Magnus Krepper om terapin: ” Bästa resan jag någonsin har gjort i mitt liv”

Just nu gör han succé som den läskige sektledaren Petrus i ”Händelser vid vatten”, men att Magnus Krepper skulle hamna framför kameran var långt ifrån självklart. Han började sin karriär som trollkarl, clown, kustjägare och balettdansör – och tackar terapin för att han sitter här idag. ”Jag grubblar och tänker alldeles för mycket.”

Han är en av stjärnorna i vårens mest hyllade serie ”Händelser vid vatten”. Det långa håret och yviga skägget är sedan länge borta, men ändå viskas det och sneglas det en del runt borden där vi möts. Magnus Krepper har trots en oerhört lång och gedigen karriär lyckats hålla sig lite under radarn, men frågan är, efter rollen som den obehaglige Petrus i Svt-succén, hur länge han kan förbli kvar i radioskugga? 

”Magnus Krepper excellerar i rollen som manipulativ sektledare förklädd till mildröstad, illaluktande ostmakare” skrev en tidning och det är nästan så jag ofrivilligt ryser till när jag hör hans mjuka, vänliga röst på riktigt.  

Det här är Magnus Krepper

Ålder: 56 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Hustru Sanna, barnen Leo, 25, och Hilda, 23.
Gör: Skådespelare.
Bakgrund: Har medverkat i en rad kända svenska tv-serier, långfilmer och teater­pjäser. Fick en Guldbagge för rollen i “Mun mot mun”.
Trollkarlsnamn: Ett tag hette jag “Magnuso”, men det var ju rätt pinsamt så det tog jag bort. Jag slutade att trolla i 30-årsåldern.
Drömmer om: Att få fortsätta vara frisk.
Får mardrömmar av: Mitt grubblande.
Beskriv dig själv med tre ord: Nyfiken, ambitiös, överkänslig.
Aktuell: Som sektledaren Petrus i tv-serien “Händelser vid vatten” som bygger på en bok av Kerstin Ekman. Har släppt en platta med sin son Leo under namnet “Magnus Krepper Poetry Band”, där han skrivit texter och en del av musiken. 

 Rollen som Petrus kan beskrivas som en studie i en klassisk alfahanne i 70-talsmodell om man så vill, beväpnad med en yxa i ena handen och en mogen getost i den andra. Eller som barnet Mia i serien sammanfattar Petrus senare  i livet, en man som ”bara tänker på en sak: ost och knulla”.

– Ha,ha, skrattar Magnus, lite mer djup än så tror jag ändå han har… Men det är klart att han är en hycklare som utnyttjar sin maktposition. Det är väl typiskt att han själv går och äter de största ostbitarna som alla egentligen ska dela på.

Magnus som Petrus i ”Händelser vid vatten”.

Magnus Krepper vill ändå försvara sin rollfigur lite. 

– Jag tror att han hade en äkta agenda från början. Petrus ville verkligen leva ett enklare liv nära naturen, men verkligheten hann ikapp honom.

Uppväxt i arbetarklassfamilj

Han svarar eftertänksamt på alla frågor. Väger orden, och meningarna blir ibland halvt avslutade. Att bli intervjuad ligger inte högst på önskelistan, och han tackar ofta nej. Vi ses på ett café i naturreservatet Hellasgården utanför Stockholm och Magnus Krepper kämpar med sin våffla och grädde, och nästan ursäktar sig för att han äter något, medan jag och fotografen tar en slät kopp kaffe.

Varför gillar du inte att bli intervjuad?

– Kanske för att jag växt upp med väldigt mycket Jante, säger han, att man skulle veta sin plats och inte tro att man var förmer. 

– Vem är jag att sitta här och tycka, liksom.

– Men jag har blivit bättre på det, understryker han med ett skratt. Det kanske finns ett värde i att såna som jag får berätta sin historia.

Uppväxten i Norrköping med två över tio år äldre bröder var i en klassisk arbetarfamilj. Pappan hade varit sjöman och jobbat i hamnen innan han öppnade en egen sportaffär.

 – Det var en patriarkalisk familj, förklarar Magnus. Pappa var mycket dominant, diskussioner och konversationer ­existerade inte, framför allt inte dialoger.

Dessutom var Magnus ett blygt barn, och att förstå att ord kunde bli verktyg som man kunde försörja sig på, skulle det ta många år att våga inse. 

Varit trollkarl, kustjägare, clown och balettdansör

Vägen till huvudrollerna på Sveriges stora scener och på film tycks för Magnus del ha varit ovanligt krokig. Trollkarl, kustjägare, clown och balettdansör är inget klassiskt cv för en skådis. Ska man hitta en röd tråd, så är det att Magnus Krepper alltid satsat till hundra procent när han gått in för något, vare sig det gäller rollen som missbrukare i ”Mun mot mun” som han fick en Guldbagge för, eller, ja lumpen.


LÄS ÄVEN: Författaren John Ajvide Lindqvist: ”Jag lät alla mina mobbare dö i filmen”


Antagligen är han också en av få skådespelare som blivit skallad på scen så att blodet sprutade, och en annan gång fått en k-pist i bakhuvudet så att han fick sy – men ändå först spelat färdigt pjäsen.

– Egentligen var det ju ganska dumt att fortsätta, medger han. Men där kom den gamla kustjägarmentaliteten fram, att aldrig ge upp.

Men allvarligt, kustjägare. Varför?

– Jag kommer från en fanatisk idrottsfamilj, bland annat höll vi på mycket med orientering. Så jag tyckte väl att om man ändå ska göra lumpen, så var det lika bra att göra det ordentligt.

 Han beskriver en tid med en hel del pennalism och flera galna övningar, som nog inte skulle vara tillåtna idag.

– Värst var när vi fick paddla i 17 sekundmeter över öppet hav, inte ens följebåten kunde hänga med.

– Men jag ångrar ingenting. Jag fick testa mina gränser och utmana mig själv både fysiskt och mentalt.

Åkte för att söka till baletthögskolan i militäruniform

Och nu gäller det att hålla i hatten – eller kanske baskern. För vad som måste vara som enda svensk i militärhistorien, åker nu Magnus Krepper ner i permissionsuniform och söker till – baletthögskolan i Göteborg.

– De trodde nog att jag åkt fel när jag klev in, säger Magnus. Men jag hade en otrolig ambition och kastade mig ut i full kraft.

”Utan terapi hade jag inte suttit här. Med facit i hand kan jag säga att det är den häftigaste och bästa resan jag någonsin har gjort i mitt liv.”

En klok rektor gillade Magnus driv. Han kom in, med knappt en enda balettlektion att luta sig emot. Snabbt fick han smeknamnet ”Kråkan”.

– Jag var stel som en pinne. Det var först i slutet av andra året som det började lossna. Kråkan började flaxa bättre. Jag kände mig ju också hemma i den nästan östtyska disciplinen. Det var som i lumpen.

Ni följer tråden nu? Att göra något halvhjärtat ligger inte för Magnus Krepper. Det är liksom allt eller inget. Skulle han vara med och leka, så skulle han vara bäst.

– Jo, jag hade nog ett ganska elitistiskt tänk, medger han. Fanns det något hinder så skulle jag bara över det. Eventuella känslor puttade jag undan.

Han funderar vidare.

– Jag var ju ingen intellektuell männi­ska. Enda sättet för mig att överleva var ju att ”göra”. Att visa att jag kunde springa upp för det där höga berget och klara det. Och sedan springa lite till.

Kom in på scenskolan i Stockholm vid första försöket

Efter fem år som dansare, blandat med lite uppträdanden som clown, upplever Magnus ett avgörande ögonblick i sitt liv. Han är med i en uppsättning av ”Den perfekta kyssen” på Angeredsteatern i Göteborg och när han ser skådespelarna repetera sin repliker väcks något inuti honom. Plötsligt inser han vilken enorm kraft det finns i språket.

– Jag kände bara – wow. Jag hade aldrig sett mig som en språklig människa, ingen som kunde uttrycka sig verbalt. Men nu. Jag ville dit.


LÄS ÄVEN: Görel Crona: ”Kvinnor är mycket bättre på att fortsätta utvecklas”


27 år gammal kom Magnus in på scenskolan i Stockholm vid första försöket. Först fattade han ingenting av utbildningen.

– Jag tyckte det var flummigt och ingen disciplin. Jag satt med papper och penna och ville anteckna, som en överduktig elev. 

Men snart började ytterligare en resa – en känslomässig och mental resa. På skolan uppmanas Magnus att öppna upp för sina känslor och det hårda skalet börjar att krackelera.

– Jag hade ju bara stuckit från Norrköping, men nu kom hela barndomen ifatt mig. Jag fick börja bearbeta det, något som jag är oändligt glad för.

Började gå i terapi efter en pjäs

Efter skolan får han anställning på Dramaten, och ett par år senare spelar han med i Osbornes klassiker  ”Se dig om i vrede”, som handlar om det engelska klassamhället.

– Hela skiten kollapsade, säger Magnus Krepper frankt. Pjäsen triggade igång allt det jag flytt ifrån. Det som jag föraktade – patriarkatet, det icke kommunikativa, arghet, en ständig närvaro av en sorts psykisk hotbild – fanns där under ytan, jag behövde bara skrapa lite så kom det fram.

–  Pjäsen gick rakt in i mig, fortsätter Magnus. Varje kväll ska du stå och upprepa föreställningen och må dåligt – om du är den typen av skådespelare så tär teatern.

Räddningen blev terapi, mörkret vände och livslusten kom sakta tillbaka. Men det tog nästan två år.

– Jag fick backa bandet för att ta reda på vad saker och ting berodde på. Jag lärde mig att både förstå och förlika mig med vem jag var och var jag kom ifrån.

– Utan terapi hade jag inte suttit här, fortsätter han. Med facit i hand kan jag säga att det är den häftigaste och bästa resan jag har någonsin gjort i mitt liv.

Orolig själ som grubblar

Arbetet med att hitta svar på de stora frågorna pågår ständigt.

– Jag grubblar och tänker alldeles för mycket, jag är en jävligt orolig själ. Jag håller på och ifrågasätter mig själv och funderar vad som egentligen är meningen med livet, detta ekorrhjul.

Idag känner vi igen Magnus Krepper från en mängd både filmer och tv-serier, ”Tusenbröder”, ”Bron”, ”Fröken Frimans krig” och ”Innan vi dör”, ”Solsidan”, ”Unga Astrid”…  2006 fick han som sagt Guldbaggen för bästa manliga biroll i Björn Runges ”Mun mot mun”. 

Han har också medverkat i otaliga ­teaterpjäser, bland dem ”Se dig om i vrede”,  Tjechovs ”Körsbärsträdgården” och nu senast Lars Noréns ”Tiden är vårt hem” på Stockholms Stadsteater.

”Visst kan det finnas en revanschlust i mig. Ganska mycket kan jag känna. På något sätt har jag varit marinerad i att jag inte är intellektuell och verbal”, säger Magnus.

Ständigt hyllad, särskilt för sitt närvarande spel. Under åren har han fått ta sig an en rad otäcka män och för att återknyta till ”Händelser vid vatten”  kallades han i Dagens  Nyheter för ”svensk mästare i obehagliga män”.

 – Men det stod också något att jag ”hanterar det med stil” och det blev jag glad över. När jag gör roller som är väldigt obehagliga, brukar jag ändå leta efter vem personen var innan det gick snett. Även om det är ett riktigt svin måste man ändå fylla karaktären med en sorts kärlek, säger han.

Gräver i sitt eget psyke inför roller

Kanske hör också hyllningarna ihop med att Magnus i sina roller – precis som i allt annat som sagt – satsar fullt ut.

– Ska du bli bra måste du stänga av allting annat och fokusera. Det där med att ”bara gå in och spela en roll” har aldrig funkat för mig. Jag måste alltid gräva i mitt eget psyke och ge mycket av mig själv i gestaltningen.  


LÄS ÄVEN: Skansen-Jonas Wahlström: ”Mamma hittade 120 boaormar i min säng”


Vill man göra det lite enkelt för sig, kan man alltid kalla Magnus Kreppers rolltolkningar för ”magiska”. För vi måste ändå nämna hans långa karriär som trollkarl. Redan från 12 års ålder åkte Magnus runt och uppträdde som illusionist.

– Kanske började jag trolla för att jag var så ensam som barn, funderar han. Det passade mig att då och då komma ut ur mitt rum och visa upp mina krafter. Det var en sorts power i det.

– Sedan kunde jag krypa tillbaka in i rummet igen… 

Trollade fram död duva

Korttrick och duvor var Magnus specia­litet, ett tag bodde det till och med sex vita afrikanska skrattduvor i hobbyrummet.

– Jag har även trollat fram en död duva en gång, det var inte lika roligt.

Ska han vara stolt över något i sin karriär, så är det att han alltid stått för sin egen röst och inte bara tagit den enkla vägen och anpassat sig, menar­ han. Det har inneburit att han ofta tackat nej till snabba pengar, och istället valt roller utifrån att sammanhanget varit rätt.

– I det här yrket måste man ifråga­sätta sig själv hela tiden, och vara självkritisk. Jag tycker att jag har ett ansvar för att en historia ska vara värd att berätta.  

 Magnus Krepper må vara en djupt seriös skådespelare, men knappast pretentiös. Det vet alla som sett honom som Palle i tv-serien ”Solsidan” där han spelar Annas (Mia Skäringers) strulige brorsa.

– Jag skulle gärna göra fler komiska roller, säger han. För ja, jag kan faktiskt vara rolig också! 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top