I snart tjugo år har jag levt med värk, först senaste året har jag lärt känna den. Att förstå mer om vad smärta är gör oss snällare både mot andra och oss själva. Så lyssna nu!
I vår kultur används ofta begrepp som smärtkänslig och smärttålig. Som om det fanns speciella enheter för smärta och det som varierar är den individuella reaktionen på en bryta-benet-smärta eller en rotfyllningssmärta. Det här tankesättet leder fel och gömmer det faktum att smärta alltid är en upplevelse, Snarare är det själva smärtan som är olika stor. Många säger lite avfärdande “hens smärta sitter i huvudet”. I själva verket sitter precis all smärta i huvudet.
Smärta är i normalfallet en ändamålsenlig signal för att skydda kroppen. Styrkan beror på bland annat på genetik, känslotillstånd och tidigare erfarenheter. Men även på om smärtan fyller en funktion just då. En person som släpar sig själv och kanske någon annan till civilisationen med brutet ben ses som en karaktärsfast hjälte som sätter sig över sin smärta. Men lustigt nog är det ofta så att vårt smärtsystem slår av helt när det handlar om liv och död, kroppen är programmerad att ta sig till trygghet i första hand. Smärtsignalen kommer först efteråt: en åthutning för att inte upprepa dumheterna som ledde till skadan.
Här tänker jag på hur vi behandlar barn som gör sig illa och börjar gråta först när de kommer till en trygg vuxen. Deras inledande tystnad tas som bevis på att skadan inte är allvarlig. Kanske fnissar vi lite när de plötsligt börjat halta, när det egentligen beror på att smärtan kommit ikapp dem.
Jag tänker också på fotbollsspelare som “filmar”, det vill säga stora starka människor som faller till marken och vrålar av smärta vid minsta knuff. För att några minuter senare skutta runt som kalvar på grönbete. Jo, visst förekommer fejkande. Men låt oss i alla fall tänka tanken att det här är personer som nästan undantagslöst har skadat sig allvarligt på plan. Och en enorm omedelbar smärta är en normal reaktion vid en tackling som liknar den för ett år sen som faktiskt ledde till ett brutet ben eller ett avslitet ledband. Kroppen minns.
En vanlig orsak, eller delorsak, till kronisk värk är att smärtsystemet gått sönder av långvarig smärta. Det kan då triggas av småsaker. En lite för lång promenad, en förkylning, en orolig natt med dålig sömn, kalldrag eller sommarvärme som friska finner ljuvlig. Ett uppskruvat smärtsystem är en sjukdom i sig. Lyckligtvis kan det behandlas med rehab, även om det tar lång tid att omprogrammera kroppen och läka smärtsystemet.
Vi som lider av kronisk smärta är sällan sjåpiga utan snarare ovanligt tåliga. De smärtor vi upplever en vanlig dag i livet skulle få andra att dra täcket över huvudet. ®
