Hemma i villan utanför Eslöv i Skåne har Sabine Nilsson inrett en ljus och fin syateljé. I en hylla som täcker ena väggen ligger färgglada mönstrade tyger. I det här rummet skapar Sabine mängder av pyttesmå plagg till prematurbarn.
– På kvällarna efter att pojkarna har somnat sitter jag hellre här inne och syr än ser på tv, säger Sabine.
Hennes liv tog en ny riktning den dag hon i vecka 26 av graviditeten började få värkar. Då hade hon och sambon Hans-Christian precis kommit hem till Sverige efter en 300 mil lång biltur runt om i Europa. Paret hade ganska nyss mötts, på en sajt på Internet.
– Det var blixtar och dunder från första stund, jag visste redan när vi träffades den allra första gången att det var Hans-Christian jag skulle gifta mig med, säger Sabine och ser lycklig ut.
Skicklig personal
Redan som liten hade hon bestämt sig för att hon skulle ha barn innan hon var 30 och så blev det, med en månads marginal. Det förälskade paret hade varit ihop bara ett halvår när Sabine blev gravid. Allt gick snabbt och de skyndade sig att flytta ihop.
– Redan tidigt i graviditeten fick vi veta att vi skulle få tvillingar, vi tyckte att det var jättehäftigt, säger Sabine.
Sabine mådde prima och vid det senaste besöket hos barnmorskan hade allt sett normalt ut.
Men när de kom hem från bilresan fick Sabine ont i magen, hon beskriver hur det tryckte på nedåt och när de kom till BB berättade barnmorskan att Sabine var på väg att föda.
– De gjorde allt de kunde för att stoppa den alltför tidiga förlossningen. Jag fick cortison och ordinerades sängläge.
Det blev inläggning med dagliga kontroller, men i vecka 28 gick det inte längre att bromsa utvecklingen. Sabine ringde Hans-Christian och berättade att nu var det dags. Det visade sig att barn nummer ett låg fixerat i rätt läge men barn nummer två låg på tvären.
– Förlossningen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick inte upp min nyfödda baby på bröstet, istället bar personalen iväg honom och för mig var det dags att föda fram barn nummer två, som de fick dra ut i benet, säger Sabine.
Navelsträngen var lindad två varv runt hans hals och han var blå. Under några sekunder trodde varken Sabine eller Hans-Christian att han skulle överleva. Tvillingarna och Hans-Christian försvann iväg till ett annat rum. Sabine låg kvar i förlossningssängen och kände sig ensam.
– Jag hade inte ens fått se mitt första barn, men jag blir rörd när jag tänker på hur kompetent personalen var. De räddade lille Walthers liv, säger Sabine med tårar i ögonen.
Present från okänd
Snart fick Sabine se sina två pojkar liggande i varsin kuvös, Alexander vägde vid födelsen 1100 gram och Walther 1250. Överallt fanns sladdar och slangar.
Prematurbarn är födda före utgången av graviditetsvecka 37. En baby som föds före vecka 28 kallas för extremprematur, eller extremt för tidigt född. Eftersom så små barn inte har hunnit utveckla alla livsviktiga funktioner för att klara av livet utanför livmodern läggs de i kuvös för att hålla kroppsvärmen och för att det ska vara lättare att ha kontroll.
– De såg ut som två små fågelungar. Under de tolv veckorna på sjukhus kom det många bakslag när pojkarna blev kalla och tappade energi. Men allt gick bra. Det gick hela tiden upp och ner, med ambulans till specialister och oro för om de skulle överleva. Det kändes som att vi hade fått två lånebarn, säger Sabine.
Mitt upp i alla känslor som for hit och dit bekymrade sig Sabine över hur hon skulle få tag på kläder till sina pojkar. Det enda hon hade hittat var plagg i storlek 44 och de var alldeles för stora. Men när de kommit hem hände en dag något alldeles fantastiskt. Det kom ett paket med pyttesmå babykläder i rätt storlek från en okänd kvinna.
– När man är så orolig som jag var kan inte en kris mätas i centimeter och gram. Då betyder en så liten sak som en uppsättning kläder som passar ens barn väldigt mycket.
Presenten gjorde henne lycklig. Och ännu gladare blev hon när hon i gåva av sin pappa fick en symaskin. Sabine bestämde sig för att själv börja sy prematurkläder. Snart hittade hon Prematurgruppen på Facebook, ett sytokigt gäng som samlar in och skänker kläder till för tidigt födda barn.
Sabines arbete med att sy prematurkläder är ideellt och kan så vara tack vare samarbetet med Znok Design, ett företag som låter henne köpa färgglada och ekologiska tyger till starkt reducerade priser.
Numera är Sabine inlämningsansvarig för Skånes universitetssjukhus i Malmö, vilket betyder att hon också tar hand om förmedlingen av andra sömmerskors små plagg. Innan hon lämnar klädespaketen till sjukhuset tvättas de parfymfritt, kontrolleras så de håller måttet och vakumpaketeras i små set.
– Jag brinner för att hjälpa andra familjer, det skänker mig ren och skär glädje.
