De lever nybyggarliv – på 25 kvadrat

När vi hälsar på Eliza och David Roxendal i skogen utanför Garpenberg i Dalarna har det gått några månader sedan de flyttade ut till tomten på 13 hektar med skog och odlingsmark som de köpte förra hösten. Trots att det inte fanns några byggnader på marken står det redan en liten gård i skogen med bostad, utekök, verkstad, gästhus, hönshus och bastu.

– Vår gård är mestadels mobil och vi körde bara hit de rullande byggnaderna från Stjärnsund, ett par mil norrut, där vi bodde i sex år och jobbade med att anlägga skogsträdgårdar, bygga små hus och hålla kurser för att öka kunskapen om hur man kan förändra sitt liv för att det ska bli mer hållbart, säger David.

Deras bostad på 25 kvadratmeter, inklusive sovloft, är byggd på en gammal militärlastbil. Gästhuset, hönshuset och bastun är byggda på släpvagnar och därför gick det fort att flytta in på den obebyggda tomten. I vintras byggdes verkstaden med sovloft under en av många kurser David hållit i så kallat tiny house-byggande. Uteköket byggde David och Eliza under två dagar i våras och för att få en vedeldad bakugn i köket anordnade de en kurs i vedugnsbyggande.

– När man önskar sig något är det bra att hålla en kurs för att kunna betala en expert och få hjälp med byggandet samtidigt som deltagarna lär sig något nytt. Vi tror på att förändra samhället från gräsrotsnivå, säger han.

Tidigare bodde de i det lilla huset på åtta kvadratmeter som numera fungerar som gästhus, men Eliza tyckte det var alltför litet.

– Jag ställde ultimatum, för det var jobbigt att laga mat där inne, säger hon.

Byggde bostad själv
David köpte en gammal militärlastbil som han byggde deras nya bostad på. Han fick en hel del hjälp med bygget genom att anordna två byggkurser då man byggde skalet och en del av inredningen, men det mesta av inredningen gjorde han själv.

– Det är ett enda stort rum med högt i tak och stora fönster och med ett rejält kök med gasspis där jag kan laga mat till 30 personer, säger Eliza. Det fungerar bra. Men det gäller att minimera antalet ägodelar.

Två små garderober inbyggda i trappan är den enda plats för kläder som finns. David sågade själv virket till bygget av egenproducerad skog och isolerade väggarna med fårull från trakten. En stor del av materialet till bygget, till exempel fönster och takplåt, är återvunnet. En 300 år gammal innervägg som revs fick ett nytt liv som köksbänk i det förvånansvärt rymliga köket.

– När man bygger hus bakar man in hela permakulturtänket med naturmaterial, solenergi, återvinning, vatten, eldstad och ventilation, som är extra viktigt när man bygger små hus. Alla fyra elementen är med i byggandet, kan man säga, förklarar David.

Nybyggarandan på gården för tankarna till Vilda Västern med sina omålade trähus och vattenpumpande vindsnurror. Och mycket riktigt så är det därifrån som de båda hämtat inspiration. Eliza och David växte upp på samma plats i Montana, i klassiskt cowboylandskap.

– Vi har mycket Vilda Västern i oss. Landskapet i Montana ger en enorm frihetskänsla, säger Eliza.

Hem till pappa
De träffades som 8-åringar i Paradise Valley i Montana och lekte med varandra med Klippiga bergen som bakgrund. Eliza hamnade i Montana med sin mamma, som tröttnat på det osociala självförsörjningsliv som Elizas pappa skapat åt dem i Maine. David flyttade från Sverige med sin familj, som till slut bestod av åtta barn. Men det var först långt senare som de båda blev ett par och gifte sig.

– Men visst hade vi fjärilar i magen båda två från första stund vi träffades, säger Eliza.

Davids familj flyttade tillbaka till Sverige när han fyllt 18 år och flyttade in i ett stort hus i Garpenberg, en dryg halvmil från där de nu bor. David växte upp vid datorn och redan som 13-åring började han jobba med IT. Han jobbade i nästan 15 år med att göra hemsidor åt företag när han plötsligt kände att det fick vara nog.

– Min lillebror hade gått på en permakulturkurs i Portugal och ringde till mig i Berlin, där jag bodde då, och sa: “Ska vi flytta hem till pappa i Dalarna och börja jobba med permakultur?”

David hade knappt någon aning om vad permakultur var, men han hade börjat intressera sig för bra mat. Han tyckte det lät intressant att odla och att bygga på ett hållbart sätt. Han köpte en liten folkvagnsbuss och körde hem till sin pappas hus i Garpenberg för att börja ett nytt liv. Bröderna började odla och bygga hemma hos sin pappa. Samtidigt hjälpte de honom att ta hand om byggnaderna en dag i veckan.

– Resten av tiden ägnade vi åt att leka permakultur, skojar han. Vi byggde sovloft på bastun och ett stort utekök, anlade en skogsträdgård och skaffade fyra får och 20 hönor. Vi jobbade nästan dygnet runt och började hålla introduktionskurser i permakultur nästan med en gång.

Fraktade hit buskar
På hösten, efter en intensiv sommar, flyttade David till Stjärnsund, där han startade en permakulturförening tillsammans med några andra. Stjärnsund är nu ett centrum för dessa idéer. Eliza kom till Stjärnsund som volontär och nu kunde känslorna mellan dem få blomma ut.

– Vi söker nog efter den frihetskänsla som vi upplevde tillsammans som barn, säger Eliza. Vi vet att vi lever ett liv som inte är helt normalt, men det är ett liv som vi valt och som vi vill leva.

Eliza och David visar runt på gården, som ligger vid en gammal banvall. De små husen, som är byggda av omålade brädor som David sågat av egen skog, står längs en liten väg där rälsen tidigare låg. Skogen ligger helt intill och fåglarna sjunger ostört. Uteköket är den naturliga samlingspunkten på gården. En solcellspanel på väggen driver den lilla vattenpumpen till kökskranen, för någon annan el finns inte.

– Jag byggde en av väggarna i uteköket, men annars är det David som står för byggandet. Han älskar att bygga och hitta på bra lösningar. Jag koncentrerar mig istället på odling och djurskötsel, säger Eliza.

Mittemot uteköket ligger verkstaden. Lastkajer i gråsten kantar vägen på några ställen och vittnar om att det en gång varit mycket aktivitet i bygden. En bit bort står bastun uppställd intill bäverdammen, som parets ankor gillar att simma i.

– Vi är glada att bävrarna har gjort en damm som vi kan doppa oss i efter bastun, säger David. Men det stillastående vattnet skulle dra till sig oerhört mycket mygg, så jag var tvungen att gräva ett dike för att få vattnet att röra på sig.

Några hundra meter bort genom skogen ligger odlingarna som Eliza och David började iordningställa i höstas. Bärbuskar och andra växter som de odlade upp i Stjärnsund flyttades hit och har gett en bra start på odlingarna. Längs vägen till odlingarna har ett hundratal fruktträd ympats in på häggstammar för att även skogen ska producera mat. Runt odlingarna växer vallört med kraftiga pålrötter som bildar en mur i marken för att hindra ogräset från att komma in.

Snart kommer även kaniner till gården för att bli proteinkälla. Tidigare födde de upp broilerkycklingar, men kaniner är mindre resurskrävande.

– Man kan både älska sina djur och äta upp dem, säger David. Vi tänker även skaffa getter för mjölkens skull och för att hålla efter markerna. Det återstår mycket jobb för att vi ska bli helt självförsörjande, men det är en härlig frihetskänsla att laga mat av det man själv producerar.