Henriks sambo dog strax efter Eltons födelse

Nina mådde inte bra mot slutet av graviditeten. Några veckor före förlossningen åkte hon och sambon Henrik in till sjukhuset för att se vad som var fel.

–Vi trodde att det var havandeskapsförgiftning. Vad som helst kan ju hända när man är gravid, säger Henrik. Jag sa till Nina: “Vi åker in och så kör vi det som ett genrep.” Men hon blev kvar på sjukhuset.

Ingen av dem hade kunnat föreställa sig beskedet de fick. Nina diagnostiserades med långt gången cancer och hade metastaser i lungorna och hjärnan. Var och hur sjukdomen hade uppstått var oklart.

– Det var som att världen stannade. Vi höll om varandra och grät. Men vi sa också att vi skulle att klara av det tillsammans. Att Nina skulle bli frisk igen. Hon var själv så säker på det. Hon ville inte ha någon prognos så vi bestämde oss för att leva i nuet och fortsätta som vanligt.

Vi träffas en sen eftermiddag i lägenheten i närheten av Eriksberg i Göteborg. Katten Sushi rullar runt i en solstrimma på parketten och i vardagsrumssoffan ligger sonen Elton med en Ipad i knäet. Han har hunnit fylla sju och ska snart börja i andra klass. De har nyligen flyttat in i lägenheten och har börjat komma i ordning.

– Vi hade en större lägenhet innan men som ensamstående får man tänka mer på ekonomin. Tidigare bodde vi i Strängnäs men jag har min syster och hennes familj här i Göteborg och ville komma närmare dem, så för tre år sedan flyttade vi ner, berättar Henrik medan han ordnar med kaffe i köket.

Tvådagarsbröllop

Det har gått sex år sedan Henrik förlorade sin hustru och Elton sin mamma. Det är en livshistoria som rymmer mörker och sorg men också glädje över att bli förälder och som visar att livet går vidare även när det värsta har hänt.

Kort efter att Nina diagnostiserades med cancer förlöstes Elton med akut kejsarsnitt. Nina var helt slut i kroppen och orkade ingenting. Henrik tog hand om Elton och han beskriver det som en konstig upplevelse att känna glädje över att ha blivit pappa samtidigt som han hustru kämpade för sitt liv. Men människan har en fantastisk förmåga att anpassa sig, säger han.

– Vi kunde också dela glädjen över Elton och hade fantastiska stunder. Och Nina gjorde allt för att vara mamma i den mån hon orkade. Hon kämpade. Det gjorde vi båda två och någonstans mitt i turbulensen hittade vi ett familjeliv.

Sjukdomen gick i skov. Mellan varven levde de så normalt de kunde. Ett tag mådde Nina bra. Då bestämde de sig för att gifta sig.

– Jag friade redan när vi kom hem från sjukhuset. Det var mitt sätt att visa att livet låg framför oss. Nu satsar vi! Jag finns här för dig! Vi hade ett tvådagarsbröllop i Gryt i Södermanland. Nina var symtomfri då. Det syntes inga tumörer på röntgen. Jag är glad att vi hann gifta oss. Vi var gifta i tre månader.

Eftersom Nina inte ville veta prognosen så levde de som vanligt. Henrik stöttade Nina i hennes sätt att hantera situationen och inriktade sig på sin uppgift, som var att ta hand om Elton. Men en dag visade en röntgenundersökning att cancern hade kommit tillbaka. Och nu gick det fort. Nina fick ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) och in i det sista trodde både Nina och Henrik att hon skulle klara kampen mot sjukdomen.

– Vi pratade aldrig om döden. I så fall hade vi tappat hoppet. Nina ville inte veta hur långt hon hade kvar. Det var först dagen hon dog som jag förstod att hon inte skulle klara det.

Kvällen innan hade Nina bett Henrik att gå till kyrkan med Elton och be för henne. Henrik är inte religiös och det var inte Nina heller men han gjorde som hon sade. Nästa dag förstod han åt vilket håll det barkade.

– Jag satt hos Nina och skulle gå på toaletten när en av sjukvårdarna bad mig vänta. Nina hade inte långt kvar. Först då förstod jag. Tio minuter innan Nina dog fattade jag vad som skulle hända. Hon skulle inte överleva. Det var en enorm chock. Så abrupt. Jag hade aldrig ens googlat på sjukdomen och Nina hade hela tiden varit inställd på att bli frisk. Hon sa det alltid med övertygelse.

En egen person

Samma dag som Nina dog flyttade Elton och Henrik hem till Eltons farmor. Henrik minns inte mycket från den tiden, bara att Elton stod i fokus och all energi gick år till att ta hand om sonen. Elton blev hans räddning i kaoset.

Han berättar att sorgen kommer i omgångar.

– Ibland känns det som att jag har kommit långt och ibland känns det som att jag är tillbaka på ruta ett. Det beror på situationen. En händelse kan riva upp sår. Som när vi flyttade och jag gick igenom Ninas saker och minnena kom över mig. Då kom sorgen tillbaka.

Henrik har kämpat för att hitta tillbaka till sig själv. Att han inte ska bli identifierad med döden och som den som mist sin fru. Att han var en person innan hustrun gick bort, en egen person med intressen och egenskaper.

– Det har varit viktigt för mig att blicka tillbaka till vem jag var innan. Det har varit nödvändigt för att jag ska kunna komma vidare och inte bara vara betingad av det som jag har gått igenom. Jag har försökt hitta en styrka i det.

Henrik och Nina träffades för 14 år sedan via en förening på Högskolan i Malmö. Henrik skulle tjänstgöra som FN-soldat i Liberia men planerna kom av sig.

– När vi träffades skulle Nina göra en långresa och vara borta ett år. Jag kände att det var för lång tid så jag flyttade hem mina grejer till henne och följde med på resan. I åtta månader var vi tillsammans varje minut. Den resan lade grunden till att vi funkade så bra ihop. Vi gick igenom mycket tillsammans och växte ihop.

Saknaden finns kvar

Föreningen Randiga Huset – en förening som stöttar familjer som drabbats av förluster – har varit ett stort stöd för Henrik och Elton.

– Vi kände oss hemma där direkt. Det är så skönt att kunna vara någonstans där man inte behöver iklä sig en roll. Där kan man verkligen skala av sig allt yttre och vara öppen med hur man mår.

Några år efter att Nina var död hade han tankar på att bilda en ny familj.

– Men det är inget jag jagar efter just nu. Jag avslutade en relation för ett tag sedan och det rev upp en del sår när det tog slut. Man blir rädd för att bli ensam igen. Det är lätt att man tänker så.

För tre år sedan gick han in i väggen. Det som han trodde var en hjärtinfarkt visade sig vara stress. Han har lärt sig att ta det lugnare. Henrik är öppen och pratar ofta med Elton om Nina. I lägenheten finns foton på henne och ibland tittar de på minnessaker tillsammans. Elton har inga minnen av sin mamma. Han brukar säga att Henrik hjälper honom att komma ihåg.

Henrik hoppas att sonen ska ha känslominnen av sin mamma. De har det bra tillsammans konstaterar han och får medhåll av Elton från sin del av vardagsrummet. Livet har gått vidare även om saknaden och sorgen finns kvar. Men den har blivit lättare att leva med.

– Man säger ju att sorgen har många färger. Från mörker till ljus. På Randiga Huset fick vi en fin förklaring på hur sorgen kan se ut. Den är som en sten med vassa kanter i vattenbrynet. Med tiden slipar vattnet stenen och kanterna blir mjukare. Men den finns ändå alltid kvar.