Therese Alshammar om chockbeskedet – mitt i graviditeten!

Med sammanlagt 72 guld, silver och brons är Therese Alshammar den europeiska simmare som tagit flest internationella mästerskapsmedaljer genom tiderna.

Superstjärnan är dessutom en av få som tävlat i OS sex gånger. Från 1996 till 2016, i Rio de Janeiro då hon hade hedersuppdrag som fanbärare.

– Att få marschera in på olympiastadion med den svenska flaggan är på många sätt det mest ärofyllda och mäktigaste jag upplevde i karriären. Det symboliserar så mycket annat över gränser och kulturer, ler Therese.

I en sport där många ofta lägger av tidigt, varade hennes karriär ända fram tills hon fyllt 39 år.

– Det beror på att jag tack vare privata sponsorer kunde träna heltid, hade en enormt stark drivkraft och ett framgångsrikt team som gjorde att jag fortsatte att utvecklas. Under stora delar av min karriär existerade knappt några prispengar inom simningen – till skillnad mot idag då många på elitnivå kan leva på sin simning.

I nya säsongen av Mästarnas mästare på SVT hyllas Therese då karriären summeras.

Men själv lockades hon mer av att se filminslagen från de andra deltagarna.

– Det var väldigt roligt att träffa och lära känna flera andra elitidrottare som haft ett liknande liv som jag själv med allt vad det innebär. Den enda i min grupp som jag träffat innan var förra handbollsspelaren Linnéa Thorstensson. Fast ärligt talat hade jag inga minnen av det mötet.

Hon fortsätter:

– Det var under OS i Peking 2008, där vi stötte på varandra i OS-byn, berättade Linnea. Men vi kom fram till att det var samma dag som min dräkt gick sönder precis före semifinalen på 50 meter fritt. Jag fick i stress och närmast panik byta dräkt alldeles innan loppets start, vilket störde förberedelserna totalt. Det slutade med att jag missade finalen och var hyfsat förbannad den dagen, så det kanske finns en förklaring till att jag inte kommer ihåg att jag träffade Linnéa.

Therese har fått frågan flera gånger tidigare att ställa upp i programmet – men tackat nej varje gång.

– Sedan jag la av med min sport för drygt fyra år sedan har jag inte alls varit lockad av att tävla igen. Men framför allt har jag inte velat åka utomlands och vara borta från mina barn i en eller ett par veckor. Det som fick mig att ändra mig var att denna säsong på grund av covid-19 spelades in i Sverige och jag kunde ta med mig yngsta sonen till Båstad.

Som en mardröm

Ted har hunnit fylla tre år och är en glad och välmående liten kille.

Men starten på hans liv blev dramatisk.

När mer än halva graviditeten passerat fick Therese och hennes sambo Johan reda på att något var fel på deras bebis.

– Läkarna sa: Du får en vecka på dig att bestämma dig om du vill behålla barnet eller inte. Att få höra dessa ord när man är i vecka 25 och har känt bebisens sparkar … ja, det var vidrigt och hemskt. En fruktansvärd mardröm.

Läkarna hade upptäckt att barnet i magen hade vridfot, vilket innebär att ena foten var sned. Men de kunde inte utesluta att det fanns fler fel på sonen.

– Vi gjorde alla tester man kan göra, men de kunde i det läget inte se något mer. Det var förstås väldigt omskakande och en extremt jobbig period att leva med oro ända till förlossningen.

För Therese och Johan var det ändå självklart att behålla barnet och i september 2017 föddes Ted.

– När Ted kom ut kunde läkarna konstatera att han inte hade några fler handikapp eller andra fel. Då kändes det som en otrolig lättnad, även om vi visste att det väntade en tuff tid.

Redan efter en vecka gipsades sonen, han fick sedan ha gips i åtta veckor för att foten skulle vridas rätt.

– Och så sover Ted med en skena på foten varje natt, vilket han ska fortsätta med fram till 5 års ålder för att få en fungerande fot, förklarar Therese.

Badbok för barn

Under jobbiga stunder av graviditeten och sonens fem första månader med alla sjukhusbesök hade Therese hjälp av sin idrottsbakgrund på högsta nivå.

– Simningen gav mig mycket mental styrka och självförtroende som jag kan dra nytta av i övriga livet. Och just att ta sig igenom och klara av saker är något man växer av som människa. Även om det i slutändan bara varit en liten fot att rätta till har jag fått ett helt annat perspektiv på vad som är jobbigt och viktigt i livet.

Therese blev mamma första gången som 35-åring, till sonen Fred. Mammarollen älskar hon över allt annat.

– Hur jag skulle beskriva mig som mamma? Hm, inte så lätt att svara på själv. Kanske är bättre att fråga barnen eller min sambo. Men jag skulle nog säga att jag är omsorgsfull och närvarande. När jag är med barnen försöker jag lägga allt fokus på dem. Vill inte säga att jag är en hönsmamma, samtidigt som jag förstås vill finnas där för dem.

Något Therese tycker mycket om att göra är att läsa böcker för sina barn. Det var på så sätt hon själv började skriva illustrerade barnböcker. Hittills har det blivit två stycken: Aysa simmar och Aysa och lillebror simmar. Och en tredje bok är på gång.

– Jag tyckte att det saknades badböcker för barn, där man på ett roligt och fantasifullt sätt utan en massa instruktioner uppmuntrar till att lära sig simma. Min mamma, Britt-Marie Smedh som också tävlat på elitnivå och deltog i OS 1972, satte mig i simskola när jag var 4 år. Min mormor höll på att drunkna när mamma var liten, vilket ledde till att mamma fick lära sig simma tidigt. Att kunna simma blev en viktig grej i vår familj och jag vill föra den vidare.

Den lilla flickan i boken, Aysa som är just 4 år, älskar att vara i simhallen, men har problem med att lära sig simma.

– Båda mina barn tycker jättemycket om att åka till simhallen. Fred tränar simning en eller två gånger i veckan. Jag håller också i gång med flera pass i veckan och deras pappa Johan är ju landslagstränare. Han var även tränare för mig från 2003 till 2016, det var så vi blev ett par.

Har tävlingsinstinkt

Att ställa om från ett liv som elitidrottare – där det mesta är schemalagt och kretsar kring en själv – är inte det enklaste. Många upplever en stor tomhet och tappad identitet. Men Therese tycker att hon ändå hanterat det bra.

– Vissa mår ju väldigt dåligt och hamnar till och med i en depression. Jag tävlade under många år och det är klart att det blev en stor sorg och saknad när jag lagt av. Men under karriären försökte jag vara noga med att jag inte är ett med mina resultat och att ha trygghet i mig själv som person – inte idrottare.

– Sedan kan man säga att jag även blivit räddad av mina barn. Jag har inte haft tid att sitta och reflektera eller tänka att jag inte har något att göra. Det är fullt upp med dem, ler Therese.

Snarare är det mycket som står på schemat även nu för tiden då hon sedan flera år ­tillbaka även är egen företagare. Att driva en egen simskola, skriva barnböcker och ge ut egna klädkollektioner är de största uppdragen – men det kan också bli en del föreläsningar.

– Jag har alltid älskat mode och design och det har verkligen varit en dröm att få gå igenom hela processen från idé till färdig produkt. Jag har varit med och tagit fram bland annat badkläder för både vuxna och barn. Jag var väldigt involverad och ritade, testade och ändrade innan vi hittade en produkt som alla var nöjda med.

Inför Mästarnas mästare tränade Therese extra mycket simning för att hitta formen – och väl på startlinjen vaknade tävlingsinstinkten till igen.

– När man väl står där vill man vinna. Det kommer nog aldrig försvinna, avslutar hon med ett skratt.

Hur ofta googlar du dig själv?
– Ett enkelt och kort svar: Aldrig!

Vilken är din största fobi?
– Har inga direkta fobier, ­däremot olika rädslor. Som ­exempelvis att det ska hända barnen något.

Vad är det konstigaste du har ätit någon gång?
– Grodlår. Ärligt talat var det inget vidare och idag när jag är vegetarian känns det extremt äckligt att ha provat det, haha.

Om du var tvungen att delta i en dokusåpa, vilken skulle du då välja?
– Jag vill inte vara borta så länge från barnen som krävs, men om man bara ser till ­upplägget skulle jag ha valt ­Robinson. De brukar ju vara på en varm och skön ö någonstans.

Vilken hushållssyssla ­undviker du in i det sista?
– Att dammsuga. Fast där har jag en deal med min sambo ­Johan att det är han som tar hand om den sysslan (skratt).

Vilket sällskapsspel är du bäst på?
– Just nu är det nog Uno som jag spelar mycket tillsammans med barnen.

Hur många fortkörningsböter har du fått genom åren?
– Inte en enda i Sverige, däremot några stycken under åren då jag bodde i England. De har lite andra regler där.