Fritslaborna hjälpte mig bygga bageriet!

Vackert dekorerade bullar och väldoftande bröd fyller det lilla bageriet mitt i Fritsla. Bakom disken står en leende Ingrid Pasha. Hon är egentligen utbildad socialpedagog och det tog ganska lång tid innan hon uppfyllde sin bageridröm.

– Jag har vuxit upp med en mamma som bakade mycket. Allt vårt bröd var hembakat och hon gjorde tigerkaka och sockerkaka. Vi var åtta syskon så det gick åt en del, skrattar Ingrid.

 Familjen bodde på en prästgård, eftersom Ingrids pappa var präst, och kyrkkaffet var en del av vardagen.

– Men jag uppskattade inte alltid mammas bröd. Hon gjorde fantastiskt finskt rågbröd på surdeg som jag ratade. Idag kör jag på samma recept och älskar det, säger Ingrid.

Flera av Ingrids syskon är musiker och hon ser även det kreativt konstnärliga i att baka.

– Jag gick musiklinje själv, men sedan blev det socialt arbete och det jobbade jag med i 20 år. Ofattbart länge, konstaterar hon. 

Men utbildningen och jobbet ledde till något som Ingrid aldrig velat vara utan och det var kärleken. När hon 2002 praktiserade på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Mölndal så träffade hon Mentor Pasha som kom från Albanien.

– Han blev kär i mig, men jag tyckte verkligen inte det passade när jag jobbade på samma ställe. Det kan du glömma, sa jag, berättar Ingrid.

Start med pizzaugn

Mentor var ihärdig och när han bytte till ett boende i Falkenberg så började Ingrid tänka på honom på ett annat sätt. Han hade tjatat sig till hennes privata telefonnummer och snart pratade de i telefon varje dag.

Hon gick med på att träffas och det var ett möte med många tankar.

– Jag undrade för mig själv hur detta skulle sluta. Ville jag detta?

Men Mentor visade sig vara en väldigt modern alban och kulturkrockarna blev färre än hon trodde.

– Han kom från en stor familj och ville egentligen inte ha barn, men till slut blev det ändå Walter som föddes 2008 och det har ingen av oss ångrat.

De delade en dröm om att flytta bort från staden till en mindre plats. Det blev ett hus och till en början mycket pendlande för Ingrid.

– Men det var för jobbigt. Ett evigt pusslande. Jag tror det var där någonstans jag bestämde mig för att börja med något kreativt åtminstone. I mitt jobb fick jag aldrig se resultat. Jag var bara en på vägen. Med bakning är man med ända fram tills den glada och nöjda kunden. Det mår jag mycket bättre av, säger Ingrid.

Hon började med att använda en gammal pizzaugn i källaren, en ugn som Mentor haft när han drev pizzeria. Ingrid bakade hemma och till slut stod degar på jäsning över hela huset.

– I början var det mest grannar och vänner som var kunder, men det växte fort och jag såg till att de kunde beställa på Facebook, säger Ingrid.

Hon körde sedan runt och hängde påsar på dörrhandtag runt om i byn och det blev riktigt mycket allteftersom ryktet spreds.

– 60 bröd och 200 bullar tar tid att leverera för att inte tala om hur mycket deg vi hade i huset. Mentor höll på att bli galen. Han stöttar mig i allt, men det blev bara för mycket, säger hon.

Det var nu eller aldrig

Ingrid insåg att det var nu eller aldrig. Hon kunde inte hålla på med detta lite vid sidan av ett fulltidsjobb. Hon började planera för ett riktigt bageri i en lokal. Hon sade upp sig och anmälde sig till en vikariepool istället för att hinna med och ha en möjlighet att styra sin arbetstid.

Lokalen hittade hon i en byggnad som ägdes av ett par som mer än gärna såg att det fanns ett bageri på platsen, men det skulle kräva mycket arbete för att bli snyggt.

– Jag började 2014 och insåg att jag behövde både kapital och kunskap, berättar Ingrid.

Hon anmälde sig till en kurs på ett stenugnsbageri och lärde känna ägaren, en kvinna som gått en liknande väg några år tidigare.

– Hon var fantastisk, delade med sig av erfarenheter och jag blev inbjuden att bo hos henne en tid för att verkligen se hur allt sköttes i ett bageri från grunden. Hon hjälpte mig med planering av lokalen och budget, rutiner och sortiment. Helt otroligt generös, säger Ingrid.

Den 14 februari 2015 kunde hon öppna och det var inte bara tack vare all ny kunskap. Finansieringen kom till stor del genom så kallad “crowdfunding”. Det innebär att folk ger bidrag och får tillbaka pengarna när verksamheten står på egna fötter.

– Jag gjorde en Facebooksida där jag berättade om bygget av ett bageri och att den som var med och finansierade det skulle få betalt i bröd, bullar eller annat gott efteråt. Satsade man 500 kronor fick man till exempel bröd för 600 kronor att hämta. Det är bättre ränta än banken, skrattar Ingrid.

Totalt fick hon in ungefär 35 000 kronor. Numera sitter alla bidragsgivarnas namn på bageriets “wall of fame” – en vägg med vackra stålplaketter med över 60 namn.

– Det var naturligtvis många Fritslabor, men även folk ända från Gävle, Stockholm och Örebro.

Med dessa pengar kunde hon sedan bland annat köpa in den första pallen med mjöl och komma igång med att baka.

– Det har gått bra för det mesta, även om det inträffat en del missöden också, som när dörren till kylrummet lämnades öppen dagen före Lucia. Då blev det stressigt.

Hon har också insett det krassa med att vara egenföretagare.

– Om någon i personalen blir sjuk eller vabbar får jag säga adjö till min ledighet och ta mig dit för att jobba. Det innebär att jag jobbar hela tiden nästan och dagarna börjar oftast vid fyra på morgonen.

Lilla Walter kommer till mammas bageri ibland efter skolan och kanske tar han över en dag.

– Vi får väl se, ler Ingrid. Ibland tycker han i alla fall att det är roligt.