Den eviga kärleken fick bara dansa en sommar

Gunilla var 21 år 1953 och hade skickats till Rivieran för att lära sig franska. Hon och väninnan Anne Marie Linder bodde i en fashionabel 1800-talsvilla norr om Cap Antibes. En dag beslöt de sig för att lifta hem från stranden i Cannes. Då de kom till Antibes tvärnitade mannen som gett dem skjuts.

“Jack, vad tusan gör du här?” ropade han till en man som promenerade på trottoaren.

Mannen som tydligen var en bekant stannade till. Ett leende lyste upp hans solbrända ansikte och hans blå blick fastnade på den blonda, vackra svenskan från Styrmansgatan i Stockholm.
Gunilla presenterade sig och mannen svarade leende att det lät som “Gorilla”, så det kallar jag dig sa han.

Mannen presenterade sig som Jack men hette John F Kennedy skulle det visa sig. Gunilla föll snabbt för hans charm, vackra ögon och rufsigt bruna hår. Redan samma kväll åt de middag i Antibes, dansade och promenerade längs stranden. I solnedgången kysstes de vid klipporna vid Eden Roc, intill villan som John F Kennedy hyrde.

“Det var en magisk natt, jag tappade andan. Skenet från månen och stjärnorna fick hans ögon att verka blåare än havet, dessutom var han smart och hade både utstrålning och humor” skrev Gunilla i memoarerna.

Skulle gifta sig

Morgonen därpå berättade Jack att han tyvärr snart skulle gifta sig.
“Hade jag träffat dig för några veckor sen skulle allt varit annorlunda. Det är inte jag som valt min brud. Det är pappa”.

I klanen Kennedy bestämde pappa Joe. Han var en av USA:s rikaste män – med stark ambition att föra familjen till den högsta politiska makten.

Pappa Kennedy lyssnade inte då John kom tillbaka och berättade att han blivit förälskad i en svenska och ville bryta förlovningen med Jacquline Bouvier.

Tre veckor efter det romantiska mötet i Antibes sa John också ja och lovade evig kärlek till Jacquline på ett storslaget bröllop med över 800 gäster. Men det var ett löfte han inte skulle hålla.

I sin memoarbok Love, Jack skriver Gunilla von Post att John under sitt besök i Sverige berättat för hennes mamma att han var olycklig i sitt äktenskap och ville skiljas. Han ringde från Båstad till sin pappa och berättade ännu en gång om kärleken till Gunilla.

Joe Kennedy fick ett raseriutbrott och kallade sonen för en galning “Du blir aldrig president om du skiljer dig” skrek han.

För Kennedyklanen var Jacqueline en perfekt partner för en uppåtsträvande senator med siktet inställt på Vita huset.

Hon var elegant, vacker, språkbegåvad, hade akademisk skolning i fransk konst och litteratur.
Hon gav klanen Kennedy – de irländska “uppkomlingarna” – ett högt anseende i sällskapslivet. Jackie var ett ovärderligt politiskt vapen.

Glödande kärleksbrev

Men John F Kennedy glömde inte sin svenska “Gorilla”. Han letade upp hennes adress i Stockholm och skrev glödande kärleksbrev på senatens brevpapper. På kuverten stod det Styransgatan istället för Styrmansgatan.

I ett brev skrev han: “Livet är verkligen inte lätt. Jag är gift, men det är du som är min stora kärlek”.
Gunilla berättade i boken hur hopp och misstro plågade henne. Hon var av svensk högadel, hade presenterats för kungen av Sverige och hade dansat i slottssalar där hennes förfäder hängde som oljeporträtt. Visst var hon fin nog. Men tydligen inte fin nog för kunna flytta in i Vita huset, den amerikanska presidentbostaden.

Jacks kärlek tvivlade hon dock inte på. Men skulle han någonsin våga gå emot sin far, klanen Kennedys hövding?

Relationen blev allt mer komplicerad. Jack ville absolut fortsätta relationen. Han ville skaffa jobb åt Gunilla i New York, på FN eller som mannekäng. Lägenhet skulle han ordna och betala hyran. Gunilla tackade nej. Ett liv som betald älskarinna var inte ett liv hon hade tänkt sig.

Ändå var de ljumma kvällarna sommaren 1955 en tid hon aldrig skulle glömma.

I sin hand höll hon ett telegram hon längtat så efter: “Jag är på väg. Sitter på båten från NY. Vi ses i Båstad”. Gunilla visste att hon hade stulit Jacks hjärta, och han hennes.

1955 var John F Kennedy 38 år, senator på uppgång, gift sedan två år med Jacqueline. Gunilla var 23 år och fortfarande passionerat förälskad i sin amerikan.

Sa upp sig från jobbet

Egentligen kom telegrammet lite olägligt för Gunilla. Hon hade precis fått ett drömjobb, som värdinna på Snäckgärdsbaden utanför Visby dit dåtidens kändisar flockades.

Det hade gått två år sedan Gunilla och Jack blivit blixtförälskade i Frankrike och i sina memoarer skrev hon:

“Jag gick till chefen, sa upp mig från jobbet som jag kämpat så länge för att få. Skyllde på att något hänt i familjen. Äntligen var min älskade Jack på väg till mig”.
Gunilla tog tåget till Båstad där henne föräldrar hyrde ett sommarhus. Hon bokade rum på Skånegården, på den tiden sommarparadisets flottaste hotell. Det fanns bara plats i annexet men det passade utmärkt eftersom det låg mer avskilt.

Kjell Barlöv, 83, pensionerad läkare i Ystad, var då 19 år och hade sommarjobb som vaktmästare på hotellet.

Än idag minns han torsdagen den 11 augusti för 63 år sen då han hjälpte en amerikansk herre klädd i ljusa kakifärgade byxor och blå polotröja att bära väskorna från hyrbilen till rummen.

– Jag kände igen honom. Jag prenumererade på magasinet Life för att lära mig engelska och där stod ofta om USA:s nye kometpolitiker och hans vackra fru Jackie, berättar han.

Gunilla och Jack hade inte setts på två långa år och de fanns ständigt i varandras tankar. John ringde och skrev brev. Han ville hyra båt och segla med henne runt Medelhavet, strosa bland caféerna på boulevarderna i Paris eller kanske tillbringa på romantiska weekend på ön Capri.
Men Gunilla hade ett annat förslag. Hon ville visa John sitt egna semesterparadis, Båstad.

Ett hemligt mål

Jack nappade på idéen och för att inte väcka sin hustrus misstänksamhet tog han med sig ett “förkläde”. Jack sa att han skulle följa med sin bäste kompis Torby McDonald på en tripp till Europa. De var skolkamrater från Harvard och hade hängt ihop sedan dess.

Amerikanska senaten började sommaruppehållet den 5 augusti 1955. Dagen efter gick John F Kennedy och Torby McDonald ombord på passagerarbåten United States och fem dygn senare nådde de Le Havre i Frankrike. Där hyrde de bil och reste norrut.

Johns mål var en ung blond kvinna med gröna ögon och ett smittande skratt. Det var Gunilla han så gärna ville träffa igen.

Kjell Barlöv lastade in Kennedys och Torbys bagage i rum nummer 24 och 25.

– Kennedy hade ryggsmärtor och var tvungen att vila mycket. Jag serverade middag på rummet och han lärde mig en massa engelska uttryck.

Särskilt minns Kjell Barlöv en beställning till rummet.

– Gunilla von Post ringde. Hon ville att jag skulle komma med en pilsner och en äggula. Konstig beställning tänkte jag, men gjorde förstås som hon ville.

Då Kjell kom med brickan fick han förklaringen. Gunilla skulle göra sig fin i håret. Äggula och pilsner var den tidens volymschampo.

Dansade tillsammans

På kvällen dansade Gunilla och Jack på Hotell Strand i Båstad till musik av Svend Asmussens orkester från Köpenhamn.

Till Strand gick de “fina” sommargästerna. Nu är hotellet borta sedan länge, det revs redan på 1970-talet.

Gunilla hade bjudit med sin väninna Madelaine Lindesvärd som bordsdam åt Torby.

Långt senare berättade hon för Hemmets Journal:

“Jag såg att Gunilla var kär, det gick inte att ta miste på, det såg alla. Kennedy var väldigt charmig och dansade bra”.

Men en sak berättade Gunilla inte ens för sin bästa väninna, att Kennedy var en gift man.

“Gunilla sa inte ett ord om det. Hade jag vetat att han hade en Jackie hemma så skulle jag avrått henne från att fortsätta förbindelsen”.

På dagarna njöt Gunilla och John av den skånska sensommaren. Hon berättar i sin memoarbok att “Jack styrde bilen med en hand och hade den andra armen kring mina axlar och Toby satt bak. Jack gnolade hela tiden I love Paris in the springtime, det var hans favoritmelodi”.

Gunilla visade Jack sina finaste skånska pärlor.

En kort biltur från Båstad ligger Rudolf Abelins färgsprakande Norrvikens trädgårdar. De strosade runt och beundrade blomprakten och såg solen gå ner i Laholmsbukten.

De åkte till Ystad, promenerade i gränderna bland trähusen, stannade till framför apoteket från 1400-talet och åt glass på en parkbänk i hamnen.

Kennedy tyckte om Skåne. Han sa att de böljande gröna kullarna påminde honom om Irland. Platsen han tyckte bäst om var Torekov på västra kusten av Bjärehalvön och på den tiden fanns fler fiskare än turister i det lilla samhället.

“Det liknar Cape Cod i Massachusetts där min familj har ett hus” sa han.

I dagens Torekov bor många förmögna och kändisar, som skådespelaren Hugh Grant och hans svenska fru Anna Eberstein som byggt ett hus vid havet.

En dag var Gunilla och Jack bjudna på 50-årsfest hos hennes kusin, ambassadör Eric von Post på Svalgården i Båstad. Kennedy stödde sig på kryckor. Ryggbesvären berodde på en gammal skada, han led av Addisons sjukdom och använde ständigt hormonpreparat och starka mediciner för att döva smärtorna.

Under middagen blev Kennedy plötsligt vit i ansiktet. Han viskade till värden att han behövde dra sig tillbaka. Gunilla stödde honom från bordet till hammocken som stod avsides i trädgården.

Hade ingen medicin

Morgonen därpå kunde Kennedy inte ta sig upp ur sängen. Han grimaserade av smärta och det fanns ingen lindring att få eftersom hans medicin hade tagit slut.
I bröstfickan hade han ett recept utskrivet av en amerikansk läkare och Gunilla gick till apoteket i Båstad. Det var stängt eftersom det var söndag.

Lyckligtvis råkade apotekaren vara där. Han låste upp och Gunilla övertalade honom att lämna ut en förpackning smärtstillande tabletter.

“Jack kvicknade till snabbt. Jag tyckte så synd om honom. Tabletterna var väldigt starka sa apotekaren. Ryggen var ett väldigt stort problem för honom” skrev Gunilla i memoarerna.

Gunilla presenterade Jack för sina föräldrar, Olof och Brita, som hyrde Sjöstugan i Båstad. De bjöd på cocktailparty i trädgården med vänner och grannar

Jack kände sig lite obekväm i sällskapet och smet undan med Gunilla. Hand i hand gick de barfota i strandkanten och satt med armarna om varandra medan resten av sällskapet festade.

Madelaine Lindesvärd och Torby var med den gången och Madelaine berättade senare att Jack och Gunilla inte precis smög med sin kärlek. “De visade öppet hur mycket de tyckte om varandra. En annan dag följde de med på fest hos mina föräldrar också”.

Andra dagar hälsade de på Gunillas vänner på skånska slott och herresäten.

Få visste då vem John F Kennedy var. Snart skulle han bli en av världens mäktigaste män – och en av de mest populära.

Slottet Trolleholm från 1500-talet ligger utanför Svalöv. Gunillas föräldrar kände slottsherren Carl Trolle-Bonde och Gunilla hade varit där många gånger. Hon ville visa Jack slottets imponerande bibliotek med mer än 45 000 böcker.

“Greven sover middag och tar inte emot besök”, sa en bister tjänstekvinna som öppnade slottsporten när de knackade på.

Med slottets tinnar i bakgrunden tog Kennedy ett foto på sin älskarinna. I handen höll hon en Hermèsscarf och ett par solglasögon med sköldpaddsmönster som han haft med sig som present, samma modeller som Jackie brukade använda.

De besökte också Ruuthsbo, en pampig herrgård på slätten utanför Ystad, där ägaren Gustav Hagemann von Levachoff bjöd på kalas. Det åts kräftor, dracks snaps och Jack lärde sig Helan går.

När konjaken efter middagen druckits upp visades Kennedy till paradsovrummet på andra våningen. Där fanns en himmelssäng i mahogny som en förfader tagit med sig från Karibien. Gunilla fick ett gästrum på nedre våningen. När huset var tyst smög Gunilla upp till sin Jack. Han hade sänglampan tänd och väntade. I sina memoarer avslöjade Gunilla senare att hon tyckte att Jack var en underbar älskare.

Morgonen efter kärleksnatten steg Kennedy upp ur himmelssängen och sa: “Jag älskar dig Gunilla. Jag vill att det ska bli vi två. Jag ska göra allt för att vi ska vara tillsammans”.
Efter den natten kallades rummet för Kennedyrummet. När John F Kennedy sedanblev president 1960 fick det heta Presidentrummet.

Sa farväl till varandra

Men så den 17 augusti 1955 var den hemliga kärlekssemestern över. Paret stod tillsammans på Bulltofta flygplats i Malmö och regntunga skyar låg över den skånska slätten när avskedets stund var inne.
Gunilla bar en tunn blommig sommarklänning. Hon frös och tårarna rann nerför hennes kinder. Hennes älskade Jack drog undan en hårslinga som fallit ned i hennes panna. Han tog av sig sin slitna skinnjacka, hängde den över Gunillas axlar och fällde upp kragen.

“Nu blir du varm. Farväl Gunilla, jag kommer snart till dig igen”. Så gick Kennedy genom gaten och flög hem till sin hustru i Washington och Gunilla satte sig i bilen och körde hem till Båstad. Romansen var över.