En rattfyllerist dödade min 2-åriga dotter!

Det var den varmaste dagen i juli år 2011 som Alexandra Nydéns släkt och familjen hade samlats i hemmet i Rydaholm. Alexandras dotter Mercedes skulle just fylla två år. I det här samtalet, åtta år senare, berättar Alexandra om sommardagen som slutade i den värsta tragedi som kan drabba en förälder.

– Vi hade alla varit tillsammans hemma hos mig, men på eftermiddagen stannade min mamma själv kvar med Mercedes. Jag och Håkan, min dotters styvfar som Mercedes är uppvuxen med, skulle åka iväg till Gislaved för att handla lite inför vår kommande semester. Mercedes var trött och ville stanna kvar hemma. Hon var trygg och van vid att vara med sin mormor.

Alexandra berättar vidare om telefonsamtalet hon fick när de satt i bilen. Hon och Håkan skulle genast vända om och ta sig till Värnamo sjukhus. Och detta så snabbt de kunde. Alexandra beskriver hur hon skrek rakt ut att hennes dotter var död. Hon bara visste.

– Håkan sa nej, men som mamma känner man sådant.

När de kom fram till sjukhuset var flera i familjen redan där. Och det Alexandra befarat förmedlades nu
av någon annan: ”Din dotter är död” och Alexandras värsta mardröm blev verklighet.

En full granne

Medan Mercedes var ensam kvar hemma med sin mormor hände det som inte fick hända. Alexandras mamma hade gått till köket för att göra iordning välling. Mercedes dansade just då framför tv:n till Hanna Montana, som hon älskade att göra. Alexandras mamma har berättat för sin dotter hur hon hörde Mercedes skratta.

Därefter gick allt väldigt fort. Mercedes hann springa ut på altanen där en full granne lyfte över henne och ner i trädgården. Därefter har hon sprungit ut på trottoaren. Något ögonblick senare kom den körkortslöse 38-åringen farande i hög hastighet. En annan granne har berättat hur föraren växlade och accelererade. Så kom den fruktansvärda smällen.

– Föraren hade 2,8 promille i blodet, tre olika droger och narkotikaklassade tabletter i kroppen. Han körde säkert i 150 och uppe på trottoaren. Grannar har berättat för mig att han körde så fort att hjulen accelererade. Min dotter dog på en gång, säger Alexandra och menar att det än idag känns som om det hände igår.

Bara några månader innan Alexandras dotter blev påkörd blev hennes son Juliano mördad. Alexandra vill egentligen inte gå in mer på vad som hände med sonen. Men hon berättar att Juliano skulle fylla 20 år när han blev mördad. En otrolig tragedi.

– Jag tror jag stängde av sorgen mer när min son dog. Jag var tvungen att vara stark för Mercedes skull. Hon var med mig när jag samtalade med psykologen om hur jag skulle hitta verktyg för att kunna gå vidare i livet.

Alexandra förklarar att det på något konstigt sätt kändes som att Juliano levde kvar i dottern. Och eftersom hon förlorat sin son blev hon extra överbeskyddande mot sin lilla dotter. Men det räckte inte. Alexandra förlorade inte ett barn. Utan två.

– Man kan aldrig skydda sina barn nog.

Satte upp änglar

I sex månader låg Alexandra mest i sängen, förlamad av sorg efter de två barnen som inte längre var i livet. Hennes hem blev som ett museum med bilder på Juliano och Mercedes. Hon satte upp änglar, madonnor och kors på väggarna. Och tog in fräscha rosor och tände levande ljus.

– Jag låg i det där museumliknande rummet och var så fylld av sorg. Jag grät konstant och kunde inte sova mer än två timmar per natt.

Alexandra fick mycket hjälp av sin familj och släkt.

– Håkan och mina bröder stödde mig mycket.

Alexandra beskriver hur även hennes mamma fanns vid hennes sida. Men sorgen påverkade Alexandras mamma så fruktansvärt att den ledde till att hon fick en hjärtattack.

– Efter mammas hjärtattack vågade jag inte prata med henne om varken Mercedes begravning eller rättegången.

Alexandra vill också tacka hela Rydaholm; präster, grannar, personal och barn från Mercedes förskola, alla har de stöttat henne och visat henne sitt deltagande. Alexandra berättar också om William, en av Mercedes kompisar, som varje år skickar upp ballonger i luften till minne av sin kompis.

Mercedes var ett glatt barn som älskade att dansa och sjunga.

– Hon var aldrig ledsen. Mercedes lyste upp ett helt rum, var hon än kom så var hon så otroligt kärleksfull och populär. Av människor som kände henne kallades hon för ängel. Hon var bara så perfekt, utbrister Alexandra.

 
Tvingades flytta

Alexandra blir fruktansvärt upprörd när mannen som körde rattfull kommer på tal. Han dömdes till tre års fängelse av Högsta domstolen. Han hade avtjänat ett fängelsestraff för två grova rattfyllerier knappt ett år tidigare.

– Jag hatar droger och alkohol. Man sätter sig inte i en bil om man är full av droger och alkohol. Bilen blir ju ett vapen. Det är precis som att ta någons liv med pistol, exakt så sa åklagaren också.

Alexandra har råkat springa på mannen en gång i Rydaholm. Då var han hotfull mot henne och
Alexandras väninna som var med. Det polisanmäldes, men inget mer hände.

– Jag blev tvungen att flytta till Gislaved. Jag kunde bara inte riskera att se honom en gång till.

Vad skulle du vilja säga till honom idag?

– Vad jag skulle vilja säga till honom som tog en liten prinsessas liv? Min dotter fick aldrig chansen att bli stor. Hon fick aldrig uppleva sitt andra födelsedagskalas eller att ha sommarlov. Hon fick aldrig börja första klass och hon fick aldrig uppleva den första kärleken. Hon fick inte utbilda sig, gifta sig eller bilda familj. Han dödade inte bara ett oskyldigt barn. En hel familj, släkt och vänner kommer aldrig att glömma
det han gjorde.

– Han är fri. Men det jag har kvar är en gravplats med min ängels namn på. Han kom lindrigt undan med en tredjedel av straffet, medan jag lider varje dag. Sorgen gör lika ont idag som när det hände.
Alexandra tänker på sina barn hela tiden, från morgon till kväll. Men hon har på något vis lärt sig leva med sorgen.

– Jag saknar allt med mina två barn, all den kärlek de båda gav mig. Det tuffaste är att tänka hur de hade sett ut eller vad de hade gjort idag. Jag saknar vetskapen om vilka de skulle ha blivit.

Alexandra har orkat gå vidare tack vare alla anhöriga, sina barndomsvänner och sin tro på Gud. Att skriva om det hon varit med om i grupper på internet, där andra föräldrar som mist sina barn kan dela med sig, har varit en del i sorgearbetet. Hon går också regelbundet och samtalar med en psykolog.

Fortsätter kämpa

Efter att ha förlorat båda sina barn så tätt påverkades hon extremt hårt både fysiskt och psykiskt. Alexandra har gått igenom både hjärtinfarkt och cancer samt en form av giftstruma. Under tre års tid fick hon vård på sjukhus och fortfarande är hon inte helt frisk.

– Frisk kommer jag kanske aldrig att bli efter allt jag gått igenom, men jag är en krigare och jag kämpar vidare.

Alexandra förklarar att det som idag ger henne livsglädje är att försöka hjälpa andra som mist sina barn.

– Vi får inte glömma bort alla anhöriga, de som lever kvar i jordelivet. Stort fokus ligger på förövarna, men man borde bry sig mer om föräldrar, syskon och barn som mist sina närmaste. Det är för dem jag vill finnas.

Hon drömmer om att familjer ska slippa förlora barn på grund av fulla bilförare. I sommar kommer Alexandra ut med en bok om hur man kan gå vidare efter att ha mist ett barn, och hur vi tillsammans kan försöka stoppa rattfylla.

– Varje minut kör tre personer rattfulla i vårt lilla land! Vi måste få ett stopp på det här nu! Och till andra föräldrar som har drabbats vill jag skänka all min kärlek och mitt deltagande.