Jag är gift med en man som är en hängiven samlare. Han är besatt av vissa saker, exempelvis modelltåg, modellflyg, gamla bilar, gamla serietidningar och så vidare. All hans tid går åt till att köpa, sälja, åka och leta efter något eller hålla ordning bland sina samlingar.
Vårt äktenskap var fint i början när vi var nyförälskade, men efter en tid kändes det som han gick upp i sin hobby och jag var mest praktisk att ha för att ta hand om vår dotter, laga mat, städa och allt det andra. Nu har dottern precis flugit ut och jag undrar vad jag gör här. Han är aldrig elak mot mig, men jag känner heller ingen värme mellan oss. Och jag blir tokig av att gå runt i ett hem som ska vara mitt, men som är till brädden fyllt av hans saker!
Ska jag våga lämna honom och prova vingarna på egen hand? Min dotter uppmuntrar mig till detta, men jag vet inte om jag vågar.
Samlarfrun
Ingemar Gens svarar:
Du delar nog din upplevelse med många andra, inte bara att din man sysslar med hypermaskulina saker som samlande, bilar och modellflyg, utan också att ni har hamnat i ett vakuum, nu när dottern flyttat ut. Det kan vara svårt att mötas igen när intressena blivit så totalt olika och fostrans- och försörjningsplikterna upphört.
Vad ska man egentligen prata om? Jag vet ju inte hur gamla ni är – kanske 50–55? Det betyder att om ni får ha hälsan så har ni 30–40 år kvar att fylla med något som ska ge er båda glädje och mening – en eon av tid faktiskt!
Jag utgår ifrån att ni har pratat om det här, att du försökt få till en förändring men att just ingenting har hänt – eller? Gör ni något tillsammans idag? Du tycker redan att tillvaron blivit outhärdlig och det finns väl egentligen ingenting som tyder på att er samvaro skulle bli varmare och mindre parallell?
Ensamheten kan antagligen inte heller bli direkt större, så ett eget boende borde väl bara ge större frihetsgrader? Men du har inte flyttat än, så något håller dig kvar – ekonomin kanske? Om du ska ta steget och flytta ut vet bara du.
Kanske kan du börja med att fråga dig vad som måste ske för att du skulle kunna stanna kvar i äktenskapet? Fundera också över hur troligt det är att något sådant faktiskt kan hända. Om du gör två kolumner och sedan skriver ner vad ett fortsatt liv med din man skulle innebära i den ena och hur livet på egen hand skulle kunna gestalta sig i den andra, så kan du sedan jämföra och välja det mest attraktiva.
Ingemar
