• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Dagny Carlsson, 104 år: Jag tänker ha roligt så länge det varar!

    När hennes livs kärlek Harry dog trodde Sveriges äldsta bloggare Dagny Carlsson att även hennes dagar var räknade – hon var 93 år och allt kändes meningslöst. Men över tio år senare har livet tagit ny fart.

    Dagny Carlsson, 104 år: Jag tänker ha roligt så länge det varar!

    Att sitta med armarna i kors och tänka att hon levt färdigt – det är ingenting för Sveriges äldsta bloggare Dagny Carlsson.
    – Jag tycker att man ska ligga i så länge man kan, säger hon bestämt. Och jag struntar i vad som passar gamla tanter. Bloggandet, det är väl egentligen inget för en gammal tant. Men jag vill inte bara sitta och vänta på att dö. Jag är nyfiken av mig och jag tänker ha roligt så länge det varar.

    Dagny Carlsson, 104, brinner för att fler äldre ska våga använda datorer. Hon har själv anlitats som seniorlärare: – Deltagarna var väldigt tveksamma när jag kom lufsandes, jag var ju över 100 år. Men det gick bra och vi hade riktigt trevligt tillsammans.

    När vi ses hemma hos Dagny i Solna återstår en dryg månad tills hon fyller 104 år. Hon, som älskar kalas, ser fram emot tårta och champagne. Någon åldersnoja har hon inte.
    – För mig började livet efter 100, deklarerar Dagny. 

    Hon gör en kort paus och förtydligar sedan:
    – Eller, det var rätt trevligt när jag var gift och arbetade. Men livet efter Harrys död, det började inte förrän vid 100.

    Harry var Dagnys stora kärlek. De träffades på Gröna Lunds dansbana när Dagny var 39 år. 
    – Banalt ställe att träffas på, säger hon och ler snett. Fast han dansade jättebra, och så var han snygg. Vi gifte oss 1951 men 2004 dog Harry i cancer.

    Efter att Harry dött tyckte Dagny att allt var meningslöst. Hon tänkte: "Jag kommer att leva några dagar till, sedan är det färdigt". 
    – Men när jag inte dog, ja då var jag ju tvungen att börja leva!

    Dagny och hennes stora kärlek Harry fick aldrig några barn tillsammans. – Men man kan inte gräma sig över sånt som inte blivit. Jag var 40 år nästan när vi träffades, jag tyckte att jag var för gammal. Det var man på den tiden.

    Började blogga som 100-åring
    Dagny skrattar och ögonen glittrar till. Hon är lika kvick i munnen som i benen och pinnar snabbt ut i hallen när bästisen Kerstin ringer. Tillbaka i den ceriseröda fåtöljen i vardagsrummet berättar hon sedan om hur hon 100 år gammal började blogga.
    – Jag visste inte alls vad en blogg var. Men så läste jag i tidningen att Carl Bildt bloggade hej vilt och tänkte att det kanske kunde vara intressant att prova.

    Vid tidpunkten deltog Dagny i en datakurs för seniorer och hon bad sin lärare om hjälp.
    – Jag bloggar om händelser i tiden, om vad jag gör och om sådant som hände förr. Läsarna brukar tycka att det är trevligt när jag jämför förr och nu.

    Dagny lutar sig fram en aning och säger leende:
    – Jag får förfärligt många kommentarer. Men det är ju inte alla som börjar blogga när de är 100. Fast hade jag inte varit så himla gammal, då tror jag inte att bloggen hade varit lika intressant.

    Dagny funderar lite innan hon lägger till:
    – Men jag är inte så dum på att skriva. När jag var ung tänkte jag skriva en bok, en kärleksroman, men det fanns så många böcker redan så det kändes inte som om det var någon idé.

    Som ung drömde Dagny, uppvuxen i Kristianstad, även om att studera till pedagog.
    – Men det fodrades pengar och det fanns inte i mitt liv då, säger hon.

    I stället hamnade Dagny som 17-åring i sybranschen. Hennes pappa hade dött och mamman, hemmafru utan utbildning, stod ensam med fyra barn.
    – I ren desperation började jag arbeta på en skjortfabrik – trots att jag avskydde att sy, berättar Dagny. Men jag kunde i alla fall försörja mig.

    Så småningom träffade hon sin första man.
    – Det skulle jag aldrig ha gjort. Han drack, var sjukligt svartsjuk och spelade borta alla sina pengar. Inte var han snäll heller.

    Jag får förfärligt många kommentarer. Men det är ju inte alla som börjar blogga när de är 100. Fast hade jag inte varit så himla gammal, då tror jag inte att bloggen hade varit lika intressant, säger Dagny.

    Älskar att dansa
    När Dagny efter en tid ville skiljas vägrade mannen och Dagny såg ingen annan utväg än att rymma. Väninnorna lovade att hjälpa henne.
    – Jag tog en tavla med mig, och den här takkronan, säger Dagny och pekar på lampan som hänger i taket.

    Dagny flyttade till Norrköping där hon anmält sig till en kurs vid ett konfektionsinstitut.
    – Jag var 37 år, äldst bland en massa 20-åringar, och hade inte suttit i skolbänken på åratal, minns hon. Jag hade glömt hur man räknade algebra och var förtvivlad. Men till slut gick jag ut som etta.

    Hon hamnade därefter i Sundbyberg och blev arbetsledare på en fabrik som tillverkade korsetter och bh:ar. Och Harry, honom träffade hon nästan meddetsamma.
    – Jag tyckte om hela människan, det fanns ingenting med Harry som jag inte tyckte om, säger Dagny med ett leende. Han hade humor, och det ska folk ha.

    – Och så dansade vi. Han tyckte om att dansa foxtrot och stilla vals – det är det inte många som kan. Men Harry kunde.

    Bakom Dagny skymtar en hylla som Harry byggt, den är full av kassettband med musik de dansat till.

    Dagny vänder sig mot datorn och klickar fram sin blogg.
    – Igår skrev jag om våffelbak, idag har jag ingen aning om vad det blir. Det ger sig när jag sätter mig. Det roligaste är när det blir i kåseriform.

    Det är härifrån Dagnys bloggande sker.

    En ny värld
    Hon konstaterar att datorn är hennes bästa vän. Hon använder den även till att kommunicera med andra, bland annat sin syster Ingegerd. Bloggar gör hon varje dag. Och bloggen har också gjort att en ny värld öppnat sig. Dagny blir inbjuden till tv-program – "Jag skulle gärna vara med i Smartare än en femteklassare och vinna lite pengar till Cancerfonden" – och premiärer av olika slag. 

    Hon ler finurligt när hon säger:
    – Jo jag får gå på en del premiärer, men jag skulle gott stå ut med lite till.

    För tre år sedan var Dagny med i programmet Veckans svensk där hon vann utmärkelsen i duell mot Måns Zelmerlöw.

    – Det var första gången jag var med i tv. Jag trodde det skulle vara ett soffprogram, men så var det en tävling. Veckans svensk, det var en fjäder i hatten. Pokalen är fin att ha.

    Hon skrattar och lägger till:
    – Jag tror inte att Måns tog det så hårt.

    Dagny har utsetts både till Veckans svensk och till Årets senior.

    Med ett lite allvarligare tonfall berättar Dagny sedan att hon aldrig har haft särskilt bra självförtroende och att hon som ung var oerhört blyg. 
    – Fast nu har jag tuffat till mig! Jag hade aldrig i livet kunnat tro att jag skulle våga vara med i tv, men jag är inte ens nervös längre. 

    Att livet skulle ta ny fart efter 100 hade Dagny inte räknat med. Men hon njuter av tillvaron, även om den kan vara ensam ibland. 
    – Det blir så när man är så här gammal, konstaterar hon. Men man får intressera sig för saker, lära sig att göra vissa grejer själv och inte alltid kräva sällskap. Jag tycker om att gå på konstutställningar och muséer – och promenerar gör jag varje dag.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!