Får det lov att vara en kopp härdat vegetabiliskt fett och några E-nummer?
Välkommen tillbaka efter semestern – och “en trevlig fikastund” hälsar kaffemaskinen på jobbet.
Trycker på knappen “Cappuccino vitt” och ser hur den vitblaskiga heta vätskan rinner ner i koppen. Sedan kommer själva kaffet. Den heta drycken, som består av “lika delar starkt kaffe, vitt och skum” påminner föga om den cappuccino som avnjöts på den sardinska cafeterian under semesterresan. Det vita skummet innehåller nämligen inte en enda droppe mjölk trots sin lätt sura doft.
I förrådet på jobbet hittar jag de mörkblå påsarna med pulver som ska efterlikna mjölk, men som inte får heta så – av förklarliga skäl.
Pulvret Whitener består nämligen av något helt annat: glukossirap, härdat vegetabiliskt fett, mjölkprotein, E340, E341, E471/E472c och färgämne E160a.
Inget i innehållsförteckningen har några kända negativa hälsoeffekter men efter några veckors avvänjning på grund av ledighet känns jobbets cappuccino inte längre så lockande. Det känns helt enkelt helt fel att dagligen hälla i sig tillsatser som E341, ett medel som är tillsatt för att det som ska efterlikna mjölk inte ska klumpa sig.
Varför finns då Whitener överhuvudtaget? Jo, en automat med pulver behöver inte rengöras varje dag. I stället räcker det med så kallad hygienservice elva gånger om året, enligt kaffeautomatleverantören Selecta.
Det är drygt 40 år sedan miljödebattören Björn Gillberg pratade om “konstiga tillsatser i maten” och tvättade sina skjortor i gräddersättningspulvret Prädd.
Uppföljaren Whitener är inte heller någon ny produkt – och det är just därför dess fortsatta existens förvånar.
Hur kommer det sig att vi flera gånger om dagen fortsätter att trycka på kaffeknappen med vitgörare samtidigt som vårt intresse bara växer och växer för närodlad, ekologisk mat – utan tillsatser?
