Foto: Ingemar Kroon
Det är i ärlighetens namn inte bara noviser och medelgoda utförsåkare som letar sig till Vintergatan. Eller La Via Lattea, som är det italienska namnet på skidområdet ovanför dalen Alta Valle di Susa i regionen Piemonte. Här ligger välkända orter som Sestriere, där bland andra Pernilla Wiberg och Anja Pärson gjort succé i pisterna.
Vintergatans verkliga pärla är nog ändå byn Sauze d’Oulx, ny på svenska charterkartan förra säsongen och platsen för tävlingarna i freestyle när Turin arrangerar Vinter-OS 2006.
Sauze d’Oulx – en timmes resa från Turin – håller som bäst på att vakna ur sin törnrosasömn. Om ett par år, försäkrar alla, ska sega och skrangliga liftar vara utbytta mot snabba och varma kabiner…
Till dess måste man ibland räkna med en halvtimme i iskall sittlift innan man är redo för dagens första åk. Då står man å andra sidan framför den sortens generösa pister som konnässörerna gärna kallar “salsgolv”, men som i nypreparerat skick snarast påminner om meter efter meter av fabriksny vit manchester. Inför detta naturens och pistmaskinens under kan till och med en medioker utförsåkare drabbas av plötslig OS-känsla i de vanligtvis vingliga benen.
Skidor på italienska är något annat än skidor på svenska. Det handlar mindre om prestation och mer om att njuta av livet. Man måste inte vara uppe med tuppen och sedan hålla ut tills liftarna stänger.
Det är tillåtet att pausa ofta för en stärkande cappuccino eller cioccolata con panna.
Och när man i solskenet gör som alla andra – drar ner blixtlåset i jackan en bit – inser man att det inte heller är obligatoriskt med snusnäsduk kring halsen. Det går minst lika bra med ett knippe glittrande bijouterier.
Och så var det maten. Det kan kännas lite påvert att på stående skida trycka i sig en hamburgare, medan det italienska sällskapet på terrassen intill bespetsar sig på långlunch med förrätt, varmrätt och gräddspritsad kaka. Vin, vatten och kaffe därtill. Avslutningsvis en grappa och förmodligen en cigg.
Men planerar man för en eftermiddag i Sansicario, några liftar bort, har man inte tid med skrovmål. Då gäller det att skynda på. Det visar sig vara mödan värt. För i San-sicario finns pist nummer 21. En av Alpernas bästa, påstår de som vet, och Super-G-pist för damerna i OS. 21:an är en utförslöpa på sex kilometer. Den bränner i låren första biten, men böljar rätt snart lika rytmiskt som en italiensk smörschlager. Alla tänkbara svårighetsgrader samlade i en och samma pist!
Den som har tid på sig, och inte alltför akut kurr i magen, letar sig vidare till pist 73 bis. I en timrad stuga, långt från slabbiga självserveringar, gömmer sig matstället Les Chalmettes mellan lärkträden. Här äter man soppa och hembakad paj på en veranda som sannerligen gör skäl för namnet Alpernas balkong.
Alpernas balkong är annars vad hela Sauze d’Oulx brukar kallas. Byn ligger på en platå. Alltid i solsken, säger reklamen som givetvis överdriver.
Sauze är ingen hastigt uppsmälld turistfälla. Byn har gamla anor som centrum för både vinter- och sommarsport. Det var här den italienska utförsåkningen på allvar kom i gång på 1890-talet. Ortens störste son är förstås Piero Gros, som tog OS-guld 1976 och senare blev borgmästare i Sauze.
I centrum är kullerstensgränderna trånga och kyrkklockorna nästan alltid i farten. Att hitta matställen är ingen konst. Och i vinbutikerna kan man provsmaka lokala höjdarvin som Barbaresco och prisvänligare Barbera.
Engelsmännen leder turistligan, men det är lättare att göra sig förstådd på franska än på engelska. Området hörde till Frankrike en gång i tiden, men på turistbyrån säger man att ortsnamnet Sauze d’Oulx – som uttalas precis som det stavas – varken är franskt eller italienskt, utan ett exempel på lokal dialekt.
En brant backe nedanför Sauze ligger lantliga Jouvenceaux. Här har man historien inpå knutarna, men full komfort och allt tänkbart vänligt bemötande om man väljer att ta in hos familjen Faure Caire i Châlet Chez Nous, ett renoverat 1700-talsstall.
Den byggnadsintresserade håller ögonen öppna även i pisterna. Rätt som det är svischar man nämligen förbi ett av Italiens främsta exempel på modern arkitektur. Châlet Mollino ritades av arkitekten och skidfantasten Carlo Mollino och stod klart strax efter andra världskriget.
Huset har efterhand tillåtits förfalla. Men man talar sedan länge om att rusta upp Châlet Mollino och göra det till skidmuseum – och till ytterligare en fixstjärna på Vinter-gatan.
Resfakta Sauze d’oulx
Vintergatan
La Via Lattea består av fem alpbyar/ områden som länkats samman till ett skidparadis: Sauze d´Oulx, Sansicario, Sestriere och Claviere på den italienska sidan, och Montgenèvre på den franska. Skidsystemet har 400 kilometer pist och cirka 90 liftar. Både avancerade åkare och relativa nybörjare får sitt.
Byn Sauze d’Oulx
Sauze ligger drygt tio mil väster om Turin, 1 500 meter över havet. Här går OS i freestyle 2006.
Resa hit
Sportresor är enda svenska arrangör med resor till Sauze d´Oulx. På egen hand kan man flyga till Turin. Därifrån tar man tåg till Oulx och buss vidare till Sauze.
Boende
I Sauze finns hotell i alla prisklasser men inga jättekomplex som i exempelvis Sestriere. Riktigt genuint bor man i lilleputtbyn Jouvenceaux, någon kilometer nedanför Sauze. Här är sparsamt med restauranger – och trötta skidåkarben är i allmänhet inte så sugna på att vandra upp till Sauze när magen skriker efter middag. Det är inte långt, men brant! Vissa hotell erbjuder, som tur är, skjuts.
Mer information:
www.vialattea.it
www.comune.sauzedoulx.to.it
Här är ytterligare 8 alppärlor
La Thuile/La Rosiere/Pila
Om inte solen skiner i La Thuile i Italien så gör den det i grannbyn La Rosiere i Frankrike. Men åk tillbaka till Italien för lunch – det är billigare och godare. I Pila, en kort bussresa från La Thuile, kan man åka i Europas längsta skidlift.
Cortina d’Ampezzo
Mycket trevliga backar med trevlig utsikt. Man kan åka buss till en pist som heter Hidden Valley, klassas som en av de tio vackraste i världen, därefter tolkar man efter ett par hästar med släde ett par kilometer för att komma till Sella Ronda – missa inte sista bussen tillbaka till Cortina.
Verbier
Lyxig skidort i Schweiz. Här bor man antingen nära liften och långt från stan eller tvärtom. Dyrt, äventyrsåkning, och vackert.
Cervinia/Zermatt
Långa breda blå pister som sveper upp och ner – mycket rolig skidåkning.
Missa inte Ullas restaurang mitt i backen – hon är ursprungligen från Västerås och fastnade i Italien.
Passa på att åka i Zermatt i Schweiz också. Man löser ett kombinerat liftkort. Här finns en kabin som går upp till 3 820 meter. När man kliver ur går man igenom en tunnel i alptoppen och ut på andra sidan, där finns en fantastiskt fin backe.
Sella ronda
Italiensk äventyrsåkning på hög nivå. Utsikten vid Colfosco är bedårande. Sella ronda är ett bergsmassiv man åker runt med skidorter som Val Gardena, Alta Badia och La Villa. En av skidvärldens mest spektakulära rundturer.
Ischgl/Samnaun
Det vidsträckta området mellan Ischgl i Tyrolen och det schweiziska Samnaun är suveränt för skidåkning.
Världens största kabin (180 personer i två våningar) tar man från Samnaun, skatteparadiset i Schweiz, tillbaka till Ischgl.
S:t Anton
Stort. Här finns vackra byar, bra restauranger med bra mat och oändlig skidåkning. På andra sidan dalen från S:t Anton finns Rendl där det pistas en remsa i mitten och resten är för lös-snöåkning.
Avoriaz
Skidbyn är typiskt fransk och modern på en avhuggen alptopp. Otrolig utsikt från hotellfönstren. Endast häst och släde tillåtet som transportmedel, inga bilar.
Av: Birgitta Stribe
