• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Kjell Wilhelmsen: Bröstcancer är inte det värsta som har hänt mig

    När hans mamma fick bröstcancer undersökte Kjell sina egna bröst. På skoj. Men det var inte så roligt. Även han hade bröstcancer. I Stjärnorna på slottet berättar Kjell om den rädslan – och om barnet han förlorade.

    Kjell Wilhelmsen: Bröstcancer är inte det värsta som har hänt mig

    När Kjell Wilhelmsen fick frågan om att vara med i Stjärnorna på slottet trodde han att de sa Fångarna på fortet.

    – Då skrattade jag och sa att det går inte, jag är inte riktigt i form. Sedan sa de Stjärnorna på slottet och då trodde jag de ringt fel, skrattar Kjell.

    Men det var inte fel och tillsammans med Ernst Billgren, Charlotte Perrelli, Shima Niavarani och Ola Rapace intog han slottet i somras och det sänds, som traditionen bjuder, dagarna efter jul. Men att tacka ja var inte helt självklart.

    – Det handlar om att ge mycket av sig själv och då får man tänka igenom vad man vill berätta och vad man inte vill berätta. Det hängde också på vilka andra som var med, men när jag fick veta att Billgren och Perrelli var klara så tvekade jag inte, säger Kjell.

    En bidragande orsak var också att han sedan tidigare känner både Shima och Ola, vilket kändes tryggt och borgade för en miljö där han kunde trivas. För Kjells liv har inte varit någon dans på rosor och i perioder har han varit i det svartaste helvetet på jorden, vilket kanske inte alltid är så lätt att tala om.

    Charlotte Perrelli, Ola Rapace, Ernst Billgren, Shima Niavarani och Kjell Wilhelmsen är årets stjärnor på slottet.
    Foto: Ulrika Malm/SVT

    Sonen dog i magen

    Kjell är född och uppvuxen i Partille utanför Göteborg med mamma som var hemmafru, pappa rörmokare och två syskon. De bodde i en trerummare alla fem och där bor fortfarande hans föräldrar kvar.

    – De kom från Norge i början på 1960-talet och är idag 85 och 90 år gamla. Ingen höll på med teater eller skådespeleri och de tyckte att jag skulle skaffa mig ett vanligt yrke, berättar Kjell.

    Unge Kjell var duktig i sport och spelade både fotboll och handboll men någonstans i tidiga 20-årsåldern fick han en skada i axeln och i benhinnorna och karriären tog abrupt slut, vilket ledde till en sorts existentiell kris.

    – Jag hade gått ut gymnasiet och jag visste inte vad jag ville. Men en släkting anmälde mig till en kurs i teater och jag insåg att det var väldigt roligt, säger Kjell.

    Det ena ledde till det andra och när han fick chansen att jobba på en teater i Kristianstad åkte han dit och blev kvar i fyra år.

    Några år senare var han tillbaka i Göteborg och fick till slut anställning på Backa Teater där han nu varit i 15 år.

    Teatern har han varvat med tv-produktioner och familjeliv. I Saltön som regisserades av Carin Mannheimer, lärde vi känna honom som den jovialiske kocken Klasse.

    Han hade också en stor roll i tv-serien Orka, orka som utspelar sig i Ale kommun utanför Göteborg och som han jobbade med i ett par år. Men det stora genombrottet kom ändå med 30 grader i ­februari då han blev Glenn med hela svenska folket.

    Ett år innan han fick den rollen förlorade han och hans dåvarande sambo sin son Valdemar i magen och båda två gick in i ett mörker som de bara tog sig igenom tack vare äldre dottern Saga.

    – Jag förlorade min son åtta dagar innan han skulle födas för elva år sedan. Folk förstår inte hur man tar sig igenom sådant men man måste. Jag hade min dotter hemma och hon var inte så gammal så det var bara att gå framåt, men det var fruktansvärt jobbigt, berättar Kjell.

    Rollen som Glenn gjorde att han kunde ta med sig hela familjen ner till Thailand och där fick de ett nytt perspektiv och ett miljöombyte från allt det svåra.

    Dottern Mira är väldigt viktig i Kjells liv.

    Trodde det var en fettknöl

    Några år senare kom dotter nummer två, Mira, som idag är 9 år och lyckan var stor. Men så för några år sedan fick Kjells mamma bröstcancer och i och med det så började han själv fundera över den där knölen han hade i bröstet.

    – Jag skojade och sa till mamma att kolla, jag har ju också bröstcancer, berättar Kjell.

    Och precis så var det.

    Reaktionen som följde på skämtet var att alla som var i rummet stannade upp och någon sa att han måste gå och kolla sig.

    – Jag trodde det var en fettknöl eller något, jag tänkte att killar kan väl inte få bröstcancer? Men det kan de. Jag gjorde både mammografi och ultraljud och sköterskorna blev helt tysta när de såg bilderna. Det gav mig ingen bra känsla alls, säger Kjell.

    Tre veckor senare fick han svar: bröstcancer och cancer i lymfkörtlarna.

    – Jag tänkte död, det gjorde jag. Och de där första dagarna var jag i ett vacuum, jag minns ingenting av dem, ­berättar han.

    Han opererade bort hela höger bröst och lymfkörtlarna och ­efter det följde cellgiftsbehandling och sedan strålning. Men inte utan komplikationer.

    – Jag fick blodförgiftning via en infart i bröstet och då var jag riktigt illa ute innan de hittade rätt antibiotika. Jag var helt borta i tre dagar. Efter det fick jag tre blodproppar i armen, så då fick jag ta en tur till sjukhuset igen och fick blodförtunnande medicin. Tror jag räknade till att jag tog 361 sprutor, det var fruktansvärt jobbigt, säger han.

    Kjell kan skämta om det svåra och prata om det, vilket var en förutsättning för att kunna vara med i Stjärnorna på slottet. Det är hans sätt att tackla det jobbiga och kanske klarar han det bättre för att han tidigare varit nära döden.

    – Jag har redan varit igenom det värsta som kan hända en. Att förlora ett barn är det värsta, inget är värre än det. Idag lever jag för mina döttrar, de är de som håller mig vid liv, säger Kjell.

    I programmet berättar han också om sin syster Tones plötsliga bortgång och han konstaterar att han verkligen gått igenom både högt och lågt i livet. Sorg och glädje, toppar och dalar.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!