• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Nina kämpade mot sitt alkoholmissbruk

    När Nina Bergs alkoholmissbruk var som värst vaknade hon en gång på en åker utanför Malmö. Hon hade ingen aning om hur hon kommit dit. Men med hjälp av Anonyma alkoholister blev hon nykter och idag hjälper hon som coach andra att bryta dåliga livsmönster.

    Nina kämpade mot sitt alkoholmissbruk

    Den dåliga självkänslan har varit en följeslagare i Nina Bergs liv. Vad spelade det för roll om hon drack och utsatte sig för risker? Hennes liv var ändå ingenting värt. När hon var 14 år gammal söp hon sig full för första gången. Det blev en paus från den negativa självbilden. Det ledde till fler fyllor.

    – Jag kände mig fet, ful och dum när jag var tonåring. När jag drack försvann de tankarna. Jag blev befriad från mig själv. Men jag hade ingen gräns när jag drack och kände aldrig när det var nog. Jag drack okontrollerat. När andra blev trötta ville jag ha mer. Ändå var det ingen som reagerade och tyckte att det var konstigt.

    Det blev startskottet till ett alkoholmissbruk som pågick av och till i många år. Nina växte upp i vad hon beskriver som en klassisk alkoholistfamilj. Hennes pappa var periodare och övriga familjemedlemmar sopade under mattan och höll missbruket hemligt.

    – Det var kaotiskt hemma. Mina föräldrar bråkade ofta. Jag var på helspänn hela min barndom. Det började med att mamma sa till pappa: "Du behöver väl inte dricka." Sedan var bråket igång. Det var alltid samma mönster. Det gjorde att jag utvecklade en hög känslighet och var beredd på bråk.

    Som liten var hon tyst, berättar hon, men när hon blev äldre gick hon lätt upp i varv och blev ett problembarn.

    – I gymnasiet blev jag utåtagerande. Jag var inte rädd för någonting. Jag var som en självmordsbombare och brydde mig inte. Det gav mig makt över min livssituation för det hade jag inte hemma. När jag bråkade hemma var det ingen som reagerade. Jag kunde skrika åt pappa men det hände ingenting.

    I skolan mobbade hon andra och var en allmänt jobbig elev. När hon tänker tillbaka på hur hon betedde sig känner hon både skam och sorg.

    – Jag hittade ett brev som jag skrev till mig själv i tonåren. Det handlade om hur ensam jag kände mig och att jag ville ha någon att prata med. Jag var ensam i mig själv. Idag ser jag att det är något som har följt med mig. Jag har alltid känt ett utanförskap, att jag inte passar in. Det är något som jag har fått höra ofta.


    Fortsatte festa

    Nina fortsatte att dricka och festa hårt. Men när hon var 20 år och blev med barn lade hon av helt.

    – Men så gick jag på krogen en kväll när min dotter var sex månader. Då var det igång igen och jag festade ända in i kaklet. Så gör ju inte en förälder. Det hade jag med mig någonstans. Men min dotter har aldrig sett mig full. Jag festade bara när jag var ensam och min dotter var hon sin pappa. Hon skulle inte ha det som jag hade det med en full förälder och allt elände som det innebar. Jag drack inte heller varje dag utan bara när jag festade.

    Nina har alltid haft hög arbetsmoral och skött arbete och studier även när hon har druckit. När dottern var liten pluggade hon på folkhögskola, arbetade extra inom vården och festade när hon var ledig.

    – Mina vänner stadgade sig men inte jag. Jag fortsatte att festa och var ute mycket. Jag blev trött på mig själv och kände att jag ville leva ett vanligt liv. Jag hade tappat kontrollen och var inne i ett nattsvart supande. Det kändes hopplöst och jag var trött på hur jag levde och på mig själv. Jag ville leva ett lugnt liv och känna mig nöjd.

    Hon funderar en stund på hur det var under den perioden och hur rädd hon blev när någon brydde sig om henne.

    – Jag tyckte inte att jag var värd att må bra och därför förstörde jag för mig själv. När någon kille visade känslor bet jag ifrån. Jag blev provocerad och bad dem flyga och fara. Jag var livrädd. Jag tror att jag var rädd att bli övergiven. Tänk om jag tyckte om någon och blev lämnad? Så jag ställde till det för mig själv.

    Idag vet Nina att det går att vända livet, även om det kan kännas hopplöst ibland.

    Haft minnesluckor

    Nina var 28 år när hon kom i kontakt med AA, Anonyma alkoholister. Bara en gång hörde hon från en kollega som sa att Nina stank sprit. Men när hon pluggade pratade en klasskamrat, som var nykter alkoholist, med henne och ställde frågor. Det slog an något hos henne. Nina gav det en chans och gick på ett möte. Det blev fler. Hon tog tag i sitt liv och började samtidigt gå i terapi.

    – Det var fantastiskt att träffa andra som var lika vilsna i pannkakan som jag var och som pratade om saker som jag aldrig kunnat prata med någon om. Jag som alltid känt mig fel och annorlunda kände nu gemenskap. Och alla andra kände likadant.

    Hon var nykter i flera år och till slut hade hon kommit till en punkt i livet då hon hade allt under kontroll. Hon ville vara som alla andra och ta ett glas vin ibland.

    – Jag trodde att jag skulle klara det. Jag hade ju gått i terapi. Men det gick inte. Jag fick ett återfall som varade i ett år.

    Under sitt drickande har hon utsatt sig för risker och många gånger har hon haft minnesluckor dagen efter.

    – Jag har följt med främmande människor hem när jag har varit full. Bråkat och skällt ut folk och sagt rakt ut vad jag tycker. Åkt svarttaxi och blivit avslängd. En gång vaknade jag på en åker utanför Malmö och hade inte en aning om hur jag hamnade där.

    – Det har också hänt att människor ringt mig dagen efter och jag har inte vetat vilka de är eller vad de velat. Jag har råkat illa ut och utsatts för övergrepp på fyllan. Det där har gett mig otroligt mycket ångest. Jag var inte rädd om mig. Jag var inte värd bättre, tyckte jag.

    Hon säger att hon har levt ett dubbelliv.

    – Det känns så. Jag var övervakare under en period och jag kunde komma bakfull till möten. Jag visste att det var fel men det var viktigt för mig att upprätthålla en fasad utåt.

    Nöjd med livet

    Efter återfallet tog Nina tag i sitt liv igen. Hon träffade en man som inte drack och som hon var gift med i sex år. Sedan dess har hon varit nykter.

    Ninas pappa dog av sitt missbruk för några år sedan. Det är en sorg hon bär med sig. Men hon har lärt sig att sorgen också är en del av livet. Att gråta och vara ledsen har sin tid. Men det är också viktigt att se det som har varit bra och de bra sakerna som hon fått från sina föräldrar. Det har helat henne. Annars hade hon kunnat fastna i bitterhet, tror hon.

    Idag är Nina studiecoach, driver företaget Nina Berg – en spark i röven och har också debuterat som författare. I företaget erbjuder hon föreläsningar, coachning och stödsamtal kring alkohol och missbruk. Alkoholism är ofta förknippad med skam och skuld. Det vill hon bryta. Idag är hon öppen med att hon är nykter alkoholist. Nyligen kom hon ut med boken Låt fasaden rämna.

    – Det finns så många som lever med skammen och många som känner som jag gjorde. Med boken vill jag visa att det går att bryta dåliga mönster och få makten över sitt liv. Det finns många som har det som jag hade det och många behöver hjälp.

    Idag är hon stolt över sig själv och nöjd med var hon befinner sig i livet.

    – Idag är jag den Nina som jag alltid har velat vara. Jag har genomfört det jag vill. Nu är jag fri i mina val. Det är hemskt att tänka på hur mycket energi jag har lagt på alkohol. Men jag vet också att det går att vända. Det tar tid, men det går.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!