Hur ska jag få ett eget liv?
Jag har precis fyllt 65 år och alltså blivit pensionär, men har varit hemmafru nästan hela mitt vuxna liv. Direkt efter sjuksköterskeutbildningen blev jag med barn, och födde sedan tre till som jag varit hemma och skött om. Precis som jag gjort med hem och man. Min man har varit hårdarbetande, välavlönad, men tyvärr ganska konservativ i sin uppfattning om hur arbetet i en familj ska fördelas.
Min uppgift är numera bara att sköta om man och hem och det känns som om jag aldrig riktigt kommer att få ett eget liv. Nu börjar nedräkningen mot att bli gammal, skröplig, obehövd och ful, utan att till exempel ens haft sex med någon annan än min man, aldrig varit på en arbetsplats eller haft semester. Min man som är några år äldre än jag har inga planer på att pensionera sig.
Jag har tagit upp med min man att jag kanske kan börja jobba som sjuksköterska, men han bara skrattar och säger att “ingen kan väl vara intresserad av någon som tog sin examen på sextiotalet och aldrig har jobbat. Och förresten behövs du ju här hemma.” Jag har aldrig varit rebellisk eller obstinat, men nu känns det som om jag måste göra någonting, för annars rinner hela livet bort utan att jag riktigt fick vara med.
Inger, en som många gånger tänkt, men aldrig vågat fråga.
Svar:
Kära du, jag kan verkligen känna med dig, den där upplevelsen av att livet rinner bort, utan att du fått pröva dina vingar. Det måste kännas förskräckligt att inte ens få testa vad utbildningen dög till, utan i stället bara lyhört lyssna in familjens behov.
Det slitna uttrycket “bättre sent än aldrig” känns som det passar väldigt bra i ditt fall. Även om din sjuksköterskeexamen kanske inte är gångbar i dag, känns det rent spontant som om sjukvården ändå skulle ha behov av en mogen, välutbildad kvinna som kan ha hela sitt fokus på arbetet.
Börja ta kontakt redan i dag med sjukvårdsaktörerna runt dig och hör dig för! Din mans nedlåtande attityd måste du sluta lyssna på och kanske är det just mot honom din nyfunna upprorsanda allra först ska riktas?
Så till slut, sätt fart, litet bråttom har du allt med att få till det liv du drömmer om. Lita på ditt eget omdöme och gör det som kanske känns allra svårast – sätt dina behov främst. Din man kommer nog successivt bli tvungen att göra en del i hemmet, med barn och barnbarn. Det kommer i sin tur föra med sig att ni också blir mer jämlika.
Sextiofem är ingen ålder i dag, särskilt inte om man har ett sug efter förändring. Du skrev till mig och nu finns det ingen återvändo – den nya resan är redan påbörjad.
Ingemar Gens
