Vi vill helt olika saker
Hej, Jag är en kvinna på 45 år, våra barn har nyligen flyttat hemifrån och jag och min man har reagerat helt olika på detta faktum.
Själv känner jag att nu är det läge för oss att göra något nytt, kanske flytta från vårt hus (som jag aldrig riktigt trivts i, men som varit bra när vi hade barn) och i stället bo inne i stan. Min man vill däremot att allt ska vara som det alltid varit, och att huset ska finnas där för barn och eventuella barnbarn.
Själv känner jag att nu har vi tid att leva lite ungdomligt igen. Vi fick barn tidigt och jag tycker ibland att min ungdom gick så fort. Nu skulle vi kunna lägga pengar på att resa och bo lite mindre och därmed billigare.
Min man som är femton år äldre, alltså sextio år, har inte alls samma lust som jag. Våra positioner är helt låsta. Min man tycker att han gjort allt det där i sin ungdom, nu vill han vara nära våra barn.
Jag tycker han känns gammal och får panik, är mitt liv slut nu? Vad ska jag göra?
Ninni
Svar:
Hej Ninni, ofta sägs det att kvinnor är piggare på att sälja villan, packa ihop och flytta in till stan. Kanske är det en myt och bara något som ständigt påpekas, men i ert fall verkar det ju stämma…
Att din man är äldre än du är förstås inget man kan göra något åt. Men åldern i siffror har egentligen inte så mycket med tycke och smak att göra och det har väl blivit allt tydligare nu i det tjugonde århundradet. För bara några generationer sedan ansågs man gammal och passé långt tidigare än i dag. Vi lever allt längre och “mitt i livet” förflyttas ständigt uppåt i åldrarna.
Det är omöjligt att säga ifall du eller din man har rätt, men faktum är att du nu vantrivs. Med det vill jag säga att ni, trots det låsta läget, blir tvungna att komma överens om något ni båda kan leva med. Det vore djupt orättvist om en av er skulle få sin vilja igenom, medan den andre fick offra allt.
Men hur gör man, hur går det till?
Ni måste ha löst tvister förr och det verkar ju ha fungerat eftersom ni fortfarande är gifta. Hur har ni gjort då?
Kanske skulle ni kunna börja med att förklara för varandra hur en sorts “minimistandard” för boendet måste se ut. Hus, lägenhet, storlek, läge och så vidare. När ni resonerat fram och tillbaka kring det, kanske ni kan börja se er om var det skulle gå att uppfylla. Nej, att din man skulle sitta kvar i “orubbat bo” är inte möjligt, eftersom då skulle du bli djupt missnöjd och i förlängningen han också förstås.
Visst borde det vara möjligt för er att hitta något mindre och billigare som fortfarande har en touch av det som varit och som också har plats för barnen när de kommer för att hälsa på. Andra har lyckats, då kan säkert ni också.
Om din man tycker att han redan levt tillräckligt med “ungdomsliv” så kanske du kan resa och göra annat som du längtar efter själv eller tillsammans med vänner?
Lycka till.
