din energi och jag får en känsla av att du fokuserar på mannen betydligt mer än du fokuserar på dig själv. Jag tror att det är dags för dig att ändra dina kriterier och fråga dig själv vad du vill ha ut av ett förhållande. Om du ger betydligt mer än du få tillbaka blir det obalans i relationen och du känner dig utnyttjad och sviken. Att uppleva sig som ett offer urholkar självkänslan.
Anledningen till att du väljer en viss typ av män kan bero på mycket. Det är inte helt ovanligt att kvinnor som har ett mycket vårdande sinnelag väljer män som behöver “tas omhand” och i sin välvilja tror kvinnan att hon genom kärlek och förståelse kan omvända mannen. Det är bara att inse att det kan hon inte. I sådana relationer är det nästan alltid kvinnan som drar det kortaste strået innan hon efter mycket lidande måste ge upp sin kamp. Att du upprepar ett mönster kan ha sitt ursprung i din uppväxt, t ex en otrygg barndomsmiljö med avvisande föräldrar. Det kan också vara så att du och dina föräldrar hade ombytta roller så att du gav och de tog emot. Ibland kan man finna beteendeorsaker från uppväxten som påverkar vårt vuxna handlingssätt. Upprepar man handlingar och mönster som känns destruktiva och omöjliga att komma tillrätta med, så kan man få god hjälp genom terapi.
Anledningen till mannens beteende är det omöjligt att sia om. Naturligtvis kan hans barndomsdiagnos ha betydelse. Många studier har visat att personer med diagnosen ADHD/damp har en förhöjd risk att som vuxna hamna i missbruk och kriminalitet. Länge trodde man att ADHD var ett barndomshandikapp som mognade bort men riktigt så enkelt är det inte. Idag vet man att problematiken ofta följer med in i vuxenlivet med t ex bristande impulskontroll, hög aktivitetsnivå och ett utagerande beteende.
Du kan inte få din pojkvän att förändra sig oavsett hur du anstränger dig. Har han insikt i sina problem och vill ha en förändring till stånd är det hans sak att söka professionell hjälp. Vad du däremot kan göra är att rannsaka dig själv och försöka se ett mönster i varför du väljer män som är destruktiva. Precis som alla människor har du ett behov av att bli bemött med respekt. Har man lågt egenvärde och låg självrespekt kan det vara svårare att sätta gränser och risken finns att man stannar i ett förhållande som är destruktivt.
Mitt råd är att du fokuserar mer på dig själv och ditt eget mående så att du därmed kan ta kontroll över ditt liv och göra val som får dig att må bra.
Anledningen till att du väljer en viss typ av män kan bero på mycket. Det är inte helt ovanligt att kvinnor som har ett mycket vårdande sinnelag väljer män som behöver “tas omhand” och i sin välvilja tror kvinnan att hon genom kärlek och förståelse kan omvända mannen. Det är bara att inse att det kan hon inte. I sådana relationer är det nästan alltid kvinnan som drar det kortaste strået innan hon efter mycket lidande måste ge upp sin kamp. Att du upprepar ett mönster kan ha sitt ursprung i din uppväxt, t ex en otrygg barndomsmiljö med avvisande föräldrar. Det kan också vara så att du och dina föräldrar hade ombytta roller så att du gav och de tog emot. Ibland kan man finna beteendeorsaker från uppväxten som påverkar vårt vuxna handlingssätt. Upprepar man handlingar och mönster som känns destruktiva och omöjliga att komma tillrätta med, så kan man få god hjälp genom terapi.
Anledningen till mannens beteende är det omöjligt att sia om. Naturligtvis kan hans barndomsdiagnos ha betydelse. Många studier har visat att personer med diagnosen ADHD/damp har en förhöjd risk att som vuxna hamna i missbruk och kriminalitet. Länge trodde man att ADHD var ett barndomshandikapp som mognade bort men riktigt så enkelt är det inte. Idag vet man att problematiken ofta följer med in i vuxenlivet med t ex bristande impulskontroll, hög aktivitetsnivå och ett utagerande beteende.
Du kan inte få din pojkvän att förändra sig oavsett hur du anstränger dig. Har han insikt i sina problem och vill ha en förändring till stånd är det hans sak att söka professionell hjälp. Vad du däremot kan göra är att rannsaka dig själv och försöka se ett mönster i varför du väljer män som är destruktiva. Precis som alla människor har du ett behov av att bli bemött med respekt. Har man lågt egenvärde och låg självrespekt kan det vara svårare att sätta gränser och risken finns att man stannar i ett förhållande som är destruktivt.
Mitt råd är att du fokuserar mer på dig själv och ditt eget mående så att du därmed kan ta kontroll över ditt liv och göra val som får dig att må bra.
