Jag har aldrig haft problem med mensen. Den varar ett fåtal dagar med en mycket liten blödning. Så den märker jag knappast. Däremot känner jag alltid av ägglossningen och ca sex dagar efter mensens första dag brukar jag känna mig svag, olustig och ha ledvärk. Det sade min gynekolog kunde bero på att hormonerna ökar i kroppen just då, vilket jag är väldigt känslig för. Jag mår dåligt av p-piller och är även känslig för minipiller.
Jag har gjort två kejsarsnitt (1990 och -94) som orsakat svåra ärrvävnader och blödningar från såret efteråt. Gynekologen menade att mina blödningar ev kunde bero på det. Nu undrar jag, varför fick jag äta mycket stark antibiotika mot invärtes infektioner pga mina blödningar? Konstigt nog har mina mellanblödningar nästan slutat sedan jag åt antibiotika. Vad kan det bero på? Och vad kan mina mellanblödningar ha berott på?
Men du vet ju att din gynekolog också hade andra funderingar och tog vävnadsprover för att kunna utesluta cancer. Symptomen på vissa cancersjukdomar i underlivet kan nämligen till en början te sig precis som dina. Det är därför viktigt att inte nonchalera blödningstrassel som man inte vet anledningen till utan kontakta läkare för undersökning. Kommer en kvinna bara i tid är det ofta möjligt att behandla och bota även cancer, vilket betyder att hon kan bli frisk igen. Inte minst gäller det livmoderkroppscancer som är en av de vanligaste kvinnocancrarna.
Troligen var det slemhinnan inne i din livmoderkropp som gynekologen tog vävnadsprover från efter att vid ultraljudsundersökningen upptäckt att den var förtjockad och oregelbunden. Förändringar av det slaget kan utvecklas av flera olika anledningar bl.a. infektioner, cystor i äggstockarna, cancer och olika rubbningar i hormonbalansen. För att få rätt diagnos kan krävas en mikroskopisk vävnadsundersökning som kan göras som en enkel biopsi, en s.k. “skrapning” eller som en något större provtagning. Vilket man väljer beror på vad man upptäckt med ultraljud och vad man funnit vid gynekologundersökningen.
Oregelbundna småblödningar kan vara ett symptom på både akuta och kroniska infektioner. Särskilt gäller det yngre kvinnor. Livmoderinfektioner kan ibland vara svåra att med ultraljud skilja från förändringar av annat slag. För rätt diagnos kan då biopsi eller vävnadsprov behöva göras så att kvinnan snarast får möjlighet att påbörja en effektiv behandling. En infektion kan nämligen sprida sig upp genom livmodern och vidare genom äggledarna och ställa till med nog så allvarliga komplikationer. Ibland skadas äggledarna så svårt att varken spermier eller ägg kan passera. Det är en vanlig orsak till barnlöshet och ännu ett skäl till att nytillkomna mellanblödningar inte får nonchaleras – inte i någon ålder.
Du fick besked om att du hade en infektion inne i livmodern så snart provsvaret från den mikroskopiska undersökningen kommit. Du fick då också recept på antibiotika. Att både diagnos och behandling var korrekt och effektiv har du redan märkt genom att dina symptom på infektionen, mellanblödningarna, nästan försvunnit.
Du beskriver småblödningar men inga större besvär i övrigt. Detta kan stämma med att det handlat om en långdragen, relativt välavgränsad och “snäll” underlivsinfektion som omfattat livmoderhålan och slemhinnorna där men inte spritt sig vidare. På läkarspråk kallas en sådan infektion för endometrit. (Endometrios är en annan åkomma som passar sämre in på dina problem. Ett typiskt symptom vid endometrios brukar t.ex. vara rejält ont under de sista mens-dagarna och strax efteråt vilket du ju inte har haft.)
För att få veta om en infektion skulle ha spritt sig och eventuellt skadat exempelvis äggledarna krävs ytterligare undersökningar. Några sådana kommer dock knappast att bli aktuella såvida du inte tänkt försöka få fler barn. Själva infektionen har redan läkt ut genom den antibiotika-behandling som du fått.
