Hej Benny!
Jag undrar varför jag inte får något svar från dig. Jag är en ensamstående dam på 70 år, som har skrivit många brev. Kan det vara så att något ont väntar på mig, som du inte vill berätta? Eller är mina frågor banala?
Det är främst mitt barnbarn som oroar mig. Han hoppade av gymnasiet för tre år sedan, klarade inte studierna. Han gick bara tre veckor på skolan, sen gav han upp. Hans äldre bror gjorde ofta lillebrors läxor under skoltiden, så han gick ut grundskolan, fast det var med ett par underkända betyg. Nu ligger han i sängen halva dagen och håller på med sin dator till långt in på natten. Han slösar bort sitt liv. Alla hans kamrater arbetar och tycker förmodligen mitt barnbarn är konstigt. Han är oftast ensam.
Farmor Berit
Bennys svar: Det handlar inte om att ha banala frågor. Inte heller väntar något ont på dig. Jag får väldigt många brev och kan bara svara på några stycken åt gången. Jag väljer brev som det lyser om i brevhögen.
Ta ditt barnbarn i armen och gå med till arbetsförmedlingen. Där finns folk som kan det här med utbildningar och jobb. Det är viktigt att pojken får prata av sig om varför det inte fungerade i skolan och varför han sover bort sitt liv. Ni bör undersöka om han har dyslexi, det finns goda hjälpmedel. Pojken kommer att ta sig i kragen, han får ett arbete som vaktmästare eller alltiallo. Med tiden blir det riktigt bra! Genom jobbet träffar han en tjej som han blir tillsammans med. Dessutom hör jag klangen från kyrkklockor! Och barnskratt … Killen har tur, som har så mycket gott framför sig.
Kram Benny
