Drömresa: Lev barfotaliv på Maldiverna

Jag provar fyra olika vita viner. Vinprovningen går till ungefär som vinprovningar brukar göra. Det är bara inramningen som är annorlunda. Jag står med fötterna i ljummet, turkost havsvatten, med baby-sharks, små hajar, simmandes runt fötterna.
– Sånt här händer bara på Maldiverna. Allt är extraordinärt, summerar nygifta Matilde Enrico, som är här på bröllopsresa.
Maldiverna. Bara namnet skapar associationer. Kritvita stränder med pudersand, laguner, en färgrik undervattensvärld, kristallklart vatten, och vajande kokospalmer.

Exakt vad frusna, ibland utarbetade, bleka nordbor suktar efter så här års. Drömmen om paradiset. Samtidigt har Maldiverna rykte om sig att vara lite trist. “Där finns ju inget att göööra”, blir jag varnad innan jag reser hit. Och så dras Maldiverna med lyxstämpeln – att öriket är ett reservat för kändisar, nygifta och nyrika. Den bilden tycker dock hotellchefen Kai Hoffmeister inte längre är relevant.
–  Maldiverna har gått från lyxigt till… kanske inte folkligt, men åt det hållet.
Människor blir allt mer beresta och vill se något annat än Thailand och Karibien. Dessutom har en lågbudgetturism börjat spira på det som traditionellt har varit lokalbefolkningens öar. Och så har barnfamiljerna hittat till Maldiverna. Resorterna kan inte längre bara stoltsera med bra vinkällare, vi måste också erbjuda barnklubbar och aktiviteter som riktar sig till yngre.
Inflygningen till resorten på ön Moofushi – med ett litet, trångt, bastuvarmt sjöplan – är en av resans höjdpunkter. Ena piloten är barfota, den andre har flipflops. Det går inte att slita blicken från utsikten – en skärgård av öar, laguner, och olika nyanser av blått. Alla passagerare klickar med kameror och iphones. Sen landar propellerplanet med en duns – mitt i det turkosblå vattnet. Piloten styr vant mot bryggan. Och jag kliver av planet – och går in i en turistbroschyr. Halva personalen står på rad och hälsar. En leende man bjuder på iskall ingefärsdrink och snittar. Sen skjutsas jag i en golfbil till min bungalow.
–  Sånt här är man bara med om en gång i livet. Det är lika bra att njuta, konstaterar min granne i strandvillan intill min.
Jag bor alltså i ett vackert strandhus, som står på styltor i havet. Från träterrassen
leder en stege ner i vattnet. Ingen insyn, total avskildhet. Jag skulle kunna drunkna utan att någon noterar det.
–  Kändisarna gillar det privata. Här kan Madonna leva sitt Robinson Crusoe-liv, säger Mauro, en av resortens många anställda, som visar mig runt.

Välj med omsorg

Duschen är byggd utomhus, men vattnet renas och separeras från havsvattnet. Jag borstar tänderna och tittar ner på färgglada fiskar. Här är så feng shui-vackert att det tar emot att gå till middagsrestaurangen. Jag stannar gärna i mitt privata paradis. Sätter mig på terrassen och tittar ut över havet, och kopplar av med min bok. Som reselitteratur har jag Carina Rydbergs Djävulsformeln, som handlar om när författaren reser till Maldiverna för att lära sig dyka – och blir förälskad. Symtomatiskt nog i en dykinstruktör. De andra turisterna består ju främst av bröllopspar, familjer eller äldre par som ska fira något, konstaterar jag när jag väl pallrar mig iväg för att äta middag.
Maten är ytterligare en resehöjdpunkt. Mot mina principer har jag bokat all inclusive – det är bättre för plånboken, och här finns ju ändå inga andra restauranger att upptäcka. Perfekt grillad färsk fisk, biff à la minute, fräscha sallader, thaiinspirerade såser med koriander och chili, samt ett överdådigt efterrättsbord är vad som möter gästerna, dag efter dag.
Överlag så är resortens utbud överväldigande. Här finns allt man kan tänkas behöva. Ett dykcenter med allt från surfbrädor till bra snorkelutrustning, flera restauranger, en vinkällare, ett smakfullt inrett spa, och ett välutrustat gym. De flesta resorter håller mer eller mindre hög kvalitet, men det är ändå detaljer som skiljer dem åt. Så att välja resort med omsorg är därmed Maldivernatips nummer ett. Gästerna är utlämnade till den miljö, service och utbud som resorten erbjuder. I princip gäller “en ö – en resort”. Det finns alltså inget att fly till om resorten inte känns bra. Så syna ditt semesterboende i sömmarna. Kika noga på hotellets hemsida. Vill du yoga – förhör dig om yogainstruktören. Är du vinintresserad – kolla upp sommelierns
meritlista. Den som vill snorkla mycket bör försäkra sig om att resorten har ett okej husrev. Det är praktiskt och ekonomiskt att slippa hoppa på en snorkelutflykt varje gång man vill snorkla. Och det ska tilläggas: En vecka på en resort är fullt tillräckligt. Den som vill stanna på Maldiverna i två veckor rekommenderas att byta resort.

Snorklar med sköldpaddor

Efter några dagars slappande på land är det dags för snorkelutflykt. Det är ingen slump att Maldiverna ibland kallas “det sista paradiset”. Här finns fantastiska vatten för snorkling och dykning, och artrikedomen är förbluffande stor på en liten yta. Jag snorklar länge nära en grön havssköldpadda. Den rör sig långsamt och
majestätiskt. Det är så vackert och naturskönt att jag blir tårögd. Stämningen på snorkelbåten är uppspelt när vi tar av oss fenorna och klättrar ombord igen. Vi – fem turister – som varit nere i vattnet är exalterade och jämför våra upplevelser: “Såg du rockan?”, “De färgglada fiskarna?”. Vår divemaster tittar på oss med ett milt leende. Vardag för honom. Ett minne för livet för oss.
–  Turisterna brukar säga till mig att det här är paradiset. Att jag har semester på jobbet. Jag vet inte. Jag lever ju i det, jag har aldrig varit någon annanstans, säger Mohammed Jaleel.
Efter några dagar på Maldiverna står det klart: här finns ju inga irritationsmoment! Vissa skulle säga att själva
livet är borttaget. Här finns inga vilda hundar. Inga katter som stryker runt. Inga försäljare. Ingen som skriker och pockar på uppmärksamhet. Här finns heller inga lokalbor. På Maldiverna har man traditionellt (av religiösa och miljömässiga skäl) skilt turisterna från lokalbefolkningen. För att få kontakt med maldiver – förutom dem som jobbar på hotellet och båtarna – får man bege sig till huvudstaden Male, alternativt åka på en organiserad utflykt till en lokal ö. Jag beger mig till grannön Himandhoo – ett givande avbrott i semesterlunken. Här bor några hundra människor, här finns en läkare, en ambulans, en skola, en moské och ett guesthouse. Det spöregnar under besöket, och det känns naturligt att prata om klimatförändringarna. Platta Maldiverna – där inte en plats överstiger två meter – hotas ju bokstavligen att dränkas om klimatförändringarna fortsätter. Det går inte att prata om klimatförändringar utan att nämna Maldiverna. Ex-presidenten Mohamed Nasheed rönte stor internationell uppmärksamhet när han för ett par år sedan samlade sitt parlament till världens första undervattenskabinett. Iklädd dykardräkt, snorkel och tuber visade han hur hans land kommer att se ut om klimatförändringarna inte hejdas. Men vår ö-guide Seppe är inte särskilt oroad.
–  Vädret ändras hela tiden, så var det också på min farfars tid. Allt kommer att ordna sig. Det finns en mening med allt, det där är inget som jag tänker på.
Resorterna gör vad de kan för att rena sitt miljösamvete. Moofushi resort har under tre månader anställt en marin-biolog som undersöker koraller och rev runt resorten.
–  Glädjande nog verkar kora-llerna må ganska bra. I stället finns här stora problem med skräp. Resorterna har ju resurser att göra sig av med skräpet. Men det är svårare på de lokala öarna, mycket plast hamnar i haven. Maldiverna är fortfarande ett utvecklingsland, konstaterar Kai Hoffmeister.
Jag har funnit mig tillrätta på Moofushi, men nu bär det vidare med speedboat till
ytterligare en ö – Halaveli. Jag bor nästan längst ut på den en kilometer långa piren, och utsikten är storslagen. Den enda ormen i paradiset är – vädret. Jag dras tyvärr med opålitligt väder under resan. Snorkel-utflykter ställs in, och strandmiddagar flyttas in under tak. Att vädret kan vara dåligt också på Maldiverna är bra att ha med i beräkningarna.

Yoga och snorkling

I övrigt är livet lätt att leva här. Matile Enrico sammanfattar:
–  Maldiverna är det totala lugnet. Jag gillar ö-liv – att vara “fast” på en ö. Att krympa världen. Att bara vara här och nu, och endast ta ställning till om jag ska vara med på morgonyogan, och om jag ska snorkla före och efter världen. Jag tycker också om havet och snorkeläventyren – här är det lag på att ta sig vatten över huvudet.
Nackdelarna då?
Det är dyrt. Men det går att få ner kostnaderna. Att resa off season, spana efter sista-minuten-erbjudanden hos charterbolagen, hitta billiga reguljärbiljetter, köpa all inclusive-paket är några pressa-priset-tips.
I morgon bär det iväg med propellerplanet till huvudön Male, för vidare avfärd hem. Men först: morgonyoga i soluppgången, och en sista snorkeltur.
Hälsningar från paradiset.

Av Anna Wahlgren

Fler resereportage

Mauritius

Chicago

Berlin

Lanzarote

Bali

Albanien