På Sjögetorp är stressen bannlyst!

De hade inga bestämda planer på hur de ville ha det. De visste bara att de ville bo på landsbygden och leva så billigt som det bara går. Så när äkta paret Ulrika Krynitz och Håkan Strotz hittade gården Sjögetorp utanför Ödeshög i Östergötland slog de till.

– Vi köpte gården 1993 och flyttade hit 1994, berättar Ulrika. Idag har det hänt massor på gården. Vi äter enbart kött från egna djur, vi är så gott som självförsörjande på grönsaker och vi vill dela med oss av naturupplevelser till andra.

I Sjögetorp får skogen och tystnaden tala och det var intresset för den mäktiga naturen som förde Ulrika och Håkan samman under tidigt 90-tal. Då var båda studenter i Umeå. Ulrika, som är uppvuxen i Tyskland, läste biologi och östgöten Håkan studerade till jägmästare. Visst hade de sett varandra på universitetet men det var först under en vandring på Spetsbergen som det tände till mellan dem. Hon hade precis läst om glaciärer och geovetenskap och bestämde sig för att åka till Spetsbergen tillsammans med en vän. Och vem träffade hon, om inte Håkan som också var där med några kompisar med kikaren i högsta hugg.

– Han ville spana på fjällrävar men fick in mig i kikaren istället, skrattar hon.

Delade samma dröm
Det visade sig snart att de delade samma dröm om att bo på landet och leva av det naturen ger. Riktigt var de ville bo visste de inte men de var på jakt efter en gård som inte var sönderrenoverad utan bevarad i ursprungligt skick och som låg vid en sjö. En mäklarvän till Håkans pappa fick i uppdrag att leta efter lämpligt objekt och han fann vad de sökte. Gården Sjögetorp var till salu och de bestämde sig för att åka och titta. De följde den smala grusvägen ut på den östgötska landsbygden och där, bredvid en liten sjö, låg deras drömmars boning.

– Det var precis vad vi hade letat efter, säger Håkan. Där fanns ett bevarat boningshus, skog och lite jord. Och eftersom det rådde lågkonjunktur för 20 år sedan kom vi över gården till ett bra pris.

Ulrika och Håkan blev färdiga med sina utbildningar samtidigt och hann nätt och jämnt bli klara innan flyttlasset gick till detta deras paradis på jorden. I Ulrikas mage låg äldsta dottern Siri. Två år senare föddes Tula.

På Sjögetorp fanns alla möjligheter för dem att leva så som de önskade. Håkan brann – och brinner – för överlevnad, jakt och fiske, medan Ulrika vurmar för ätliga växter, hantverk, djur och natur.

– Redan första året smög vi igång med kurser i jakt, fiske och överlevnad, berättar Håkan och hon inflikar snabbt:
– Vi startade också Ragnarök, som blivit en uppskattad festival för gammalt och forntida hantverk.

Ville timra ett hus
Men Håkan hade ännu en dröm som inte var uppfylld. Han ville någon gång i sitt liv timra ett riktigt litet hus och de lämnade in en bygglovsansökan för att få uppföra två små hus ute i skogen. Men idén gillades inte av byggnadsnämnden som ställde en motfråga: Vad skulle de göra med husen? Det kunde de inte riktigt svara på och ansökan avslogs. Men de ville inte ge sig så lätt och nya planer tog form. De började fundera över möjligheten att bygga fler hus där människor kunde bo och få del av naturupplevelser som är något utöver det vanliga.

– Detta resonemang köpte byggnadsnämnden och vi fick lov att uppföra åtta stugor samt två små kojor uppe i träden, säger Håkan.

Det var 2004 och Håkan satte genast igång med bygget. I samma veva hade stormarna Per och Gudrun dragit fram och härjat runt i skogarna och det fanns stormfällt virke att tillgå. Och i den mån det inte räckte sågade han själv ner träd. Sedan fick han hjälp av en kille som har ett mobilt sågverk. Han anlände till Sjögetorp och sågade upp träden till plankor, varefter Håkan kunde påbörja sitt byggprojekt. År 2007 stod sex stugor klara och nu har antalet vuxit till tio.

– Hit anländer gäster både från Sverige och utlandet, som vill komma ut i vår härliga skog och varva ner, förklarar Ulrika. Våra gäster måste stanna minst två nätter.

Stress är bannlyst, man ska inte behöva skynda sig för att koppla av. Stugorna är inte stora och rymmer antingen en, två eller fyra bäddar. Där finns en liten kammare med sängar men ingen el. Istället är gästerna hänvisade till fotogenlampa och stearinljus. Toalett på rummet kan man också glömma men när det tränger på finns toa i närheten.

– Mat får gästerna laga själva, säger Ulrika. Men allt som tillagas kommer från gården.

I de gröna hagarna betar omkring 25 tackor med lamm som hjälper till att hålla landskapet öppet.

– Utan djur skulle vi ha ett igenväxt landskap, konstaterar de.

Satsar på kretslopp
De har också två kor, två hästar, några gäss, några ankor och några höns som förser dem med ägg. Och i de välskötta landen frodas grönsaker och bär. Där växer allt från potatis och morötter till paprika och jordgubbar. De odlar allt som går att odla och är så gott som självförsörjande på bär och grönt. Fåren förser dem med kött.

– Stenåldersdieten bestod av frukt, grönsaker och kött och om vi levde så skulle vi kunna vara självförsörjande, förklarar Ulrika. Men det gör vi inte, vi får köpa till mjölk- och mjölprodukter.

Kretsloppstänket är naturligt för dem. De har solpanel på taket och deras egen avloppsledning leder rakt in i kallväxthuset, där tomaterna tacksamt tar emot näringen.

– Det som annars skulle ha blivit ett problem har blivit en resurs, säger Håkan.

De är noga med att följa naturens rytm och ta tillvara det som skog och mark dukar upp. Ulrika älskar att ströva omkring och plocka bär, ätbara växter och svamp, allt efter säsong. Tv tittar de aldrig på – de har ingen och har aldrig haft någon.

– Men vi har internet och hänger med i vad som händer, ler hon. Vi lever ju trots allt på 2000-talet.

Intresse från yngre
Håkan och Ulrika lever nästan helt på sin gård men har lite sidoinkomster. De håller föredrag och jobbar med att restaurera naturreservat åt länsstyrelsen. Arbetet på gården har detta samspelta par fördelat mellan sig. Håkan sköter till stor del underhållet med allt vad det innebär av skogsskötsel, stängsel och
maskinunderhåll.

– Jag tar hand om bokningar och gäster som kommer, samt att jag städar och fixar frukost, säger Ulrika. Jag lagar också middag när vi har konferensgäster och jag tycker att allt jag gör är lika roligt.

Deras gäster är i alla åldrar och många kommer igen år efter år. De märker att det finns intresse hos yngre för djur, växter och biologisk mångfald och var kan detta upplevas bättre än på Sjögetorp?
Där är det som om tiden stannat. Gå tillbaka till 1940-talet och många levde på det här viset, men under 50- och 60-talet började jordbruket rationaliseras och utvecklingen gick snabbt.

– Men det är inget konstigt med det vi gör, säger Ulrika och Håkan. Vi gör bara det varenda bonde gjorde förr i tiden. Vi brukar utan att förbruka.