Idag är det inte obligatoriskt att ha faddrar/gudföräldrar till sitt barn. Faddrarna blir s k dopvittnen och det finns möjlighet att få dem inskrivna i kyrkoböckerna. I den nya kyrkoordning som kommer att gälla från och med 1/1 2000 finns kravet att fadder måste själv vara döpt och förklara sig villig att tillsammans med föräldrarna dela ansvaret för den döpta personens kristna fostran. Det senare har alltid setts som fadderns huvuduppgift. Anteckning om fadderskapet kan inskrivas i kyrkoboken.
Så till din egentliga fråga. Visst kan man vara fadder/gudförälder till flera barn. Eftersom det finns så vida ramar för hur fadderskap kan se ut så tror jag att det är viktigt att varje föräldrapar pratar med de blivande faddrarna om innehållet i deras uppgift. Vilka förväntningar har vi – och senare barnet – på faddrarna och vad kan dessa ställa upp med? Här vet jag att mycket besvikelse har uppstått hos såväl barn som föräldrar på faddrar som “försummat” sin uppgift och ibland kanske mest blivit presentgivare – om ens det. Jag tror också att det är bra om faddrar väljs bland de närstående, som har en rimlig chans att följa barnets utveckling, d v s åldersmässigt inte ligger alltför långt ifrån föräldragenerationen.