Sevilla – en spansk fiesta

Hon är den levnadsglada systern, fjärran Madrids tyngd och Barcelonas elegans. Blodfull, nära till skratt och smattrande danssteg.

Sevilla - en spansk fiesta
För den som letar finns spännande barer inte långt från de trista turistbarerna. Plötsligt kan den enklaste lokal drabbas av ett spontant utbrott av sevillanadansande gäster.
Sevilla - en spansk fiesta
Katedralen Santa Maria är kristendomens tredje största. Även besökare utan större intresse för kyrkor blir garanterat imponerade av mixen av stilarter och kulturer från nästan tusen år.
Sevilla - en spansk fiesta
Många turister beser staden med hästskjuts. Fast egentligen borde det vara från hästryggen, här dyrkas hästen nästan lika mycket som tjurar och sherry.

När mörkret fallit vandrar vi längs gränderna i Barrio de Santa Cruz, Sevillas gamla judiska kvarter. Barerna är överfulla av en entusiastisk, stojande publik i alla åldrar och av alla sociala skikt. Inga barriärer tycks existera, där vi trängs kropp vid kropp, glas vid glas.
Vi hittar Stället på en bakgata. Det är nästan nermörkt därinne, bara några nakna glödlampor ger ledljus. I dunklet skymtar en rad av takhöga vinkärl i terrakotta, i baren framträder några gamla tjurfäktningsaffischer. Flera gäster sitter och äter smårätter trots att här inte serveras något ätbart. “Tvärsöver gränden, det är bara att hämta hit”, hojtar någon.

Vi återvänder till vårt bord med delikatesser inslagna i tidningspapper. Det är bara att vika upp paketet, beställa in ett glas vin till och njuta. Det dröjer inte länge innan grannarna flyttar ihop sitt bord med vårt. Strax är vi inne på skillnader och likheter mellan våra båda länder och vi känner oss ljusår från Stockholms segregerade nattliv.

Det börjar bli sent, klockan är tre och vi antyder en vilja att komma i säng.
– Absolut inte, nu går vi och lyssnar på lite äkta sevillana, stadens egen flamenco. Det är nu det börjar, säger våra nyvunna vänner.
Tillsammans lämnar vi baren och söker oss mot nästa gömda bar där två äldre män vid ett bord just vänder sig mot varandra. Den ene börjar sjunga, glider melodiskt på tonskalan. När de sorgligaste fraserna kommer, svarar den andre med att utropa sin förtvivlan, sin medkänsla. Publiken lever med och faller in med smärtfyllda rop.

Två damer reser sig från sina platser. De är inte längre unga, de rör sig en smula ovigt, men snart varvar de upp, slukas av sången, av passionen, av sorgen. Deras klackar smattrar tungt mot golvplankorna, höfterna rör sig mjukt och gracilt, armarna höjs mot taket. De snurrar runt och har inte längre någon ålder. Vi är fångna i flamencons djupaste väsen bara 15–20 mil men en evighet från Costa del Sols turistbarer.
Nästa dag söker vi oss ner mot floden Guadalquivir som flyter i en mjuk båge genom staden och sammanbinder så mycket av Sydspaniens kultur och historia. Floden rinner genom hela Andalusien, från det ödsliga Sierra de Segura i norr, under de arabiska broarna och moskén i Cordoba innan den möter Sevilla.

Kyrkor är inte det första som lockar oss i en ny stad, men Sevillas Santa Marìa går inte att undvika. Den väldiga katedralen, kristendomens tredje största, dominerar stora delar av stadsbilden och berättar om tider som kommit och flytt. När morerna besegrats och den siste böneutroparens röst för sista gången mässat koranen ut över staden revs delvis moskén fast tornet blev kvar, med en påbyggnad för att bli mer passande i den nya tiden. Den nya katedralen byggdes på och till under 100 år, men den som är uppmärksam kan upptäcka arabiska inskriptioner, mängder av hästskobågar och apelsingården, Patio de los Naranjos som spår av det muslimska arvet. Nära en av kyrkans nio portar står vi inför den guldglänsande sarkofag, där Columbus påstås ligga begraven.

Ute i det bländande ljuset igen löper vi ett kort gatlopp mellan vykorts- och souvenirförsäljare över Plaza del Triunfo innan vi kommer fram till nästa stora sevärdhet, kungliga slottet Alcazar. Då har vi på köpet fått en glimt av Archivo de Indias, där 35 000 originaldokument om upptäckten och koloniseringen av Mellan- och Sydamerika förvaras.
Alcazar ger med sina valv, innergårdar och skimrande kakel en drömbild av den svunna moriska prakten. Här residerade först moriska härskare och sedan kristna. Parkanläggningarna med svalkande grönska och skuggande palmer är den perfekta platsen att hämta kraft för att orka fortsätta lära känna Sevilla.
En annan sådan plats är Placa de España som skapades för den Hispo-Amerikanska utställningen 1929. Här kan man vandra fram över små broar som spänner valv över kanalerna eller få en geografilektion via de vackra kakelbilderna som beskriver Spaniens alla regioner.

Nästa stora världsutställning för Sevillas del inföll 1992, på ön Cartuja, då det traditionsbundna Sevilla ställdes inför ny high-techarkitektur, futuristiska broar och linbanor. En helt annan aspekt på Sevilla får man efter att ha promenerat över den vackra gamla stålbron till stadsdelen Triana, ett av Sevillas alla livfulla barrios, kvarter. Om man sedan föredrar Triana, La Macarena-kvarteren eller det delvis turistiga Barrio de Santa Cruz är en smaksak. I alla stadsdelarna finner vi små intima torg, där människor samlas i skuggan under heta dagar, vitmenade hus, med smidda galler och burspråk, vackra balkonger med prunkande växtlighet, och tunga jalusier. Och vågar vi kika in genom portarna skymtar ljuvliga små patios, innergårdar bakom de mest blygsamma fasader.

Trots alla sevärdheter är det människorna och bostadskvarteren som är Sevillas själ, med känslorna strax under ytan. Några män verkar storskälla på varandra, men kanske rör det sig bara om oenighet kring stadens bägge fotbollslag. Eller minst lika sannolikt gårdagens eller förra årtiondets tjurfäktningar.

I Sevilla är tjurfäktningen, mer än någon annanstans i den tjurfäktningstokiga spanska södern, en del av livet. Även för besökare i staden är det tydligt med vilken eld folket brinner för tjurfäktningen, och vilken kultstatus de bästa tjurfäktarna har. Med sherryglaset i näven kommenteras och diskuteras vid alla tider på dygnet. Om man nu inte har råd till en sombraplats i den dyra skuggan, eller ens en billigare solplats, på den berömdaste av alla arenor, Real Maestranza.

Resfakta Sevilla

Befolkning Ca 683 000, Spaniens fjärde största stad.

Språk Spanska, men speciellt de yngre pratar också engelska.

Ta sig dit Iberia, via Barcelona eller Madrid. Pris: ca 3 200 kr.Charter, eller charterstol till Costa del Sol, eller Algarve, dit de flesta svenska charterföretag har resor, och sedan hyrbil eller tåg/buss. Ryanair börjar flyga på Sevilla från London, Stanstead. Men man måste övernatta i London på hemvägen.

Bästa tid Våren är den rätta tiden att besöka Sevilla, det är redan varmt, men temperaturen är ännu inte pressande. Då går både de berömda påskprocessionerna och fiesta de Abril av stapeln. Hösten är också fin, värmen är kvar långt in i november.

Bo www.sevilla.org också allmän info. www.sevillaonline.com

Äta, dricka Tapas, tapas, tapas. Sevilla är tapaskulturens moder. Man dricker framför allt torr Manzanillasherry till. Finns hur många hak som helst med ett gigantiskt utbud.
Gaspacho, den kalla tomatsoppan, med vitlök och krispiga brödtärningar. Där lokalbefolkningen trängs runt bardiskarna med sina smårätter, dit är det bäst att gå. Några exempel: Santa Cruz; Modesta, Casa Robles, Trianaområdet; El Ciosco de las flores, Bodeguita San Lúcar, Santa Catalinakvarteren; El Rinconcillo, Bar Peregil.

Nöje/nattliv Under höst och vinter är det mesta nöjeslivet koncentrerat till centrum; Areal, Santa Cruz, Alfalfa; Plaza del Salvador, Los Remedios och Nerviónområdet. När nätterna börjar bli varma flyttar mycket av aktiviteten till Guadalquivirflodens stränder. Alldeles speciellt hett är området mellan parken Parque de Maria Luisa och La Barqueta-bron.

Shopping Keramik och kakel är staden berömd för, finns speciellt i Triana. Volangkjolar, solfjädrar etc köper lokalbefolkningen till alla fester, gå till de små butikerna där stadens kvinnor handlar, skippa turist-varianterna. Lokala, moderna kläddesigners är t ex Victorio Y Luchino och Toni benìtez. Utomhusmarknaderna är färgstarka; på torsdagar på Calle Feria, på lördag–söndag ute på Cartuja-ön, men det finns fler.

Folkfester och processioner Påskprocessionerna är de mest intensiva i hela Spanien. Under aprilfiestan, veckan
efter påsk vibrerar staden av flamenco och sevillana. Överallt i det stora festivalområdet kan man smaka på tapas och sherry. Grannstaden Jerez har också sin fiesta i april.

Sevärt i omgivningarna Jerez, med alla sherrybodegor, de flesta tar emot besökare. San Lucar de Barrameda, liten och spännande sherrystad vid Guadalquivir, Nationalparken Coto Doñana (kräver specialtillstånd).

Av: Ingegerd & Peter Kranz

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top