• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Herdis, 94, blev doktor och författare som pensionär

    När Herdis Molinder gick i pension började ett nytt liv. Då reste hon jorden runt, doktorerade vid Uppsala universitet och skrev en bok. Dessutom gick en dröm om att stå på Dramatens stora scen i uppfyllelse. Vid 94 års ålder har hon fortfarande en stor aptit på livet.

    Herdis, 94, blev doktor och författare som pensionär
    Herdis Molinder har inte dragit sig för att göra saker som hon verkligen vill. Till exempel rivstartade hon livet som pensionär med att resa jorden runt. Foto: Peter Cohn

    När Herdis Molinder i mogen ålder fick en statistroll på Dramatens stora scen var det en ungdomsdröm som gick i uppfyllelse.

    – Jag hade en stark dragning till teatern när jag var ung men jag saknade självförtroende. På den tiden var det viktigare att en flicka var söt än att hon var duktig. Jag var precis tvärtom. Jag var duktig i skolan och läste specialmatte, men söt var jag inte. 

    Herdis Molinder har ett långt och händelserikt liv att blicka tillbaka på. Vid 94 års ålder och med perspektiv på tillvaron kan hon konstatera att mycket är bättre nu än vad det var förr. Om detta handlar också några sidor i boken Mina första 94 år – tankar kring livet, från söndagsklänning till Facebook som Herdis debuterade med tidigare i år.

    Det är en bok med betraktelser över dåtid och nutid där Herdis formulerar sin syn på företeelser som sorg och saknad, glädje, humor, ålder och ondska. Eller vad det kan betyda att byta nyans på läppstiftet efter att ha använt samma färg i nästan 60 år. Allt berättat på ett lågmält, eftertänksamt och underfundigt sätt.

    Var understimulerad

    Men vad är det som är bättre nu? Kvinnor kan handla på systemet utan sin makes tillåtelse. Färre måsten. Långbyxor passar vid alla tillfällen. Vi säger du till varandra och barn får ta plats, till exempel skriver hon. Förr då? Framför allt var Herdis bättre förr. Hon såg och hörde bättre och kunde sticka komplicerade mönster och springa Tjejmilen. Att boken kom till kan hon tacka sin granne för.

    – Hon tyckte att jag var understimulerad och behövde något att göra. Jag drogs med av idén och började skriva ner mina tankar. Men jag har alltid tyckt om att skriva och gjorde det redan innan jag började arbeta med boken.

    Att Herdis debuterar som författare sent i livet är egentligen inte särskilt konstigt. Efter pensionen började ett liv som stod i bjärt kontrast till det hon levt i tidigare. Herdis var 22 år när hon gifte sig och bildade familj. Hon träffade sin man Sven när hon efter avslutad farmaceutexamen arbetade i Bollnäs. Hon blev fru, en viktig titel på den tiden. De första åren varvade Herdis familjelivet med deltidsarbete och var alltid hemma när barnen kom från skolan. Hon trivdes som deltidshemmafru och saknade inget under de åren. 

    Men när barnen blev äldre gav hon sig ut i arbetslivet på heltid. Herdis älskade att arbeta och det blev 15 lyckliga yrkesår på ett läkemedelsföretag där hon senare innehade en chefsposition.

    Började forska

    – Men när jag gick i pension så hade jag plötsligt väldigt mycket tid. Jag kände att det var min tid och att jag var tvungen att fylla den med något. Jag ville använda mig av den kunskap som jag hade fått i läkemedelsbranschen när jag var med och lanserade en medicin som revolutionerade behandlingen av magsår.

    Vid 94 års ålder debuterade mångsysslaren Herdis Molinder även som författare.

    Så kom det sig att hon efter pensionen började forska i allmän medicin vid Uppsala universitet. Vid 74 års ålder disputerade hon och hon var över 90 när hon fick sin sista vetenskapliga artikel publicerad.

    – Jag kände mig inte annorlunda jämfört med andra doktorander trots att jag var mycket äldre. Jag fortsatte att forska fram till för några år sedan. Det var en stor stimulans och intellektuell utmaning. Jag var ju frisk och hade mycket energi.

    Efter pensionen har Herdis inte dragit sig för att göra saker som hon verkligen vill. Pensionärslivet rivstartade med att hon reste jorden runt med en väninna. 

    – Vi reste en månad och hade bara handbagage med oss. Vi tillbringade mycket av tiden i Asien och vi var ganska spontana.

    Varje dag inbokad

    Därefter förverkligade hon skådespelardrömmen och var statist i olika uppsättningar på Dramaten och åkte på turné med pjäsen Markurells i Wadköping tillsammans med skådespelargiganter som Marie Göranzon och Börje Ahlstedt.

    Herdis har inte dragit ner nämnvärt på takten. Hon försöker att ha saker inbokade varje dag och hon tränar gymnastik och pilates regelbundet. På kvällarna blir det föreningsmöten och teaterbesök eller ett restaurangbesök med god mat och ett glas vin. Somrarna tillbringar hon i sommarhuset på Fårö tillsammans med sin stora familj. Där tar hon ett dopp i havet varje morgon.

    – Jag vet att jag är privilegierad. Vid 94 års ålder är jag lite naggad i kanten men jag är frisk. Det är en stor ynnest och en nåd. Några råd har jag inte att ge. Jag vill inte framstå som bättre än någon annan. Jag har tur som får vara frisk. Jag vet att det inte är allom givet.

    Och livslusten har inte minskat.

    – Jag har fortfarande stor aptit på livet. Jag är i grund och botten en positiv person. Jag tycker att det är roligt att leva och jag vill gärna vara med ett tag till. Än är jag inte färdig. 

    Man ska vara generös mot sig själv på alla sätt, menar Herdis.

    Herdis bästa tips

    Enkla saker ger livet mening på äldre dar

    Vänner och gemenskap

    – Ofrivillig ensamhet är väldigt nedbrytande. Jag tror att det är det som är svårast för många äldre. Om det är möjligt så ska man hålla fast vid de vänner man har så länge man kan. Jag har vänner från det att jag var tio år och det betyder mycket. Föreningar är också väldigt bra när man är ­äldre. Det finns alltid någon förening för det man är intresserad av. I en förening känner man gemenskap och det tror jag är jätteviktigt. Dessutom träffar man människor i alla åldrar. Det är bra att umgås över generationsgränserna. Det lär man sig mycket av.

    Bra dagliga rutiner 

    – Man ska inte soffa till sig och gå i morgonrock en hel dag. Duka med fint porslin, bestick och servett varje dag, även om du är ensam. Byt till starkare lampor. Det gör underverk. Prata med vänner. Lyssna på radio.

    Utmana dig själv

    – Minnet är viktigt. Försök att göra minnesövningar regelbundet. Du kan berätta för dig själv eller ­någon annan vad du har gjort de ­senaste dagarna. Jag brukar försöka minnas fem saker som jag ska handla.
    I tankarna så döper jag om sakerna så att de ­börjar på samma bokstav. Det kan bli konstiga ord men det fungera bra. Man kan också utmana sig själv genom att ta en promenad istället för bussen. Ta trapporna istället för hissen. Öva balansen och stå på ett ben och räkna till 20. Att utmana sig själv är jätteviktigt. När man klarar en utmaning blir man stolt och glad och det ger livet mening.

    Var inte snål mot dig själv

    – Man ska vara generös mot sig själv på alla sätt. Unna dig god mat och ett glas vin ibland. Ät en chokladbit, klä dig fint, ta på lite läppstift. Odla dina intressen. Lyssna på musik som du tycker om eller läs något som ger dig stimulans. Man ska absolut inte vara snål mot sig själv. 

    Ha enkla regler 

    – Jag har en regel som jag brukar hålla mig till – en timme ute, en frukt och en liter vätska varje dag. Det är en liten rutin som jag försöker hålla mig till. Det är på en lagom nivå. Det ­behöver inte vara så märk­värdigt. Det ska ju vara hanterbart.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!