Östersjön är ett av världens mest förorenade hav, ett hotat innanhav vars känsliga balans håller på att rubbas. Låt oss titta på de främsta orsakerna till denna kritiska situation.

Varför är Östersjön så känslig för föroreningar?

Östersjön är ett nästintill slutet innanhav, endast förbundet med Atlanten via de trånga, grunda danska sunden. Det innebär att vattenomsättningen är mycket långsam – ett fullständigt utbyte kan ta upp till 30 år. Denna isolering gör att föroreningar från land inte försvinner utan ansamlas.

Nio länder omger Östersjön, med omkring 85 miljoner invånare. Alla bidrar till belastningen genom utsläpp från industri, jordbruk, transporter och avlopp. Ökad turism, fler fartygsrutter och stora infrastruktursatsningar som gasledningar har ökat trycket på havet. I ett ekosystem med så begränsad självrening blir varje påverkan långvarig.

Döda zoner och övergödning: Den tysta mördaren i Östersjön

Ett av de mest synliga och destruktiva problemen i Östersjön är övergödningen. Detta är processen att berika vatten med stora mängder näringsämnen, främst kväve- och fosforföreningar. Var kommer de ifrån? Främst från:

  • Intensivt jordbruk: Konstgödsel rinner från åkrar till floder och sedan ut i havet.
  • Orenat eller otillräckligt renat kommunalt och industriellt avloppsvatten.

Överskottet av näringsämnen leder till massiva alg- och cyanobakterieblomningar. När dessa organismer dör sjunker de till botten, och deras nedbrytning förbrukar syre från vattnet. Detta resulterar i omfattande syrefria “döda zoner“, där det marina livet inte kan överleva. Det uppskattas att döda zoner för närvarande täcker cirka 100 000 km² av Östersjöns havsbotten – ett område större än Polen! Fisk och kräftdjur flyr från dessa områden, och de som inte kan dör helt enkelt.

Kemikaliecocktail och bomber från det förflutna

Övergödningen är inte det enda problemet. Havet hotas också av allvarliga kemiska föroreningar som påverkar både ekosystemet och människors hälsa:

  • Pesticider och läkemedelsrester följer med regnvatten och avlopp från land.
  • Tungmetaller släpps ut från industrin.
  • Oljeprodukter kommer från intensiv sjöfart och olyckor.

Ett särskilt allvarligt hot utgörs av de många vrak och den stora mängd dumpad ammunition och kemiska stridsmedel som lämnats kvar efter andra världskriget. Korrosionen gör dem till tickande ekologiska bomber – med risk för framtida, giftiga läckor.

Alla dessa ämnen ansamlas i marina organismer, sprids vidare i näringskedjan och kan till slut hamna på våra tallrikar – med potentiella hälsorisker.

Plast – ett växande hot mot Östersjön

Precis som i andra hav är plastföroreningar ett allvarligt problem i Östersjön. Både mikroplast (små, osynliga partiklar) och makroplast (flaskor, förpackningar, förlorade fisknät) skadar det marina livet. Djur misstar plast för mat, vilket kan orsaka svält, skador och död. Mikroplast är särskilt farlig eftersom den kan binda gifter och sprida dem vidare i näringskedjan.

Klimatförändringar förvärrar läget

Östersjön påverkas även starkt av klimatförändringarna. Vattnet blir varmare, vilket minskar syrehalten och gynnar tillväxten av cyanobakterier, (giftiga alger som blommar på sommaren). Varmare vatten försämrar havets naturliga cirkulation och förstorar de döda zonerna. Samtidigt leder extremväder till ökad avrinning från land, vilket för med sig mer näring och fler föroreningar.

Östersjön – ett gemensamt ansvar

Östersjöns situation är kritisk, men inte hopplös. Nyckeln till dess skydd är behovet av nära och intensifierat samarbete mellan alla europeiska stater. På grund av sitt halvslutna läge och sin placering i Europas hjärta är Östersjön både en gemensam tillgång och ett gemensamt problem för länderna runt Östersjön och de som finns inom dess avrinningsområde. Föroreningar känner inga gränser – åtgärder som vidtas i ett land påverkar direkt hela det marina ekosystemet, vilket understryker vikten av gemensamma, samordnade insatser.

Internationellt samarbete inom HELCOM (Baltic Marine Environment Protection Commission), även om händelser på senare tid – däribland kriget i Ukraina – har påverkat dess dynamik, visar att gemensamma insatser kan ge resultat. De ryska regionerna som gränsar till Östersjön, såsom Kaliningrad och Sankt Petersburg, spelar en betydande roll i föroreningssammanhang. Kaliningrad, en region av strategisk militär betydelse, har under de senaste åren i praktiken stängts för forskare och experter, vilket försvårar forskning och miljöövervakning.

Det är värt att minnas att Kaliningrad fram till 2017 använde ett föråldrat avloppssystem från 1928, vilket resulterade i att så mycket som 300 000 ton fosfor släpptes ut i Östersjön varje år via avloppsvatten. Först 2017, tack vare finansiellt stöd, bland annat från Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA), öppnades ett nytt reningsverk där. Tyvärr väcker regionens nuvarande behandling som strategiskt område, på grund av den betydande vapenutplaceringen 2021 samt en hög nivå av korruption, oro kring det faktiska tillståndet och användningen av den nya infrastrukturen, liksom möjligheterna till ytterligare investeringar och ekologisk forskning.

En gemensam front för Östersjön

Internationella organisationer och företag spelar också en viktig roll för Östersjöns framtid. Förutom HELCOM engagerar sig aktörer som WWF, Coalition Clean Baltic och John Nurminen-stiftelsen i frågor som artskydd, hållbart fiske och minskat näringsläckage.

Även näringslivet bidrar:

  • TT-Line investerar i LNG-drivna fartyg som minskar utsläppen.
  • Stiftelsen MARE samarbetar med företag som Biotherm för att finansiera Portbin-korgar som samlar in plast i hamnar.

För att skydda havet krävs minskade utsläpp från land, bättre avloppsrening, hållbart fiske och ökad miljömedvetenhet och i nära samarbete över nationsgränser.