Åsa blev utbränd – livet på Öland hjälpte henne tillbaka

En galande tupp och en glatt skällande hund hörs i trädgården när Åsa Nyvell kommer gående på gräsmattan. Hon bor med sin sambo, hund, tre katter och 25 höns i byn Djurstad på Öland. 

 Lugnet i byn och närheten till naturen har gett Åsa ny kraft. När hon flyttade dit när hon var utbränd och helt orkeslös. Till en början orkade hon bara sitta och betrakta hönsen.

– Hönsen ägnar sig bara åt några få saker. De letar mat, går omkring och lägger ägg och har ordning på hierarkin i hönsflocken. De gör bara sånt som är nödvändigt. Jag mådde väl bra av att se hur enkelt livet kan vara, konstaterar Åsa och skrattar åt minnet när hon slagit sig ner i soffan i vardagsrummet.

Hunden Sigge ligger på golvet. I soffan, intill Åsa, gosar katten som kort och gott kallas för Killen. Katten var hemlös och de första två åren mycket skygg, men är nu kelen och har fått ett nytt liv. Kanske lite som Åsa som lämnat sin tidigare livsstil bakom sig.

Tuff barndom

Idag vet hon att en stor bidragande orsak till hennes utmattningssyndrom står att finna i barndomen. Åsa växte upp i Stockholmsförorten Blackeberg som yngst i en syskonskara på fyra. Hon var 11 år när de äldre syskonen hade flyttat hemifrån och blev ensam med sina föräldrar. Det blev en orolig tid för Åsa.

– Mamma mådde jättedåligt och ville inte leva. Jag blev rädd och osäker men samtidigt föddes en vilja att hjälpa andra. Jag ville ju så förtvivlat gärna att min mamma skulle må bra.

Den viljan tog Åsa med sig in i vuxenlivet och utbildade sig till socialpedagog. Det innebar att hon fick arbeta med familjer och utsatta barn på olika sätt.

– Jag hade ambitionen att försöka rädda varenda unge jag träffade, som jag själv hade velat bli räddad när jag var liten och utsatt. Jag kände en väldig tillfredställelse när jag kunde hitta lösningar som fungerade.

Åsa tog ett stort ansvar och var djupt engagerad i sitt jobb, men hon tyckte att hon fick för lite handledning och stressen gjorde att hon helt glömde bort sin egen hälsa. Varningssignalerna klingade ohörda och en dag 2007 kollapsade hon. En kollega såg till att hon kom till läkare och en lång sjukskrivning följde.

Åsa insåg att hon var tvungen att förändra sitt liv. Hon och sambon lämnade hemstaden Katrineholm för Öland. Där kunde Åsa ägna sig åt lugnare aktiviteter som yoga och meditation. I skogen byggde hon en eldstad och fann ro i att betrakta lågorna och sprakandet från den brinnande veden.

– Jag behövde ägna mig åt saker i lugn och ro, utan nya intryck och ständiga avbrott – som att gå vid havet, odla mat och gräva i jorden.

Gick i terapi

Åsa fick också hjälp av terapisamtal och taktil stimulering som är en strukturerad beröring.

– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna jobba igen, men i takt med att jag fick mer kraft föddes nya tankar på att stötta andra.

Steg för steg började Åsa ta emot egna klienter. Idag jobbar hon med en rad olika terapiformer och ännu en gång hjälper hon andra i sin yrkesutövning.

– Men idag är jag mer medveten om mönstret som gjorde mig sjuk och jämfört med tidigare mår, tänker och lever jag på ett annat sätt. Saker och ting måste inte vara perfekta eller alltid bli som jag har tänkt mig.

Hon gör mindre av det som människor förväntar eller önskar sig av henne. Åsa har fått styrkan att känna efter om hon vill eller inte.

– Förut var min identitet kopplad till mitt arbete och att det kom in en lön på kontot varje månad. Det var en trygghet för mig men samtidigt visste jag inte vem jag var som människa.

Åsa tittar kärleksfullt på sina husdjur. Livet på landet visade sig vara ett lyckokast för hennes hälsa. Hon känner att den stillsamma tillvaron på Öland ger henne den kraft hon behöver och längtar hon efter stadsliv bor en av hennes döttrar i Örebro som hon ibland hälsar på.

Åsa menar att stressen i samhället beror på att människor drivs till att prestera och konsumera allt mer

Borde stanna upp

– Det blir en snurr som inte är bra för balansen i vardagslivet och fler borde stanna upp och se över hur de lever för att komma fram till vad som är bäst för dem, betonar hon.

– Ta ansvar i ditt liv och kom ihåg att det aldrig är för sent att förändra saker som inte är bra. En av mina äldsta klienter började i samtalsterapi när hon var 85 år. Använd magkänslan när du ska söka terapi eller vilken väg du än ska gå. Ta hand om dina relationer. Besvärliga eller avskurna relationer påverkar varje minut i våra liv.

Själv har hon vunnit brottningsmatchen med sina känslor.

– Jag har segrat och nu läker mina skador. Livet har blivit lugnare och enklare. Visst kan mörkret drabba mig ibland, men jag är inte rädd längre. Jag vet att jag kan ta mig ur svackorna, säger Åsa.