Jag är innerligt trött på den fysiska, kroniska sjukdom som jag släpat på i tjugo år. Och demens därtill… Mina anhöriga säger att det finns profylaktisk behandling mot demenssjukdomar. Har de rätt? Det vore min livlina.
Att närminnet försämras när man blir äldre är vanligt. Men det är inte detsamma som demens. Man talar om demenssjukdom när den sjuke inte längre känner igen sin omgivning och inte kan planera sitt liv. Nära hälften av alla 90-åringar har förlorat minnet och behöver därför hjälp med att klara sina dagliga behov. Oftast är orsaken Alzheimers sjukdom som beror på att nervcellerna vissnat och att det lagrats in äggvita i små ärr i hjärnan. Andra vanliga orsaker är resttillstånd efter stroke (proppar eller blödningar i hjärnan), Parkinsons sjukdom med darrningar, samt ökad mängd vätska i hjärnans hålrum (normaltryckshydrocefalus). Brist på B12-vitamin eller sköldkörtelhormon kan också till förvillelse likna en demenssjukdom.
Men ditt brev är välskrivet och tyder inte på någon demens. Däremot stämmer din livsleda och dina tankar om döden mycket bättre med att du drabbats av en depression. En deprimerad människa kan känna dödslängtan, det är en del av sjukdomen. Vi läkare är skyldiga att försöka förhindra att nedstämda patienter med självmordstankar berövar sig livet. Efter 3-4 veckors behandling med moderna depressionstabletter och stödjande samtal så brukar livslusten komma tillbaka och hämningarna och ångesten släppa. Då kommer du att inse att du hade skadat inte bara dig själv utan också dina närmaste om du gjort allvar av ditt självmordshot. Du, liksom alla vi andra, har således inte någon självklar rätt att bestämma över din egen död.
Slutligen frågar du om behandling av demenssjukdomar. Ja, det finns nya tabletter som minskar symtomen genom att höja signalämnet acetylkolin i hjärnans nerver. Man hoppas att i framtiden få ännu effektivare mediciner som helt hindrar Alzheimers sjukdom att bryta ut.