Febern vill inte försvinna

En nära manlig släkting, 63 år, drabbades sommaren 1995 av ett akut oväntat kärlkrampsanfall som behandlades på sjukhus. Därefter har han inte haft några problem av den sorten, men en otrolig trötthet sedan dess. I början av mars insjuknade han i svår influensa med feber och dubbelsidig lunginflammation. Röntgen har därefter gjorts på lungorna utan anmärkning.

Det som är oroväckande är att febern inte vill försvinna. Morgontemp. strax under 37 °, på kvällen lite över 38°. Prover har tagits, men inget resultat. Vad kan han göra mera? Det måste väl finnas en underliggande orsak?

Om kroppstemperaturen är över 38 grader blir man orkeslös och de olika inre organen stressas och fungerar dåligt. Orsaken är ofta en inflammation som bryter ner vävnad någonstans i kroppen. Då bildar de vita blodkropparna ett cellhormon, interleukin, som stimulerar hjärnans temperaturcentrum så att man får feber. Om febern inte går ner bör man söka läkarhjälp. I första hand vänder man sig till sin vårdcentral. Med hjälp av den aktuella sjukhistorien, upprepad läkarundersökning, en mängd olika kemiska och bakteriologiska blodprover samt röntgenkontroller och ultraljud försöker doktorn ställa rätt diagnos. Om utredningen inte ger säkert resultat brukar patienten remitteras till en infektionsklinik eller kanske en medicinklinik på lasarettet.

Okänd långvarig feber brukar i knappt hälften av fallen bero på olika bakterier eller virus. Andra orsaker kan vara reumatiska sjukdomar (t ex polymyalgia reumatika i musklerna och blodkärlen), ett överaktivt immunförsvar, en dold tumörsjukdom eller en läkemedelsbiverkan. Även mera ovanliga sjukdomar kan någon gång påverka kroppstemperaturen.

För att hjälpa doktorn i utredningen bör din släkting mäta febern ordentligt och skriva upp temperaturen varje dag i sin almanacka. Temperaturen varierar lite beroende på var i kroppen man mäter den. I armhålan är den normalt 2 tiondelar lägre än i ändtarmen. Lägst är kroppstemperaturen om man mäter den i munnen. Den ligger då 5 tiondelar lägre än i tarmen.

Den mångåriga orkeslösheten hos din släkting kan emellertid också ha helt andra orsaker. Hjärtsvikt, depression, blodbrist, olika hormonrubbningar och fel i saltbalansen är exempel på sjukdomar som inte brukar ge feber men som ändå framkallar stor trötthet. Ibland är den sjuke så trött att hon/han inte själv orkar ta initiativ att söka läkare. Då gäller det att någon anhörig, granne eller god vän griper in och hjälper.