Gift sedan många år – nu är jag förälskad i en annan man!

Jag har kört fast rejält i mitt förhållande och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Just nu är både min man och jag olyckliga i vårt förhållande. Vi har varit tillsammans i många år och har flera barn. Vi har älskat varandra passionerat, men vi har haft det tufft många gånger och det känns som kärleken minskat för varje gång vi gått igenom en kris, åtminstone från min sida.

Till saken hör att jag förälskat mig i en annan och kan bara tänka på honom. Det är troligen besvarat, men vi har inget förhållande. Min man har börjat fatta att något är på gång, åtminstone påstår han att den andre vill ha mig.

Jag känner inte längre samma lycka när jag ser min man, som jag gjort tidigare. Men jag känner att jag tycker väldigt mycket om honom och det gör ont i mig, för jag ser att han är olycklig och han är en av de sista människor på jorden jag vill såra. Han är olycklig för att jag i berusat tillstånd sagt att jag inte längre vet om jag älskar honom.

Ekonomin är dålig och det tär också. Vi har jobbat och slitit heltid och har ett renoveringsobjekt till hus. Åren går och allt är bara slit, vi har aldrig råd att unna oss något utan att det kommer surt efter. Jag har haft stora sorger i mitt liv och haft depressioner, vilket han har svårt att hantera. Mitt jobb är tidvis påfrestande även om jag trivs bra med det jag gör.

Jag vill inte göra familjen illa men kan heller inte sopa förälskelsen under mattan. Vad jag än tar mig för så blir det fel, samtidigt måste jag göra något åt detta som tärt mig i över ett år nu.

Du befinner dig i en situation som du inte är ensam om. Det är inte ovanligt att efter många års äktenskap bli förälskad i en annan. I ett väl inkört äktenskap har det plöjts ner massor av händelser och känslor, på gott och på ont.

Ditt brev väcker en del tankar. Jag får en känsla av att den hopplöshet du känner bara delvis handlar om ditt äktenskap och din nya förälskelse. I grunden tror jag att mycket handlar om dina känslor gentemot dig själv. Du har gått igenom sorger och depressioner och jag undrar om du bearbetat dessa tidigare händelser? När jag läser ditt brev kan jag se en tendens hos dig att lägga över ansvaret för din lycka, glädje och ditt välbefinnande på andra personer, som på din make och på mannen som du är förälskad i. Ibland är det inte relationerna till andra människor som gör oss deprimerade utan relationen till oss själva. Visst behöver man bekräftelse av sina närstående men det är viktigt att också kunna bekräfta sig själv.

Du är förälskad i en annan man och detta känns som ett osäkert kort. Du är inte säker på om dina känslor är besvarade och du har varit förälskad i mannen under ett års tid men inte inlett ett förhållande. Du bär alltså på en stor osäkerhet som jag tycker att du ska ta på allvar.

När man blir förälskad tar man som regel på sig “rosa glasögon” och tolkar in egenskaper hos motparten som man önskar ska finnas men som i realiteten inte alltid finns där. Lever man tillika i ett väl ingånget äktenskap är det lätt att man ser den nya förälskelsen som en “räddare” – någon som dyker upp och sätter guldkant på tillvaron. Man målar gärna i fantasin upp en bild av hur en framtid tillsammans med denna förälskelse skulle te sig.

I synnerhet distansförälskelser kan vara lite knepiga. Ibland har de ett budskap som handlar om att man vill ha förändring och man söker draghjälp (förälskelsen) för att starta den process en förändringen innebär. En förändring kan innebära skilsmässa men också en önskan om ett bättre förhållande till partnern.

Jag förstår att din man betyder mycket för dig och att du inte vill såra honom. Kanske han blir mer sårad av att ställas utanför dina tankar och funderingar, att bara tvingas leva med känslan att “någonting är fel”. Du har ett gott hjärta och vill inte såra men ibland är det tyvärr oundvikligt. Det finns tillfällen där uppriktighet sårar och gör ont, men som i det långa loppet leder till en positiv förändring.

Det är dags för dig att ha ett öppet samtal med din make där du delger honom dina tankar och funderingar. Är det svårt att ta initiativ till och genomföra ett sådant samtal kan ni få god hjälp av t ex en familjeterapeut. Att gå i familjeterapi innebär inte automatiskt att man ska lappa ihop förhållandet. Det kan också handla om att man kommer fram till att skilsmässa är bästa lösningen och man får stöd i att genomföra separationen på ett så bra sätt som möjligt för hela familjen. Hos en familjeterapeut går det utmärkt att även få individuella samtal om man känner att man behöver det stödet.

Fundera över hur du skulle vilja ha ditt liv. Hur vill du att din framtid ska se ut? Hur kan du själv påverka för att nå dina mål? Kanske kommer du fram till att du bör ge ditt äktenskap mer tid, att du bör ge dig själv mer tid och att du därmed väntar med att fatta ett definitivt beslut tills resurserna är uttömda.