Alldeles bredvid sjukhuset i Varberg ligger ett vidsträckt område som kallas Prästakullen. På 1970-talet omvandlades det till ett koloniområde och idag finns här 260 kolonilotter på det 30 000 kvadratmeter stora området.
– Varje lott är på omkring 100 kvadratmeter och man får arrendera högst två lotter, vilket många också gör. Vi är 160 medlemmar i vår förening, säger Kerstin Lundh, 74, som är ordförande i Prästakullens koloniförening.
Det första som möter en när man åker in i Prästakullens koloniområde under sommarhalvåret är de prunkande trädgårdarna med blommor i överflöd. Inbäddade i grönskan ligger de små stugorna, ofta röda med vita knutar. Här lägger koloniägarna ner en stor del av sin tid, omsorg och kärlek på att odla och påta i sina rabatter.
– Det är en stor efterfrågan på kolonilotter. Så fort det blir någon ledig säljs den snabbt och till vår glädje har vi sett att intresset går ner i åldrarna, berättar Kerstin Lundh.
Att intresset för kolonilotter har ökat de senaste åren har inte kunnat undgå någon. Det är svårt att tänka sig något mer typiskt svenskt än just koloniträdgårdar.
Ursprungligen kom konceptet med statliga odlingslotter som kolonisterna kunde arrendera från Tyskland.
Läkaren Gottlob Moritz Schreber från Leipzig tyckte att fattiga barnfamiljer skulle få möjlighet att komma ut i friska luften efter dagens arbete.
Första koloniområdet i Sverige anlades vid Pildammarna i Malmö och strax därefter följde Citadellkolonin i Landskrona, som är det äldsta koloniområde som fortfarande är i drift.
I början var kolonierna ett viktigt tillskott av odlingsbar mark för industriarbetarna i städerna där de kunde odla potatis och grönsaker. De fick också en stor betydelse för livsmedelsförsörjningen under de båda världskrigen.
Idag finns det cirka 300 koloniträdgårdsföreningar i Sverige och Koloniträdgårdsförbundet har drygt 25 000 medlemmar.
– Man kan ha en kolonilott av flera olika anledningar. En del tycker om att odla grönsaker, medan andra bara vill ha ett ställe att koppla av på. Man gör som man själv vill, säger Kerstin Lundh.
Det finns dock vissa regler som alla måste följa. Själva marken arrenderar varje koloniägare av kommunen. Det är stugorna som är enskild egendom och de får enligt de lokala reglerna på Prästakullen inte vara mer än tio kvadratmeter stora. På kolonilotten får man dessutom uppföra ett mindre växthus på cirka fem kvadratmeter.
en kolonilott på Prästakullen.
Inget vatten eller avlopp
Reglerna om vad man får och inte får göra varierar mellan olika koloniföreningar, men på Prästakullens koloniförening är det till exempel inte tillåtet att övernatta i stugorna. Därför finns det varken elektricitet eller vatten och avlopp indraget i de små husen.
Reglerna gör att området får behålla sin karaktär av genuin koloniträdgård, något som de flesta är mycket nöjda med.
Därför lägger de flesta koloniägarna all sin energi på trädgårdarna. Det märks när vi går en runda med Kerstin Lundh längs vägarna i området, som har passande namn som Rödbetsstigen, Morotsstigen och Tomatstigen.
På Rödbetsstigen är Evy Tompowsky, 77, och makarna Gunnel och Sven-Olof Svensson, 77 respektive 78 år, närmaste grannar.
– Det är inte bara odlingen som är viktig för mig. Den sociala biten är minst lika viktig, berättar Evy som har haft sin kolonilott i sju år
Drömmer om Italien
Sedan hennes man blev sjuk för några år sedan har hon tvingats ta över mycket av det praktiska arbetet. Hon klarar det mest själv, men ibland måste hon få hjälp av grannen Sven-Olof.
Hon har till och med ordnat så att hennes man kan komma ut till kolonilotten i sin permobil. Vackra dagar kan han också njuta av grönskan i trädgården.
– Då sitter vi under vindruvorna på uteplatsen och drömmer om att vi är i Italien eller Spanien, säger hon.
Grannarna Gunnel och Sven-Olof har haft sin kolonilott i 15 år. De bodde tidigare i hus och efter flytten till en lägenhet inne i Varberg saknade de en trädgård att påta i. Nu odlar de både blommor och grönsaker.
– Vi brukar säga att Gunnel har hand om det vackra, medan jag har ansvaret för det som
är gott, säger Sven-Olof med ett skratt.
Samma uppdelning har makarna Marija och Péter Antunovic, 75 respektive 76 år, som har sin kolonilott på Tomatstigen en bit bort. Han visar oss sina fina bifftomater som han odlar i växthus och stora och fina bönor, medan hon är mest stolt över blomsterrabatterna längs gången upp mot kolonistugan.
– Det här är en jättefin plats. Den ligger nära centrum, men här är ändå så lugnt och skönt, säger han.
För ett par år sedan utökades Prästakullens koloniområde med ytterligare fyra kolonilotter, men nu är det stopp.
– Tyvärr kan vi inte växa mer om vi inte ska ta av de gemensamma utrymmena, säger Kerstin Lundh.
Fakta om koloniträdgårdar
· Koloniträdgårdar har funnits i Sverige sedan slutet av 1800-talet och det finns idag cirka 300 koloniföreningar.
· Det är ofta strikt reglerat vad man får göra och hur stor byggnad man får uppföra på sin kolonilott som arrenderas av kommunen. Ofta handlar det om en liten stuga eller ett redskapsskjul.
· För att få arrendera en kolonilott krävs i regel att man är bosatt i kommunen. Det kommunala vattnet stängs vanligen av under vinterhalvåret för att förhindra permanentboende, men det finns exempel på att koloniägare borrat egna brunnar.
