Kerstin Lundblad
Ålder: 79 år.
Familj: Särbo, dotter, barnbarn och barnbarnsbarn.
Bor: Hässleholm.
Gör: Pensionär, tidigare sömmerska.
Ju äldre man blir, desto svårare är det att få nya vänner, heter det ju. Men Maj-Britt Svensson och Kerstin Lundblad i Hässleholm är ett bra exempel på motsatsen.
De lärde känna varandra när de av en slump träffades i en butik för fyra år sedan och det var det gemensamma intresset för skogsvandringar som förde dem samman.
– Jag stod och serverade “pensionärskaffe” i en butik när Kerstin kom dit. Vi började prata över en kopp kaffe och hon berättade att hon precis varit och promenerat med stavar vid Hässleholmsgården, berättar Maj-Britt.
Maj-Britt Svensson
Ålder: 69 år.
Familj: Särbo, två barn och tre barnbarn i åldern 8–15 år.
Bor: Hässleholm.
Gör: Pensionär, tidigare säljare.
Organiserade vandringar i skogen var också ett av Maj-Britts stora fritidsintressen, speciellt sedan hon gått i pension efter att ha jobbat som säljare i många år.
– Varken jag eller Kerstin var några enstöringar som inte hade något umgänge, men jag saknade en kompis att gå ut med här i Hässleholm. Det är inte alltid så roligt att gå i skogen ensam. Det känns tryggare om man är två.
När Maj-Britt stod vid kaffebordet i butiken en vecka senare dök Kerstin upp på nytt. De båda kvinnorna pratade mer ingående om sitt intresse för vandringar.
– Det skulle vara rejäla promenader på minst en mil, säger Kerstin. Jag tillhörde sedan tidigare en vandrarförening i Malmö-Lund-området och jag och min särbo, som bor i Malmö, brukade tidigare vandra tillsammans, men han var inte lika pigg på långa promenader längre.
Maj-Britt, som var med i Ängelholms vandrarförening, tyckte det var perfekt att hon äntligen hittat en väninna som var lika pigg som hon på att ge sig ut i skog och mark.
– Dessutom kommer Kerstin ursprungligen från Ängelholm och hon har visat mig vandringsleder där som jag inte kände till, berättar hon.
Minst en gång i veckan i fyra år har nu de två väninnorna träffats för att vandra tillsammans. Några dagar före intervjun besökte de friluftsområdet i Vedema norr om Hässleholm.
– Vi var ute i fem timmar i skogen. Det var friskt och skönt. Det är sällan vi låter dåligt väder stoppa oss, säger Maj-Britt.
Men oftast är det i skogsområdena runt Hovdala slott som man kan träffa på de två väninnorna. Därifrån utgår flera natursköna vandringsleder.
– Men vi har inte bara vandrat på hemmaplan utan åkt runt i Skåne och gått olika vandringsleder tillsammans, berättar Maj-Britt.
Under de gemensamma vandringarna och fikastunderna i skogen har Kerstin och Maj-Britt kommit nära varandra och blivit riktigt goda vänner.
– Vi har samma värderingar och kan prata om allt med varandra. Det är skönt att ha sådana nära vänner, säger Kerstin.
– Ibland behöver vi inte ens prata, skjuter Maj-Britt in. Vi kan sitta tysta tillsammans på en stubbe med en kopp kaffe i handen och lyssna på när vattnet i bäcken porlar.
Deras respektive särbor har också blivit goda vänner och det händer att de träffas alla fyra, men då blir det inte så mycket promenader.
– Vi träffas egentligen två gånger i veckan. En gång för att vandra och en gång för att hitta på något annat. Som att gå på kulturhuset eller bio, säger Kerstin.