Hanna och Johan fann varandra under en fjällridning

Naturen i Vemdalen har redan börjat gå över i höstens sprakande färger när Hanna Högberg, 42, och Johan Persson, 56, sakta kommer ridande på varsin häst mellan de gyllengula fjällbjörkarna.

Här uppe på fjället i Härjedalen har den korta, men intensiva, sommaren nalkat sig sitt slut och snart kommer den första snön.

– Det är fantastiskt vackert här uppe vid alla årstider. Det är ljust dygnet runt på sommaren. Vidderna är underbara och djurlivet är imponerande. Häromveckan såg vi en björn, berättar Hanna Högberg som inte en minut har ångrat att hon lämnade storstadslivet för att bosätta sig i vildmarken.

Hanna är nämligen den hästintresserade storstadstjejen som fick nog och valde ett annat liv. Efter många år i Göteborg och arbete som gymnasielärare i Kungälv reste hon åtskilliga mil norrut och fann sitt livs kärlek i form av Johan som driver Trumvallen Fjällridning i Vemdalen.

Känslor vid lägerelden

– Kärleken mellan oss växte fram under åtskilliga kvällar vid lägerelden på fjället, säger Hanna.

Allt började med att Hanna våren 2012 tyckte att hon behövde göra något för att pigga upp sig själv. Hon trivdes inte riktigt med livet i Kungälv och jobbet på en skola.

– Jag hade fått lite pengar av pappa för att jag skulle göra något för att pigga upp mig. En kväll satt jag vid datorn och då skrev jag in sökorden “äventyr, kofösning och westernridning” på Google. Det första som kom upp var Johans fjällridning här i Vemdalen.

Westernridning och hästar hade länge varit Hannas stora fritidsintresse och äventyr i form av vildmarksliv var hon inte heller främmande för. Hon är visserligen en stadstjej, men drömmen om vildmarken har funnits hos henne ända sedan hon var liten flicka hemma i Oskarshamn.

– När jag var liten drömde jag om att jag gav mig ut skogen för att överleva där. Jag köpte till och med böcker om hur man klarar sig i vildmarken, berättar hon.

Hanna bokade en femdagars ridtur på Johans ridanläggning och reste upp dit. Det blev fem av de bästa dagarna i hennes liv. När hon kom tillbaka hem igen längtade hon omedelbart tillbaka.

Det var då hon fick tanken på att hon ville göra om resan året därpå och stanna under hela sommarlovet i två och en halv månad. Hon tänkte ta med sig sin egen häst eftersom hon var övertygad om att Johan kunde lära henne hur man fick den lugn och trygg. Hanna erbjöd sig också att hjälpa till att ta emot ridgäster på ranchen.

– Jag tyckte Hanna var en glad och trevlig tjej och sa att hon var välkommen, berättar Johan. Men då fanns det ännu inga varmare känslor mellan oss. Jag var lite vingskjuten efter ett tidigare förhållande och trodde inte att det skulle finnas någon kvinna som ville bosätta sig här uppe i vildmarken med en flintskallig man som mig.

Sa upp sig

Hanna hade inte heller några drömmar om kärlek då utan det var fjällvidderna, vildmarken och hästarna som upptog hennes tankar. Men när den fantastiska sommaren led mot sitt slut kände de båda att de var mer än bara vänner.

Lagom till höstterminen 2013 reste hon tillbaka ner till Kungälv. Hon lämnade kvar sin häst och tanken var hon skulle hämta den några veckor senare. Men när hon möttes av vardagen i skolkorridorerna i Kungälv slog verkligheten mot henne och saknaden efter Johan och fjället blev för stark.

– Det var bara betong, klotter och asfalt och man såg inte ett enda grässtrå någonstans. Jag ville tillbaka till den rena luften, tystnaden och friheten. Och jag saknade naturligtvis Johan.

Tidigare hade Johan nämnt att hon alltid hade kunnat få ett lärarvikariat i bygden om hon var intresserad.

– När jag reste upp till Vemdalen för att hämta min häst passade jag på att besöka skolorna och fråga om de hade några lediga jobb.

En månad senare ringde telefonen och hon erbjöds ett vikariat. Hanna tvekade lite först, men fick sedan rådet av en väninna att följa sitt hjärta. 36 år gammal sade hon upp sig från sitt jobb, packade sina tillhörigheter och reste på nytt upp till Vemdalen med sin häst.

– Men jag bodde inte hos Johan i början utan hyrde ett hus i byn. Jag ville vara oberoende, säger hon med ett leende. Men det slutade med att han bodde hos mig nästan varje natt och till jul det året flyttade jag in på ranchen.

Som att hitta hem

För både Hanna och Johan kändes det som om de hittat hem. Han har drivit Trumvallen Fjällridning sedan 1993 och han är femte generationen som bor på gården. Han har aldrig haft en tanke på att flytta därifrån, men trodde, som han själv säger, att han skulle få svårt att hitta någon att dela sitt liv med på fjället.

– Det allra första jag såg hos Hanna var att hon hade en blick för allt häruppe. Sedan föll jag för hennes goda humör och hjärtliga skratt. Man blir glad av att vara tillsammans med henne, säger han och lägger armen om henne medan de leder in hästarna i stallet.

– Det jag framför allt föll för hos Johan, säger hon, är hans trygghet och hans absoluta närvaro. Han lever här och nu och han är otroligt duktig på att fånga dagen.

Hon tittar lite eftertänksamt bort över vidderna där några moln har börjat torna upp sig bakom fjällen och säger sedan med övertygelse:

– Jag har hittat hem här i Vemdalen. Jag har hittat en del av mig själv som jag drömde om när jag var en liten flicka.

Fjällguide på heltid

Sedan 2014 driver de Trumvallen Fjällridning tillsammans, men fram till och med vårterminen i år har hon dessutom arbetat som lärare.

– Men det har jag slutat med nu. Från och med den här sommaren arbetar vi båda som fjällguider på heltid. Vi har mycket inbokat även vintertid.

De är fortfarande sambos även om han vid ett tillfälle faktiskt friat till henne.

– Ja, men det var i samband med att vi var i Las Vegas på semester häromåret. Jag vägrar att gifta mig i en rosa Cadillac. Något bättre får du komma med, säger hon med ett kärleksfullt skratt.

– Jag jobbar på det, säger han med ett leende.