Våra finaste loppisfynd!

Sommartider är också härliga loppistider. Nu är det tid att ge sig ut på skattjakt och leta på samlarmarknader, auktioner och prylgömmor. Ett fynd är ju något man tycker alldeles extra mycket om – även om värdet inte alltid är så stort. Här visar vi på redaktionen upp våra personliga favoriter.

Våra finaste loppisfynd!

Cecilia Vikbladh, matredaktör

– Jag älskar mina handsydda förkläden. Jag använder dem på bild i mina reportage eller som dekoration när jag har fotoutställningar. Skira tyger och broderier blandat med tyger i grälla färger skapar spännande dynamik.

Mina vackraste alster har jag köpt i New York, de är som små bakelser. Många har jag köpt på loppisar på Österlen. På min födelsedag, i juli, är den årliga Degeberga samlarmarknad ett eldorado för sådana som jag. Varje år köper jag åtminstone ett nytt förkläde, som födelsedagspresent åt mig själv. Priset har varierat mellan 25 och 300 kr.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Ingela Wärle, redaktör
– Jag blir lika glad varje gång jag tänder lampan – jag älskar färg och har en förkärlek för rött, orange och cerise, så den här passar perfekt i mitt hem.

Lampan heter Flens och formgavs för Luxus i Vittsjö på 60-talet av Uno och Östen Kristiansson. Skärmen är klädd med tyget Ruusu designat av textilkonstnären Marjatta Metsovaara, en av mina absoluta favoriter.
Jag köpte lampan för 15 år sedan i en antikbutik för 500 kr och tycker mer och mer om den för varje år.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Camilla Arvidsson, AD
– Jag gillar rottingstolar och de här tycker jag har så skön och fin form. De passar bra mot grönskan i trädgården.

Jag tycker om det lite slitna uttrycket, det ser ut som om stolarna varit i min ägo länge. Nästan som om de är ärvda. Och de passar bra intill rosen som kommer från mormor i Värmland.
Jag köpte stolarna på Blocket för 300 kr. Då hade de fula bruna dynor men de blev mycket finare utan dynor, tycker jag. Med tiden har fåtöljerna blivit mer slitna av vind och väder så till vintern får de stå skyddat i uthuset.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Malin Gavelin, hälsoredaktör
– Den här tavlan har följt mig genom halva livet. Jag föll för den på grund av att den var så ovanlig i all sin enkelhet och att den hade lite 50-talsvibbar.

Fiskarna symboliserar min kärlek till djur och natur. Strax efter att jag köpte tavlan tillbringade jag en hel sommar i tält i Nordnorge och Norrland lärde mig flugfiska.

Jag hittade tavlan på Wä marknad – en årlig loppis som arrangeras i mina hemtrakter i nordöstra Skåne. Jag minns inte priset exakt men det handlade om max 50 kronor.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Håkan Ström, chefredaktör
– Jag har alltid varit förtjust i skålen med den ödesmättade texten “A.B. Tuberkelfri mjölk”.

Förutom att den är så vacker så minner den om gamla fattig-Sverige. Jag fick ärva den efter min kära mormor, som själv blev sjuk i tuberkolos.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Marie Flodin, redaktionschef
– Det här fina tvättfatet från Rörstrands porslinsfabrik är en dröm för en porslinsälskare som jag. Och blå-vitt till på köpet – en riktig sommarfavorit!

Jag köpte det för fem, sex år sedan på sommarloppis i Maglehem på Österlen. Det kostade omkring 250 kr. Tvättfatet har fått hedersplatsen högst upp på ett gammalt skåp hemma hos mig, så att jag kan titta på det varje dag!

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Joakim Norling, redigeringschef
– Mitt fynd är med största sannolikhet från 1970-talet och avsett för kontorsdetaljer – gem, suddgummin och annat smått och gott – men jag och min hustru fick syn på det i en antikaffär i Lissabon. I antikaffären låg det ringar, örhängen och andra små smycken i den färgglada svängbara trippelasken men det var inte dem vi föll för. Tyvärr var asken inte till salu.

Två dagar senare besökte vi Lissabons största loppmarknad och efter bara en stunds letande och plockande stod den där – en exakt likadan plastask! Vi fick betala 20 euro, så det är kanske synd att kalla den för ett fynd, men när nu ödet ville att vi skulle ha en sådan…

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Birgitta Ohlsson, redaktör

– Om jag har någon favorit i mitt hem så är det utan tvekan den här grodan som både har fromt knäppta händer och kaxig uppsyn. Den är i brunglaserat stengods från Höganäs, där det tillverkats så många fina krus.

Min farmor kom därifrån, men när hon gifte sig med farfar för 100 år sedan var hon tvungen att flytta till Ängelholm, två och en halv mil bort. Och längtade hem hela livet! Det är inte svårt att föreställa sig att hon många gånger strukit med handen över den lena ytan på grodan.

Nu står den på min bokhylla i Malmö och gör mig både glad och vemodig.

Arvegods betyder oftast inte så mycket för mig, men grodan är speciell. När jag ibland sett besökare i Antikrundan, som fått någon sak högt värderad av en välvillig expert, med självbelåten min svara att det minsann är INTE till salu, då har jag suckat. Som om hela nationen bara längtade efter att få lägga vantarna på deras medsläpade föremål!

Fast jag måste medge att när det gäller den gapande grodan, så är det precis så jag känner. Även om den skulle vara värd tusentals kronor – vilket jag inte tror – så stannar den hos mig!

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Linda Teander, teknisk redaktör
– Fotogenkaminen tillför mycket charm i växthuset där den står nu under sommaren. Den har blivit en del av hemmet sedan den köptes för ca 15 år sedan.

Jag hittade den i en loppisbutik på Österlen för ca 200 kr.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Maria Öhrn, korsordsredaktör
– Jag har en förkärlek för lampor och letar ofta efter sådana på loppis. Denna färggranna sak från Ateljé Lyktan i Åhus hittade jag just på en loppis i Åhus. Den lyser nu upp min hall och jag blir glad varje gång jag tittar på den! En av mina favoritlampor. Jag betalade 150 kr.

 

 

Våra finaste loppisfynd!

Louise Lindgreen, reportagechef

– De här fina blomkrukorna i fransk sandsten förälskade jag mig i förra sensommaren på Sofiero slotts trädgårdsfest, i Skåne.

Jag brukar åka dit och vet att där finns trevliga antik-och loppisstånd, många danska. Jag har länge velat ha just den här typen har blomkrukor, men aldrig riktigt slagit till. Det gjorde jag inte då heller. Inbillade mig att det var ett onödigt köp, och inte hade jag bil med mig heller.

Men jag kunde inte släppa tanken på de vackra krukorna, och grämde mig över att jag inte köpt dem. Dagen efter kontaktade jag Sofiero slott, försökte lokalisera vilken säljare som haft just detta ståndet, och vem som sålde krukorna. Efter lite detektivarbete och hjälpsam personal lyckades jag få tag på två telefonnummer till två olika danska säljare. Ett av dem visade sig vara rätt – och krukorna fanns kvar! Men nu i Köpenhamn.

Några dagar senare möttes vi på en parkeringsplats strax innan Öresundsbron i Malmö – och i bagageluckan fanns mina krukor! För visst blev de mina!

 

 

Scroll to Top