Rebecca ordnar musik till ensambegravningar: “Alla förtjänar ett värdigt slut”

Skymningen har fallit över den lilla ljusgröna villan. Skogen och bergsknallen bakom huset på Lidingö, utanför Stockholm, ligger i mörker.

“Jag vill känna att jag lever, all den tid jag har – ska jag leva som jag vill. Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till …”

Från vardagsrummet ljuder tonerna av Gabriellas sång när mamma Rebecca och barnen Natalie, Amanda och Benjamin spelar och sjunger tillsammans. Och det gör de ofta!

– Jag är glad för att musiken är ett uttryckssätt som vi alla gillar, säger Rebecca Krus när hon dukar fram ljuvligt doftande nybakat långpannebröd och te i familjens kök.

Rebecca är initiativtagare till nätverket “Du går icke ensam”, som kom till efter att hon fått veta att flera personer i månaden begravs utan att en enda person sörjer dem.

– Redan för två år sedan berättade en kompis, som extraknäcker som organist, att han spelat på en begravning utan en enda sörjande. Kompisen sa att det är ganska vanligt och jag blev väldigt berörd. Begravningar i sig är ledsamma och begravningar utan en enda sörjande är så hjärtskärande sorgliga. Jag kände instinktivt att det måste gå att göra något för att ge ensamma människor ett värdigt avsked, säger Rebecca.

Vi är flockdjur

Det var när hon för några månader sedan läste en artikel om en man som legat död i sin bostad i tre år, utan att någon saknat honom, som hon gjorde slag i saken.

– Jag skapade Facebook-gruppen med en förhoppning om att samla 30 av mina musicerande vänner. Om de kunde tänka sig att gå på en ensambegravning var per år så skulle det bli 30 begravningar där bänkarna inte stod helt tomma. Det kanske var för mycket att hoppas på att människor skulle ha tid och ork vid sidan av sitt eget liv men oj, vad fel jag hade!

Rebecca skrattar och säger att gensvaret har varit enormt! Sångerskor, gitarrister, pianister och diktläsare strömmar in till gruppen.

– Den värme och medmänsklighet som gruppens medlemmar bjuder på genom sina inlägg är överväldigande. Här finns människor från norr och söder, från skärgården och glesbygden. Vi täcker hela Sverige.

Tanken är att församlingar och begravningsbyråer kan vända sig till gruppen när de tror att de har en ensambegravning. Rebecca lägger ut en förfrågan i gruppen och den som kan närvara vid begravningen anmäler sitt intresse. Engagemanget är gratis och helt politiskt och religiöst obundet. Gruppens medlemmar ställer upp på såväl kyrkliga som borgerliga begravningar.

– När jag pratat med begravningsentreprenörer har jag fått en fördjupad bild av ensamheten bland människor. Det är inte bara gamla människor som dör ensamma. Det är barn till narkomaner, det är funktionshindrade, hemlösa och ensamkommande flyktingbarn. Att höra vilket engagemang begravningsentreprenörerna lägger ner för att försöka hitta någon som vill komma på begravningar har verkligen rört mitt hjärta, säger Rebecca.

Hon konstaterar att vi inte är menade att leva ensamma. Människor är flockdjur.

– Hela gruppen är ett uttryck för det. Ingen vill vara ensam!

Får bli ledsen

Rebecca jobbar till vardags som handläggare på en myndighet men hon har spelat och sjungit hela sitt liv. Musikintresset fanns i familjen, både pappa och storasyster spelade instrument. Rebecca själv började spela piano redan som 5-åring.

– Efter några år tyckte min pianolärare att jag nog var duktig på att spela men jag borde satsa på sången. Hon sa att jag var ett solistämne och jag hade turen att få skolning av en duktig lärare. Jag fick sånglektioner i utbyte mot att jag sjöng i kyrkan. På så vis kom jag tidigt i kontakt med kyrkans olika ceremonier. Därför känns det som ett naturligt uttryckssätt för mig att bidra med sång vid ensambegravningar.

Rebecca, som sjungit vid ett flertal begravningar, säger att det är helt okej om solisten på begravningen blir berörd. Det är tillåtet att bli ledsen och gråta.

– Vi är inte där främst i egenskap av musiker, vi är där som gäster och medmänniskor.

En enda gång har rösten svikit henne – det är också den enda gången hon sjungit på en nära anhörigs begravning. Det var under hennes mormors begravning för tolv år sedan, då fick hon avbyta sången
efter tredje strofen.

– Jag började sjunga Håll mitt hjärta men rösten bar inte, jag bara grät och grät. När jag tittade på mamma och kistan med min mormor, så brast det för mig.

Rebecca har ännu inte fått möjligheten att sjunga på en ensambegravning men ställer upp så fort frågan kommer. Även barnen vill vara med.

– Det känns fint och viktigt att även de vill vara med, att vi kan göra det tillsammans. Vi lever alla så långt ifrån döden idag, trots att det borde vara något av det naturligaste i livet eftersom alla kommer att möta döden en dag.

Vackraste sången

För Rebecca är sången Håll mitt hjärta en av de vackraste sångerna att sjunga på en begravning men hennes förstahandsval är Du går icke ensam som är en tonsatt dikt av Carl Jonas Love Almqvist.

– Texten är vacker, trösterik och passar så bra.

Rebecca säger att responsen från omgivningen till största delen varit positiv men någon har ifrågasatt varför hon engagerar sig i ett nätverk för människor som redan är döda.

– Alla människor förtjänar att någon sörjer dem och ger dem ett värdigt slut. Vi gör det här för en medmänniska. Oavsett vem det är. Vi delar en stund av medmänsklighet. Kanske väcker gruppens engagemang också tankar hos människor som har ensamma släktingar eller vänner, kanske bidrar vi till att fler slipper vara ensamma även i det levande livet. Alla osjälviska människor i vår grupp skänker hopp om mänskligheten. De flesta har fullt upp med sitt men här finns så mycket kärlek!

Rebecca har blivit nominerad till Svenska hjältar för sitt initiativ med gruppen och allt fler har uppmärksammat engagemanget. I ett kommentarsfält läste Rebecca något som berörde hennes djupt.

– Det var en ensam människa som skrev att hon hoppades att vi skulle hitta henne när det var dags för hennes begravning. Det hoppas jag verkligen också!

Du går icke ensam

av Carl Jonas Love Almqvist
(ur Songes, 1849)

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.