Orkar inte sitta barnvakt
Hej Ingemar, vår äldsta dotter fick barn tidigt, pojken är nu fyra år. Förhållandet med pappan tog slut redan under graviditeten.
Tidvis har hon och pojken bott hos oss, men nu har hon en egen lägenhet. Problemet är att hon lägger över så mycket av ansvaret på oss och vi orkar inte riktigt med det. Både jag och min man jobbar heltid men måste ändå hämta vårt barnbarn på dagis flera gånger i veckan och se till att han får mat. Ganska ofta sover både dottern och vårt barnbarn över hos oss.
Det är så svårt att säga nej och det leder till att vi bråkar med varandra, jag och min man. Snälla ge oss ett råd, vad kan vi göra?
Trött mormor
Svar:
Kära trött mormor, jag vet inte om det är till någon tröst, men jag tror att det här är ett ganska vanligt problem. Mor- och farföräldrar blir indragna lite för mycket och för ofta i sådant som de trodde hörde till det förgångna – barnpassning. Ibland sägs det ju också “små barn små problem, stora barn stora problem”. Många föräldrar suckar och undrar om ungarna någonsin kommer att bli vuxna – kommer det en tid när de klarar sig själva? Det låter som om ni behöver komma fram till ett sätt att begränsa ert deltagande i barnpassningen.
Mamma/dotter är oftast förbundna med väldigt starka band och jag vågar nog utgå från att huvudansvaret ligger på dig och att du har svårt att säga nej när din dotter behöver hjälp. Hon pratar antagligen mest med dig och du känner igen dig i hennes situation. Kanske har det gått så långt nu att hon tar er medverkan helt för given, att hon utgår ifrån att det finns ständig backup. Det leder förstås till slitningar.
Ni kan mycket väl vara överens om hur det borde vara, men vem ska dra gränsen och vara budbärare? Det är så lätt att säga “nu får det vara nog”, ack så mycket svårare att verkställa.
Det är också otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att komma fram till vad som är “normalt” när det gäller tid för barn och barnbarn. I ert fall, när ni båda jobbar heltid, kan man väl ändå tycka att ni fått er pålagda lite för mycket. Ni kanske har fler barn som ska tas omhand och i så fall kommer det nog fler barnbarn – hur ska ni hinna med dem?
Kanske skulle man kunna göra så här: Du och din man skulle kunna försöka formulera vad ni, var för sig, tycker är rimligt att lägga ner på barnbarnsituationen. Jämka sedan ihop er och bestäm er för en gemensam linje som ni verkligen är överens om. Inget “nu får det vara nog”, utan driv sakta men säkert den linjen tills det blir som ni tänkt. Rådgör hela tiden med varandra. Det kommer säkert att ta lite tid och inte vara alldeles enkelt, men antagligen det mest skonsamma och effektiva sättet att få till en förändring.
