Ingreppet förstörde vårt samliv

Det som hände mig var för över 20 sedan men har förföljt mig hela livet. Jag var på en vanlig gynundersökning där det konstaterades att...

Det som hände mig var för över 20 sedan men har förföljt mig hela livet. Jag var på en vanlig gynundersökning där det konstaterades att jag hade myom och man beslutade genast att operera bort min livmoder. Jag var runt 40 år och nygift. Någon information gavs inte om ingreppet. Jag hade haft regelbundna menstruationer och tyckte om växlingen mellan östrogen och gulkroppshormon. Dagarna efter mens mådde jag alltid fantastiskt bra. Men i och med ingreppet var allt detta borta.

Kanske hade jag kunnat bli gravid om jag haft livmodern kvar, i varje fall hade jag mått mycket bättre och sluppit den nedstämdhet som följde. Jag kunde inte känna någon tacksamhet över att bli snöpt på detta sätt.

Varför är det så märkvärdigt när prostatan ska hyvlas på en gammal man? Han får information i oändlighet. Att helt okänsligt ta bort en livmoder har större återverkningar för en kvinnas liv!

Under alla år som gått efter operationen har jag och min man knappast haft något samliv alls. Även den delen blev förstörd. På senare år har min man drabbats av flera sjukdomar med impotens som följd.

Gynekolog Ingrid Emgård svarar:

Jag förstår dig så innerligt väl. Vad du upplevt är en en livstragedi som inte skulle behövt ske på det sätt du berättar. Det har funnits läkare, inte minst gynekologer, som aldrig förstått eller insett vad det kan innebära för en kvinna att få livmodern bortopererad. Det kan vara en oerhört djup del av hennes upplevelse av att vara kvinna. Du talar om snöpt, andra kanske säger stympad. Men båda begreppen uttrycker så tydligt vad det handlar om. Du var dessutom nygift och funderade över att kanske kunna få barn. Var det aldrig någon på sjukhuset som före operationen förklarade konsekvenserna av ingreppet? Var det ingen som tog hand om och talade med dig efteråt?

Idag har de flesta läkare insett hur nödvändigt det är med en fullödig information kring de operationer, mediciner eller andra behandlingar som kan beröra vår sexualitet och vår livskvalitet. Den utvecklingen har fört med sig att många kvinnor på ett helt annat sätt kan förlika sig med ett svårt ingrepp, t ex när livmodern måste opereras bort. De är i förväg välinformerade, har hunnit att i lugn och ro fundera och diskutera. De känner till alternativ och konsekvenser och vet att sexualiteten inte behöver påverkas. Men detta gäller inte alla kvinnor. För en del hänger kvinnlighet, sexualitet och livmoder så intimt samman att det ska finnas en mycket allvarlig anledning och många samtal både före och efteråt för att operationen ska kunna göras. Det kan någon gång handla om att ett sådant ingrepp måste göras akut. Då blir uppföljningen ännu viktigare.

Du funderar över informationen till män som ska prostataopereras. För ett antal år sedan var det nog ännu vanligare än för kvinnorna att männen fick mycket dålig eller ingen information alls. Här får det naturligtvis inte finnas någon skillnad mellan könen. Både kvinnor och män har lika stort behov att att få kunskap och kunna diskutera dessa frågor.

Att du som en 40-årig nygift kvinna efter operationen inte kunde ha ett normalt sexuellt samliv var nästa katastrof som så hårt kom att drabba både dig och din man. Det är inte svårt att förstå att det blev så när du inte hade någon att prata med ens om detta. Jag kan bara innerligt hoppas att ni båda trots allt kunnat ha ett bra liv tillsammans. Om dina funderingar kring mäns prostataproblem har en koppling till din man, du skriver ju bl a att han blivit impotent, så hoppas jag att ni ändå kan tala tala med varandra om dessa problem. Det sexuella samlivet har många nyanser och möjligheter men för att hitta dem kan man behöva få hjälp av en kunnig sexolog. Det kan öppna dörrar för lösningar ni ännu inte tänkt på. Det är aldrig för sent att skapa intimitet och ömhet som båda har glädje av i ett förhållande.

Det är mycket kunskap och mycket insikt vi gynekologer fått under årens lopp. Det svåra och tragiska är alla de patienter som tidigare drabbats av oförstånd och som vi idag inte kan vrida klockan tillbaka för. Det enda som jag nu kan göra är att känna med dig som medmänniska och kvinna, som läkare och gynekolog.

Scroll to Top