Så här års, i början av november, är det spännande att vara fågelskådare. Särskilt om man gillar ugglor. Den stora frågan är: Är det uggleinvasion på gång?
Det ena året är inte det andra likt. Vissa höstar ser man inga ugglor alls, andra höstar och in på vintern ser man ugglor på de mest oväntade ställen.
Jag minns ett år när min son gick på mellanstadiet på en skola mitt inne i Malmö. En dag när han kom hem från skolan berättade han att det var en massa människor med kikare inne på hans skolgård. De stod allesammans och kikade upp i det lilla trädet, det enda trädet, som fanns på skolgården. Han berättade att fröken sagt att det satt en uggla i trädet.
Det lät ju väldigt spännande så jag tog med min son och åkte till hans skola. Mycket riktigt, det var folksamling runt det lilla trädet. De flesta hade kikare. Men egentligen behövdes det ingen kikare för den lilla pärlugglan satt snällt på en gren invid stammen och lät sig beskådas på riktigt nära håll.
Många tog bilder. En sötare uggla än pärlugglan kan man knappt tänka sig.
Fångar med händerna
Men varför satt den där i trädet på skolgården? Jo, det var säkert en effekt av tillgången på sorkar under våren på häckplatsen. Om det är gott om gnagare får ugglorna större kullar. När det sen blir höst kan det bli svårt för alla dessa unga ugglor att finna mat. Då drar en del av dem söderut och vi får en uggleinvasion i söder med ugglor som dyker upp till och med på en skolgård mitt inne i Malmö.
På fågelstationerna i södra Sverige fångar och ringmärker man många pärlugglor när det är pärluggleinvasion. Man kan fånga dem i nät, i stora så kallade Helgolandfällor, sådana som finns på Ottenby på Öland, men man kan också fånga dem med händerna.
Då väntar man tills det blivit mörkt, sen tar man en kraftig ficklampa och går ut och lyser i buskarna. Helst ska man befinna sig i en isolerad dunge vid havet eller annat ställe där ugglorna slår till på sin flyttning.
Man lyser i buskagen och har man tur får man syn på en liten uggla. Om man lyser den i ansiktet blir den bländad och ser en inte. Försiktigt kan man gå fram och lägga en hand om ugglan bakifrån. Det fungerar för att pärlugglan är så liten. Handen når fint runt den. En större uggla skulle det inte fungera med.
Förvånad uggla
Jag har faktiskt provat en gång. Jag var på Söderarms fyr, längst ut i Stockholms norra skärgård. Det var så här års. Vi satt och pratade på kvällen, fyrmästaren och ett litet gäng killar som skötte väderobservationerna. Det var mörkt ute sedan ett par timmar.
Då sa jag: “Nu ska jag gå ut och fånga en uggla.” Alla såg förvånade ut men jag tog en ficklampa och gick ut. Jag visste att det var invasion av pärlugglor den hösten. Och minsann, fick jag inte syn på en pärluggla i en låg tall?
Lampan riktades mot ugglan och så tog jag tag i den med handen bakifrån om vingarna. Försiktigt men med ett stadigt grepp. Jag minns att jag darrade lite av upphetsning.
Jag möttes av jubel när jag kom tillbaka in. Alla beundrade ugglan som mest såg förvånad ut och rullade lite med huvudet. Sen släppte vi ut den i natten och jag skulle tro att den var lika överraskad som vi över det hela.
Nu tillbaka till den stora frågan: Är det uggleinvasion på gång?
Vad jag har hört har det varit gott om både sorkar och lämlar i norr den här våren. Så chansen finns. Kanske sitter det en pärluggla i din trädgård i natt! Fram med ficklampan! Du behöver ju inte fånga den, det räcker att titta på den en stund. Sötare uggla än pärlugglan kan man, som sagt, inte tänka sig.
Höstar med uggleinvasion är det ofta några av de riktigt stora ugglorna som också drar söderut. Lappuggla, fjälluggla och den något mindre hökugglan. De är fantastiska att se. Men man ska inte försöka sig på ficklampetricket med dem!
