Kan jag få kejsarsnitt om jag ska föda igen?

Jag födde vår dotter för snart två år sedan med planerat snitt p g a min förlossningsrädsla. Jag gick på samtal, studiebesök o s v och gjorde allt ta itu med detta men det blev bara värre. Så jag fick beviljat snitt och allt gick jättebra. Jag och den lilla tösen var pigga och vi åkte hem redan på tredje dagen.

Min undran är, om vi vill skaffa ett syskon till henne i framtiden, kommer jag då att få planerat snitt? Eller måste jag genomgå hela proceduren igen och gå i oro och rädsla i månader innan ett svar? Det måste vara noterat i min journal om min rädsla. Jag är nu 35 år och vi skulle gärna vilja ha ett barn till, men utan snitt så vill jag inte det.

På den kvinnoklinik som du tillhör finns doktorer, kuratorer och även annan personal som arbetar speciellt med psykiska och psykosociala problem, som har samband med graviditet och barnafödande. Hit hör bl a en extrem rädsla eller skräck inför förlossning. Det kan gälla en diffus oro och skräck intill panik inför inte bara en förväntad smärtupplevelse utan inför hela den okända, skrämmande situationen, utlämnandet, bristen på kontroll som för vissa kvinnor kan vara så intensiv att det knappast är möjligt för dem att hantera utan hjälp. Det här kallas en primär förlossningsrädsla.

Det kan också handla om erfarenheter från en tidigare fysiskt eller psykiskt svår förlossnings- eller abort-upplevelse som aldrig har bearbetats och som inför en ny förlossning resulterat i en s k sekundär förlossningsrädsla. Oberoende av vilken typ av förlossningsrädsla det rör sig om kan det många gånger behövas professionell hjälp. Alltfler kvinnokliniker i landet har numera också möjlighet att erbjuda sådan hjälp.

Troligen var det någon från den gruppen på din kvinnoklinik som du hade kontakt med under din förra graviditet. Det skulle inte förvåna mig om den personen med stöd av anteckningarna i din journal minns dig ganska väl. Ni träffades ofta under en stor del av graviditeten vilket betyder att ni sågs under en lång och intensiv period. Och det har ju inte gått mer än två år sedan dess.

Under den här tiden kan det emellertid ha hänt mycket med dig själv som du kanske inte ens har märkt. Att genomgå hela den process som det är att få barn, att följa barnets utveckling och dess totala beroende är så oändligt mycket mer än själva födandet. Även föräldrar växer och utvecklas på samma gång som barnet. Det kan finnas mycket som vi långt inne i oss ser och förstår på ett nytt sett. Vi kan helt enkelt ha fått ett annat utgångsläge för våra funderingar, resonemang och uppfattningar jämfört med tidigare.

Det kan innebära att de samtal kring din förlossningsrädsla som du hade när du väntade din dotter, idag kanske skulle te sig något annorlunda. Med det menar jag inte att du skulle ha ändrat uppfattning beträffande din skräck för att själv föda och din önskan om kejsarsnitt. Men jag tror att du skulle vara mer avslappad, mindre i försvarsposition och på din vakt, och att diskussionerna skulle kunna kännas mer meningsfulla och viktiga för dig, vilket ditt slutliga val än blir.

Även om det lilla syskonet kanske ännu inte är riktigt aktuellt, tycker jag att du redan nu ska ta kontakt med kvinnokliniken. Berätta som du gör i brevet om din oro inför en eventuell ny graviditet och beställ tid för samtal. Jag tror att du får vara inställd på ytterligare samtal, kanske redan nu men i varje fall vid upprepade tillfällen under en kommande graviditet. Det är emellertid viktigt att du är tydlig och beskriver, hur du förra gången upplevde det du kallar “hela proceduren” och hur du gått med din oro och ängslan i månader innan du fick något svar.

Ett sätt att undvika det kan vara att göra någon typ av överenskommelse. Den kan innebära att du blir lovad ett planerat kejsarsnitt under förutsättning att du genomför “proceduren” och de planerade samtalen, och att det därefter är du själv som får göra ditt eget val angående hur du vill ha din förlossning. Det visar sig att inte så få kvinnor under graviditetens gång ändrat sig och i den situationen väljer att själv försöka föda sitt barn. Skulle paniken sedan ändå komma finns hjälpen nära. Ibland behöver det kanske bara handla om extra bedövning, ryggbedövning, akupunktur eller annat.

Tycker du att det här ändå känns alltför jobbigt för dig? Försök tänka på att allt detta ju faktiskt bara är till för din skull och för att allting ska bli så positivt som möjligt både för dig och ditt barn.